Vaski spionerar på sin familj

 Ibland tar jag mig en tur på jorden för att se hur allt rullar på för min flock. 

Idag fick jag mig en liten chock för då jag svävade till huset där jag bodde så fanns inte min flock kvar! Där bodde en helt annan familj som hade en endaste katt som familjemedlem! Hoppas den kissen får det bra i det kvarteret...

Nåt som är bra för mig sen jag hamnade i Regnbågslandet är att jag kan sväva omkring helt osynlig för alla men ändå se till mina egna då jag känner för det. Ibland kan jag också känna deras saknad från mig och då svävar jag ner till jorden och fyller min närvaro i deras tankar. 

Idag, då jag inte fann min familj så tog jag en tur över omgivningarna och rätt som det var så såg jag långt därnere från ovan en välkänd människa vandrande längs en skogsväg med en vacker hund längs sidan. 

Det var ju matte! Hon och Glittra, tjejen som jag aldrig hann lära känna, de gick invid vägkanten. Det skulle kunnat varit jag och matte! Glittra gick invid mattes sida och gav matte samma blick som jag alltid gav matte då jag ville få igång henne med nåt bus! Jag tar mig ofta en tur ner på jorden för att se hur min familj har det.  Vissa känner min närvaro, vissa inte.

 Idag fick Glittra och matte nos på mig, det är jag säker på, för Glittra sträckte sin nos upp i vädret och vädrade och matten fick vatten i ögonen. Vi hade ju ett speciellt band mellan oss, matte och jag. Då jag såg Glittra och matte idag så blev jag glad för då har matte fört mitt arv vidare. För ni skall veta att jag inte hade det lätt med matte då jag anlände som 3-årig, ouppfostrad lappis. Hon var en riktigt skitmatte, faktiskt. Men sen blev vi bästistarna for ever. Det är kanske därför som matte inte kan släppa mig till jordelivet...

Jag har det bra man mina vänner här uppe i Regnbågslandet men känner ändå ett visst ansvar för våra vänner där nere på jorden så jag kommer titt som tätt återkomma med mina reflektioner. 

Massa nospussar från

VASKI i Regnbågslandet

Humles resa

Hej, alla mina fans! Det är inte varje dag man möter en sån snygging som mig, eller hur? Efter att jag fått bramedicin så bajsar jag värsta stora, fina kluttarna! Och tänk, då hojtar matte och husse typ..Hurraaaa! Har jag sagt att de är lite...egna av sig? Fast det gör ingenting för de är snälla och klappar mig fast jag nyss snott någons mat eller tagit en tugga av kattbajset i kattlådan.

Nu, då jag är en stor kille på hela 12,6 kilo så är jag en skräckinjagande best här på gården. Jajjamensan! Mitt skall är högt och olycksbådande ljust, ibland med en skräckinjagande ton av...målbrott. Så kallar matte och husse det i alla fall. Det låter tufft så jag skäller extra mycket då de där havremopederna går förbi på vägen och jag står i soffan med tassarna på soffryggen. Jag tror de är dreträdda för mig! 

Igår var min förstamatte hos oss och jag tog emot henne som den väluppfostrade hund jag ändå är, med att hoppa upp på henne och raklång ge henne en rejäl slabbedaskpuss! Hon och matte hade en massa babbel och blaskdrickande för sig men sen for vi till mitt andra hem, Hammarö Smådjursklinik! 

Där är jag Kungen, alla hälsar på mig och frågar hur jag mår. Oj, glömde en detalj, moster Lummi var också med igår men jag var ändå stjärnan. Moster Lummi är ju en gammal tant och har fått hosta. Matte hävdar att det låter som hon varit storrökare i hela sitt liv, vet inte vad det är men det låter inte som nåt bra eftersom det ger sån hosta. Förstamatten följde med Lummi och jag matte men vi hade samma Martin som hunddoktor. Martin är snäll, jättesnäll. Och de andra också men Martin är bästasnäll. 

Gubben jag var till i somras var inte extrasnäll! Han klappade mig inte ens utan pratade bara med matte på ett dumt sätt, det hörde jag henne berätta för husse senare då vi var på väg hem. Oj, glömde berätta att husse inte fick följa med in i det stora sjukhuset. Dumt, tycker jag. De skyllde på nån Corona. Jag vill gärna ha tag på den där Corona och bita henne i benet ja! Hos Martins place behöver ingen sitta utanför och glo. Det var kul att vår förstamatte var med, tyckte både Lummi och jag. Hon var ju den som tog hand om oss på bästa sätt från första stund, utan henne, inga vovvar. Hon är också bästasnäll!

För er som kanske har glömt bort hur mitt liv har sett ut så kommer här bilder på mig!

Första besöket hos vetten. Jag sprutbajsade...

Samma besök, men ännu sötare
vinkel

Jag har precis kommit 
till matte och husse och 
MAMMA!

Vår altan är go att vara på. 
Matte hävdar att jag ser ut 
att ha fått stryk då mina 
öron ligger strykta bakåt
men såhär ser jag och mamma ut
då vi mår gött!

Så kom det där onda både här
och där!

Mitt öga gjorde så ont att
jag inte kunde röra mig utan 
att skrika!

Matte och husse for till vetten
med rekordfart och så fick jag bramedicin
och det onda försvann nästan direkt. Bra, va?

Det var längesen jag fick sådär jätteont nånstans på kroppen. Inte ens då mamma molat ner mig i myllan efter en tuff jakt i hagen. Förut fick jag ofta jätteont i nåt ben då vi lekt tuffa lekar, morsan och jag. 

Kanske beror det på att hon inte lyckats mola ner mig i myllan på länge att jag klarat mig från ont i benen?

 En fråga: får verkligen en mamma mola ner sin unge hur som helst utan att få på skallen som straff? Matte säger att om Morsan varit människa så hade hon mist vårdnaden om mig...Tuff barndom jag haft, men matte och husse har varit mina livräddare hela tiden. Då jag var jätteliten tillsammans med mina bröder så var Morsan jättebra så för mig gäller det att gilla läget...och ge igen, haha!

Igår fick jag ny medicin som skall vara bättre för mig. Då får jag kanske större muskler och kan klå Morsan på jaktlekar. Matte har börjat träna nåt dret med mig då jag måste stå på bakbenen för att nå det goda hon har i handen. Jag tycker hon är en skitmatte som håller det goda inne i handen så jag inte kan snatta det direkt då jag ställer mig på bakbenen. Hon har faktiskt HÖJT RÖSTEN åt mig då jag tagit godisen och kanske, eventuellt möjligen råkat fått med hennes fingrar i farten...men jag är inte helt säker. 

Då jag kollade förut så hade hon iallafall alla sina fingrar kvar. Dåså! 

Nu verkar det kanske att jag klagar, men det är inte helt rätt för jag älskar allt och alla. Jag älskar mest av allt Dunder! Han bor bredvid oss och hans husse brukar passa oss då inte hussemor och hussefar kan. Sen älskar jag också alla på husses jobb. De busar med mig hela tiden och tycker jag är värsta snyggningen. Det är som det skall va, tycker jag. För vem kan vara snyggare och bättre än mig? 

 Nospussar från snyggHumle

Lummi har nåt på hjärtat

 Jag har det bra nu för tiden. Mår som den drottning jag ändå är. 

Tyvärr så är inte Glittra helt med på detta men vi har hyfsat bra förhandlingar titt som tätt. Ibland kan de dock bli något blodiga...och då är det inte JAG som är den skyldiga eftersom jag inte har tillräckligt många tänder kvar att försvara mig med så där får Glittra ta smällen. Pilutta henne!

Det där andra stället vi bodde på var enligt mig dret, och det tror jag att matte och husse också tyckte för de var inte så glada som de är nu för tiden. Jag har ju en faiblesse för att låta min ljuva stämma höras i nejden och nu säger bara matte; äsch, låt henne skälla, hon är bara pratsam, juh! Husse har nog svårare för detta men då säger matte att han är villakvarterskadad... 😄Jag har behållt uppgiften som vaktkonstapel för den är som gjord för mig. Mitt skall är ljust och klingande klart och kan inte missas ens av hörselskadade tvåbentingar. Perfekt här på landet. Fattar inte varför husse envisades att skaffa det där larmet som bara hörs då matte brassar käket på för hög värme...

Allt vore perfekt om det inte vore så att det gör lite ont i kroppen då jag behöver resa mig eller då jag lägger mig. Har ibland inte kunnat hålla mig från att stöna och så kom dagen då matte tog med mig till vetten. Sista mötet med en vette var inget ljust minne. Jag fick ett finger rakt upp i mumindalen och det gjorde så jätteont att jag, som aldrig jämrar mig, gjorde just det...men matte räddade mig den gången och sa att det inte blir nån operation. 

Nu var vi till ett annat ställe där jag fick en vette som var jättego med mig! Hon gjorde inga onda grejer på mig alls. Det var bara ett löjligt stick i benet och så fick jag coolaste bandaget, ett blått. Humle har ju haft massa olikfärgade bandage så honom kan man ju inte slå på bandagefronten...Men jag är ändå tvåa. Det är nog för mig. Jag har fått medicin som skall ta bort det där dumma så snart är jag på g igen!

En dag tog matte med mig på äventyr. Det händer ju inte så ofta nu för tiden eftersom vi har jättehagen att vara i. Jag blev så överraskad att jag inte ens kom mig för att skälla i bilen. Jag fick hoppa ut där det var massa bilar och folk men jag visade min perfekta sida och följde matte som en dröm. Kan ni förstå hur bra jag är? Vi gick lite här och där och ibland fick jag värsta utskällningen av nån ouppfostrad liten skithund, men jag visade såklart min bästa sida och sket i dem! Hur många godisar tror ni jag fick? 

Nospussar från Lummi💓

Snygg

Släpp ut mig, jag är bajsnödig juh!

Glittra klämde till mig lite på läppen...

Men fattar ni så snygg jag är?

Nospuusar från Lummi💓

Vaski på besök...

 Hej alla nere på jorden!

Det var ett tag sen jag hörde av mig. Jag har ju ett nytt liv här i Regnbågslandet där allt är perfekt varje dag året om. Jag, Toker, Blyger och Skrållan har funnit varann och har kul varje dag! Vi berättar ofta roliga historier om livet hos husse och matte på jorden. 

Fast jag känner ofta att matte har det svårt av saknad efter mig  och då behöver jag fara ner till henne och låta henne få känna min smekning över hennes själ för att lätta hennes saknad. 

Idag har jag varit hos henne igen. Hon var ju sååå himla ledsen!

Jag upptäckte att hon rotade i en låda och fann mappen med alla mina veterinärkvitton, den där som inte matte orkat lägga bort. Och överst låg ju kvittot på min hädanfärd. Jag kunde ju inte bara låta henne gråta ögonen ur sig för detta så jag svävade ner till jorden och tog mig in i hennes själ för att lätta hennes sorg. Gick inget vidare till att börja med, hon bara grät, så jag fick henne att inse att en powerwalk borde vara bra. Hon följde mitt råd och drog iväg på en jädrigt snabb promme. Hade fullt upp att ta rygg på henne faktiskt. Hon kan när hon vill, matte min! 

Det har hänt saker med min flock sen jag lämnade dem. De bor på ett annat ställe. Efter att jag gick över Bron så har min efterträdare anlänt. Han ser ju inte direkt ut som jag men han verkar ha min syn på livet. En livsnjutare, helt enkelt. Jag är dock lite orolig för hans vikt, han borde väga mycket mer som min efterträdare. Jag känner såklatt ansvar för min efterföljare så jag kommer att ha koll på honom och om det är så att han behöver en genväg till Regnbågslandet  så kommer jag att ta emot honom som min son! Men det hoppas jag kommer att dröja i så fall...För som jag sett här ovanifrån så är han en pigg tokstolle som gör livet kul för min matte och husse varje dag. Hoppas bara att han blir lite tjockare, han är allt bra mager...

Nospussar från Vaski i Regnbågslandet

CISSAN HAR ORDET

Jag har ont i munnen. 

Bara så ni vet, jag och Syrran är kissar som har en bra dialog med våra tvåbentingar. De lyder oss för det mesta. 

Utom ibland...

Då de går de bakom ryggen på oss och bokar tid hos vetten. 

Som förrförra veckan...

Våra gaddar behövde tydligen kollas av nån anledning. 

Jag har sett att mina hundkompisar står på kö för att få tänderna borstade varje kväll, har alltid tyckt att de är löjliga men kanske är det inte så dumt...

Matte försökte kolla munnen på mig idag igen men jag kämpade emot hur mycket som helst. 

Surade ihop direkt! 

Vet inte om det är så bra att jag kämpar emot då matte kollar munnen men...jag är ju katt! Då hör det till att kämpa emot.

Eller?

Tycker ändå att mina slavar är bra. De ger mig och Syrran det vi behöver och dessutom extra kel och gos utanför boxen, om ni förstår. Vi trivs hur bra som helst. Vi får välja om vi vill gå ut eller vara inomhus. Syrran är ju en mes och går bara en bit utanför altanen...men ändå.

Har hört om kissar där slavarna tydligen sagt upp sig och inte brytt sig om sina pälsiga familjemedlemmar ett dugg! Såna borde straffas!

Såna tvåbentingar är ju inte människor och därför likvärdiga med alla villebråd i skogen. Nu är det ju jakttider...

Tänk på det, ni som har i tankarna att släppa ut er lilla "sommarkatt" att klara sig själv. De klarar sig inte själva utan att lida svårt!

Mina tvåbentingar är bra, de låter mig vara katt. Det är bra, tycker jag. Har hört om kissar som inte har några tvåbentingar som bryr sig om dem! Det är ju jättehemskt! 

Så vill vi inte ha det!

/Cissan

Humle har ordet!

Hallå, alla Humlediggare! 

För nån dag sen var jag och hälsade på min kompis Martin på Hammarö smådjursklinik. Det där sista är ett svårt ord att plippa på bokstavsknapparna, men jag är ju en smart grabb nu och klarar allt. 

Alltså, då jag kommer in i väntrummet så hör man från alla håll; Nämen HEJ Humle! Hur är det med vår favoritHumle då? 

Fast den här gången var mina kattkompisar Syrran och Cissan med också, de hade nåt tjall med tänderna. De jämrade sig som två fjollor i sina fängelse. Skämdes faktiskt lite över dem....

Vi blev förresten inropade som Humle och gänget😁

Varför jag var där har jag fortfarande inte riktigt förstått, men det var ju kul att få träffa alla polarna där, fick stanna kvar då tvåbentingarna for iväg, men det var lugnt. Huset var ju fullt av kompisar. Martin klämde lite på mig här och där och sen kom nån och klappade mig, lite våldsamt, kan man tycka, för det stack till och så minns jag ingenting. Måste ha nickat till...

Jag har varit hos vettar så ofta att det känns som hemma...nästan. Nu har jag ju inte ont i magen längre och bajsar snyggaste korvarna ever. Det är faktiskt mattes och husses fråga varje gång jag varit ute; Bajsade Humle? Och hur såg bajset ut? Snacka om dåliga samtalsämnen...

Lite sur blev jag ändå på Martin och polarna för de hade klätt ut mig medan jag sov! Hade nån lampskärm runt halsen då jag vaknade, höll på att riva stället då jag försökte bli av med den! Jag såg nog att de fnittrade också. Tänkte väl att husse skulle plocka av mig eländet då han hämtade mig, men inte förrän jag rivit halva hans kontor så fick han snilleblixten att ta den av mig...Ibland är han lite långsam i tanken, husse....😉

Men sen är det en sak som jag funderar på. Det känns lite konstigt vid pillevicken...Liksom tomt och sladdrigt. Gör inte ont men stramar, liksom. 

Nåt är det för de har dragit på mig de där kallingarna som Lummi hade då hon hade ont i ändan. Och som vi retade henne för...hoppas hon inte kommer ihåg det..Hon har inte sagt nåt iallafall. Fast hon har ju blivit lite gammal och glömsk. Attans(hon läser ju bloggen!)! Förlåt Lummi, du är inte gammal och glömsk, utan erfaren och något disträ😘 

  Jag har det allt hyfsat bra, jag!

 Fast jag saknar gnagisarna. Kanske att tvåbentingarna glömt att det finns nåt som heter hundgnagisar...   

Nospussar från Humle                                                           

Syrran och Cissans har nåt på hjärtat

Man slutar aldrig att förvånas över våra tvåbentingar! Efter att ha mått som kattprinsessor med all inclusive sen vi fick nya huset så hände det sig att vi helt plötsligt igår morse fann matskålen tom och vi blev lastade in i varsitt plastfängelse för att lida i mattes vidriga plåtlåda! 

Hon hade nog aldrig fattat hur HÖGT vi kan protestera... men det vet hon nu!😼 

Vi hamnade hos nån tjomme som var hyfsat snäll och trevlig mot oss, klappade oss och hade sig, men det var ju bara lur, då matte gått så fick vi stick i benet och så tuppade vi av båda två! Måste ha varit en sån där knarkare vi träffat på! Vi har hört om såna då vi överhört matte och husse.

Vad som hände vet vi inget om...men då vi vaknade kändes det knepigt i munnen. Som om vi kört värsta sorkkalaset och råkat käka upp Kjelle Sork med faiblesse för betongfjärilar...ja, han är ju lite, eljest, Kjelle. Vi har ett avtal med honom att om han håller sig utanför vår stora marker så får han hållas med sina "egenheter".

Äsch, vi skojar, finns ingen Kjelle, men ni fattar, va?

Vi blev i alla fall hämtade då vi vaknat till. Hyggligt att hon kom ihåg oss, har ju hört om såna där som lovat på heder och samvete att tjäna sina katter men sen bara skitit i dem!👿 

Så är inte våra tjänare men de behöver ändå uppdateras i kattregler så....vi dök in under varsin soffa och där stannade vi även om hon låg på knä och lockade på oss. Det är tydligt att vi har ett attitydsproblem hos våra tjänare men de är ändå hyfsat mesigt snälla.

Idag har vi ÄNTLIGEN fått mat! 

Skitmat från Coop som vanligt, men matte har fjäskat så mycket att vi inte kunnat dissa henne helt...

Sur som ättika

• Låt mig va! Jag surar!

  
  

 

Grannosämja

Cissan och Syrran = bästa vänner! Jajjemen! 

Då vi bodde på förra stället höll vi oss ifrån varann så gott det gick men möttes vi så satt vi svansen i vädret och bah liksom..."vem ä du och vik undan då moi kommer". 

Då vi fann nya huset och tvåbentingarna tyckte de kunde betala hyfsad hyra för att få följa med så slog vi till och nu äger vi hela stället både ute och inne! 

Om det inte vore för Gullan...👿 tror jag hon heter. Löjligt namn, förresten. Våra namn är ju i en helt annan klass. Världsklass, faktiskt!

Men det braiga är att vi på 210:an numera är bästa kattvännerna och kämpar en heroisk kamp tillsammans för vårt rättmätiga ägande över hela alltihopa.Vi kommer att fortsätta vår kamp för rättvisa och ger aldrig upp!

Men om Gullan ger sig och visar underdånighet gentemot oss så kan det eventuellt bli tal om förhandlingar. Och om de går bra så kan vi kanske gå tillsammans Gullan och vi, mot det där jävla raggiga kattskrället som envisas med att beträda vår paddock hela tiden. Jag har engagerat våra luspudlar att jaga bort den om de ser den komma över vägen, men det funkar ju inte om de är inomhus. 

Tillsammans är vi starka!

Syrran är jag det!

                                             Cissan var namnet!

Kämpa på alla katter, för er rättvisa!

Tassisar Syrran och Cissan

Lummis dag

Vet ni, idag fick jag värsta överraskningen! Matte stod i hallen med mitt koppel i handen och sa: skall vi gå på promme, Lummi?
Va? Har påven strutmössa! sa jag.
 Eller kanske inte sa, men tänkte...Matte fattade ändå. Inte så ofta vi går på promme nu förtiden då vi har en jättestor hage att vara i.

En promme innan vi fick vår stora hage. DÅ tog matte
 med mig till en stor allé där det var jättemysigt!
Och jag blev sååå snygg på foto!

För min del handlar det om att lulla omkring och äta gräs för mig själv. Jag är ju inte så sällskaplig och leksjuk längre. Men att skälla vid staketet kan jag hur lätt som helst fortfarande! Och det gör jag varje gång det kommer nån på vägen och vet ni, Humle är med på noterna varje gång! Jag är så glad över att få ge vidare mina förmågor till denna yngling💓

Men nu till idag.
Vi gick den där vägen som jag tycker om att gå, den där vi går förbi alla hästarna och jag inte skäller på dem...varje gång.
Jag tog ledningen direkt och matte följde snällt med. Det kändes helt underbart att få gå på promme igen och mina ben bara gick på av sig själv, liksom! Och matte sa att jag var "duktig tjej" jättemånga gånger. Särskilt då vi gick förbi en tant vid en brevlåda.
Hon var helt still och såg ut som en docka.
Det VAR en docka, märkte jag ju hur snabbt som helst för jag är ingen lättlurad tös jag!
Men märkligare var den där kärringen som tjatade om vart vi var och hur länge vi gått hela tiden. så irriterande.
 Konstig tant, faktiskt.
Jag har hört mina tvåbentingar diskutera om att jag hör dåligt?!?! Jag hör väl vad jag vill! Onödigt att höra oviktiga saker, tycker jag. Som att komma då jag inte vill eller sluta skälla då jag vill skälla.
Men då de ropar att det är MAT så hör jag direkt! Det är ju viktigt, juh!

Vi gick och gick och jag var såå glad att få röra på mig och ha matte för mig själv, jag liksom var sprallig i benen. Så vände vi tillbaka. Då lät jag matte ta kommandot. Inte mer än rätt då jag visat vägen förut.
Oss emellan så var jag lite trött efter 2 km(det sa osynliga tanten att det var), men det berodde ju på mattes orimligt snabba tempo att jag sackade efter en stund. Men säg inget till matte...då tror hon att jag är en gammeltant på riktigt..och det år jag ju INTE! Har nämligen överhört att matte och husse säger att jag är gammal och stel och behöver vila. Elakt förtal!
Jag är INTE gammal, bara lite mindre yngre. OK?

Nu har vi varit hemma en lång stund och jag har druckit vatten och vilat och vet ni, nu är det M A T!

Nyss hemkommen från promme

Glad och nöjd lade jag mig att vila

Dagen har varit fantastisk, förutom att jag inte fått nån gnagis, men livet kan ju inte vara helt perfekt varje dag så jag ser emot morgondagen och en gnagis...eller nåt annat gott eller kul.

Livet med Lummi

Klinga har ordet

Fick värsta chocken idag!

Matte ropade på mig och sa att det var promenaddax. Okeeej då, tänkte jag och sträckte på mig efter min eftermiddagslur, om det skall vara nödvändigt så...

Varför gå på promme då vi har en stor hage att springa i, och ännu bättre, en altan att ligga och sova på, tänkte jag, men eftersom jag är känd för att vara oerhört lydig så följde jag med i hopp om att vi skulle gå till hästhagen lite längre bort och sen vända. För nån dag sen skröt Glittra om att hon och matte hade haft så himla skoj på en promme, men jag tänkte mest att hon ville göra oss andra avis så jag brydde mig inte så mycket.

Matte drog iväg värsta tempot och jag hängde efter i kopplet så gott det gick. Tur hon satt på mig selen annars vete tusan vad som hänt?

En tant pratade i hennes ficka och varje gång det hände så fick matte nåt ryck och drog på ännu mer! 

Tanten pratade och matte drog på och jag hade inte en chans att nosa och kissa 100 gånger som jag brukar få göra. 

Vad tog det åt matte egentligen? Hon ångade ju på så det rök om skorna och jag kämpade på med tungan hängandes.

Aldrig har jag längtat så mycket efter att få ligga i soffan och snarka!

Så sa tanten i fickan nåt som fick matte att vända om. Tur, tänkte jag, för nu började detta bli dödstråkigt på riktigt. Inget godis på hela tiden, heller.

Lite rädd var jag under en stund att hon skulle hitta på nåt ännu värre, men som tur var följde vi samma väg som förut fast tvärtom, om ni fattar. 

Den där jädrans tanten pratade, jag hade velat täppa till truten på henne faktiskt, för matte ökade takten varje gång den attans kärringen pratade!

Då vi äntligen var hemma var jag svimfärdig och jättetörstig och för min del önskar jag inte att uppleva denna tortyr en gång till. 

Det finns ju fler hundar att välja på....

 

Kommer aldrig att fatta att Glittra tyckte detta var ROLIGT?!?! Fast hon är ju lite koko som rusar omkring i hagen helt planlöst tills hennes aningen dumma valp Humle hänger på utan att hinna med. Händer VARJE gång. Att han aldrig lär sig?

Nu har jag legat i solen på altanen en lång stund och är såååå lycklig!

Prinsessan Klinga/ 

Glittra har ordet

Nu skall ni få höra värsta grejen, alltså!
Va sa ni? Varför jag inte bloggat på så länge? Ja, ni vet, jag fick ju valpar och sen har det varit fullt upp med jobb. Och så har jag behövt lära Lillongen Humle om livet, det har tagit sin tid...och lite finns kvar att göra...

Visst är jag snygg?

Humle och matte

  

Men nu så måste jag få berätta!
Så här var det:
Förut ropade matte på mig; Kom Glittra, vi skall gå ut! Jag rusade ut i hallen,  för jag tycker det är jättekul att gå på promme, jag. Men jösses, vad hade hon på sig egentligen? Hon såg ut som en korv juh!
-Nu skall vi ut och jogga, sa hon.
Ooookej, tänkte jag. Hade ju ingen aning om vad det var men följde snällt med. Hoppas bara att inte hennes korvskinn till kläder spricker för då skäms jag ihjäl!
För en stund tänkte jag att detta var nåt sorts straff för att jag råkade bita Lummi igår då vi var i stora hagen. Matte skällde på mig efteråt och kallade mig mördarhund och att jag var en fegis som gick på Lummi som inte har några tänder att försvara sig med. Jag hade ju inte tänkt klämma till henne så hårt, försökte jag, men utan framgång. Höll mig under bordet en lång stund tills det slutat ryka ur öronen på matte.

Förlåt Lummi, det var inte meningen...

Så började hon röra sig framåt, lite hastigare än på vanliga prommar, men inte sååå mycket hastigare.
Jag följde henne lätt som en plätt, hälsade på ponnymamman och ponnyfölet i hagen och tänkte att det nog inte var nåt straff ändå, detta var ju riktigt kul. Fast nog verkade matte lite ansträngd?
Jag låtsades som ingenting och fortsatte med lätta steg bredvid en alltmer flåsande matte, tänkte att jag får väl följa henne så fint det bara går så hon inte snubblar och slår sig. Min beskyddarinstinkt vaknade, helt enkelt.

Vi hasa...joggade förbi fårhagen och kan ni tänka er, de fårskallarna började skratta! Joo, det är säkert! Bääähäääää, hojtade dom! Vi brydde oss inte, matte och jag. Ni anar inte vad som väntar er, era jämrans fårfioler, sa vi.
Efter ett tag tyckte jag att matte flåsade nåt hiskeligt så jag låtsades bli bajsnödig och drog ut i gräset vid vägkanten en sväng. Tror matte kände en viss lättnad...nu kunde jag ju inte låtsasbajsa så värst länge, men jag tror hon uppskattade de där sekunderna ändå för hon lunk...hrmf, joggade vidare med mig som ledsagare utan problem. Hon är allt bra stônig, min matte. Jag kollade på henne ibland och då sa hon att jag var duktig tös. Det gillar jag. Väldigt mycket.

Men så hände det igen! Några skrattade åt min matte! Några fjäderkotletter stod och gapflabbade då vi passerade deras gård. Ingen får skratta åt min matte så jag tog några steg mot dem och morrade! Äsch, sa matte, skit i dom. Och det gjorde jag för jag är ju en duktig tös om ni minns.

Matte hade nån tant som pratade i hennes ficka och rätt som det var så sa tanten nåt som fick matte att vända tillbaka. Och vet ni, nu fick matte nya krafter av nån anledning som jag inte begrep men vi kämpade på sida vid sida som ett riktigt radarpar(svårt ord, är jag inte smart?)
Tills...
Det brakade till invid vägkanten en bit bort och där stod en sån där långbent fläskläpp och glodde på oss! Nä nu, tänkte jag! Inte en till som skrattar åt min matte och så drog jag på värsta klockrena skallet! Och den fege j-eln drog iväg utan att hinna börja garva. Bra, va?
Själv tyckte jag att jag varit en duktig tös men där höll inte matte med riktigt. Kanske för att hon hade haft fullt upp att hålla kvar kopplet då jag glömde av att gå fint vid hennes sida...

Jädrans fläskläpp!

Nu var vi nästan hemma igen, hade bara fårskallarna att passera och nu höll de tyst, hade väl lärt sig sin läxa. Eller så stod de och funderade över vad vi menat med fårfioler...

Tanten i fickan sa att vi joggat 4 kilometer och det tycktes matte vara glad över. Eller så var hon glad att allt var över...
För min del hade jag LÄTT kunnat springa samma sträcka flera gånger om utan att bli anfådd, men det sa jag inte högt, man skall vara snäll juh. Och det är jag, för jag är en duktig tjej.

Mattes färg var vackert röd

Och vet ni, mattes kläder höll!

Glittra/Mattes joggningkompis

Humle har ordet

Hej! Har ni saknat mej jättemycket? Förlåt, i såfall😞
Vet ni, igår märkte jag att Lummi-gammelmoster, smög undan och smusslade med nåt men eftersom jag är världsbästa smygaren så kom jag på henne med att blogga.
Jädrar, tänkte jag, nu ligger hon före mig i inlägg! Då kommer säkert alla att tycka mest om henne och inte mej😞

Så....
Här kommer ett rykande färskt inlägg från mig!

On ni kommer ihåg sen tidigare så är jag en mycket känslig kille. Jag får ofta väldigt ont då jag snubblar eller förlorar i bus med morsan. Då skriker jag hejdlöst för då vet jag att matte och husse kommer springande för att se vad som står på. Vem står där då om inte en mycket ledsen Humle som är svårt skadad...de går på det VARJE gång!😁

Eller gjorde...
Efter att jag fyllde ett år så verkar de inbilla sig att jag är vuxen. Visst har jag växt men i hövve är jag fortfarande liten... fast i pillevicken har det hänt grejer.
En dag luktade moster Klinga så gott att jag bah...liksom inte fick nog! Och efter ett tag luktade Mammi likadant! Det durade i pillevicken faktiskt och jag fattade INGENTING! Jag blev alldeles virrig och ville bara lukta dem i rumpan och sen...vill ni inte veta, säger matte.
Och vet ni, matte och husse STÄNGDE ut mig från sovrummet under natten flera nätter i rad!
Kan ni förstå hur synd om mig det var?
Men vet ni, nu har de slutat dofta så där gott och är därför min vanliga moster och mamma.
Fattar inget ja...

Annars är allt bra. Min bajs är numera perfekta korvar och då hurrar matte och husse! Ja, jag veeet, de är lite udda....

Ibland hör jag ett namn som jag inte känner igen. Matte säger det ofta, hon säger: Tänk så härligt det hade varit för Vaski att få ha upplevt detta paradis. Samtidigt syns vatten i hennes ögon.

Vaski, mattes älskling!

Då försöker jag att pigga upp henne med lite bus som att bita henne i handen eller bita sönder nån leksak. Då brukar hon titta på mig och säga: Du är allt en riktig tokstolle du! Tror hon gillar mig lika mycket som den där Vaski.
Hoppas jag...😌

Humle/Valp med skällande egenskaper

Husse kallingar...och jag

Hej alla! Det var ett tag sen men det är inte lätt att hinna blogga då man har fullt upp.
Till exempel så har jag lite problem med min bakdel. Det kliar och har sig som f-n men då jag vill bota mig själv så är matte där snabb som en kobra och sätter på mig husses kallingar!
Kan ni förstå min skam? Näha, tänkte väl det...

Kan ni förstå hur skämmigt detta är?

Ni skrattar väl lika mycket som mina lurvkompisar, men vet ni; även husse och matte har roligt på min bekostnad! DET är väl ändå to much(engelska och betyder för mycket, jag är en smart hund,vet ni)
Det verkar som min matte har klippkort hos vetten! Skulle inte förvåna mig om hon har det 10:onde besöket gratis eller till och med får en jättefin present för att hon släpar med mig dit!
För vet ni:
Jag har behövt stå ut med vettens finger i röven alldeles för många gånger och dessutom fått stå ut med värsta fyllan och efterföljande bakfylla. Man kan undra om matte och husse vill att jag skall bli knarkare?

På fyllan. Föll ihop som en säck potatis

Igår var det dags igen. Glädjande var att jag slapp fingret i röven, endast nån sorts spruta som sköljde ur...ja det där i rompa som krånglar. Matte, som är lite märkvärdig säger att det heter fistlar, men jag vet inte jag...hon håller på och sköljer och grejar i min rompa så ibland tror jag att hon är lite...speciell..
Vete tusan, men jag har det attans bra, nu för tiden, jag får skälla hur mycket jag vill och då mår jag så himla bra att ingen kan förstå...mer än jag.

Många skall från
Lummi

Hallo, Humle här! Tänk att jag är så stor nu förtiden! Nu kan jag till och med skälla hotfullt då jag har en gnagis och nån går förbi. Tyvärr finns dock ingen som blir rädd...Nåja, jag överlever eftersom jag är ett charmtroll!

Sen vi hördes av senast så var min mage likt en slemkompost, men nu är det mycket bättre men inte helt bra. Ibland får jag värsta bajsnödigaknipet och då är det bråttom! 

Syrran och Cissan

Cissan och Syrra

Ursäkta oss kissemissar men vi har inte haft tid att höra av oss. Efter vår flytt så har det hänt så mycket! 

Vet ni, nu vi får gå ut alldeles själva!!! Utan den där klumpen om halsbandet eller långlinan med matte i andra ändan som vi behövde på andra stället. 

Nu får vi vara ute då betjänterna är hemma och det är bra för då kan vi kräva deras hela uppmärksamhet. 

Det finns luckor som vi kan gå ut och in igenom...ibland. '

Det där är lite underligt. Ibland går det, ibland inte. Det verkar vara matte som gör nåt magiskt, för rätt som det är så kan vi komma och gå som vi vill. Och ibland inte.

Det gör inte så himla mycket, faktiskt, vi överlever.

Men vet ni hur gött vi har det?!?! 

Vi har hört om katter som inte har nåt hem, eller som har ett hem där de inte blir respekterade som familjemedlemmar, får inte mat och blir t o m slagna och utkastade! Det är ju hemskt juh! Stackars kissar!

Jag-Cissan har fångat flera råttisar och visat för min matte via vissa musdelar här och där. Har hört hennes uppskattande utrop...

Jag-Syrran skulle ALDRIG fånga levande mat! Jag får ju smaskig mat i min matskål varje dag. Varför anstränga sig?

Ja, ni förstår väl hur bra vi har det nu för tiden? 

/Cissan å Syrran

Lummis kränkning

Här ser ni en djupt kränkt lapphund som heter Lummi, dvs jag. Om ni skrattar så kommer jag-lapphunden att DÖDA er...på nåt sätt som jag inte har bestämt än. 

Varför? Ja men ni ser väl? Jag har ju fått husses kallingar på mig! Ser ju inte klokt ut, juh! 

Det är så här va, att jag råkade avslöja mig igår då det kliade och sved nåt otroligt mycket i ändalykten på mig och jag försökte bita bort det jobbiga då vi var ute på kiss och bajsäventyr i hagen. Matte var snabb som en kobra(en attans snabb orm med vassa och giftiga tänder) att upptäcka detta och så var det ner i källaren och tvätta rumpestumpen.

Säg inget till henne, men det var jätteskönt att bli duschad i rumpestumpen. Det har faktiskt gjort så ont att jag har haft lite svårt att röra mig, vet ni.

Men vem vill visa upp sin rompa hur som helst då det trilskas därbak? Inte jag i alla fall...den som gör det är ju dum i hela hövve, tycker jag.

Så jag har försökt bota mig själv jag. Det har gått sådär...Jag har slickat bort allt hår därbak men inte har det blivit bättre inte, det svider som attan. Vete tusan varför, men det gör ont i allafall.

Sååå...då matte tvättade rompa mi så hojtade hon till och sa; men lilla gumman då, det här ser inte bra ut! Inte vet jag, ville jag säga, har svårt att titta mig själv i rompa. 

Idag kom hon hem och vi mötte henne lika glatt som alltid och som om det inte vore nog så fick vi leta godis i stora hagen! Jättekul!

Då visste jag inte vad som väntade...

 

Det blev ny dusch i rumpan, men sen....Kan ni förstå hur skämmigt det är att inse att man har fått husses kallingar på sig?!?!?!

Inte helt skoj då hon satte på mig de här löjliga hornen i julas heller...men inget mot idag! Jag försökte springa ifrån de jädrans kallingarna förut men de satt kvar...

Vi fick varsin gnagis av matte efteråt, kändes som en muta faktiskt, men vad tusan, den var ju god. Nu ligger jag och bara...lider. 

Funderar på att lämna in en anmälan till kränkningscentrum för hundar.

Mattes julbild på mig.
Jag är väl inte helt osnygg ändå?

Ni okränkta vovvar, var lyckliga!

Lummi/

Humle och morsan

Alltså, min mamma, va, hon är en riktig klumpeduns! Fast snabb...Det är tufft för en kille att inte hinna med då hon drar iväg som en virvelvind, vänder i luften och kommer tillbaks i samma spår och ger en värsta tacklingen. Fast hon är min mamma och jag älskar att busa med henne. Jag skall träna på att bli bättre på att springa fort och vända i luften precis som hon
Så nu har jag ont i benet igen. Jätteont! Det gör så ont att jag skriker och gnäller, särskilt då jag legat och vilat. Men den där morsan bryr sig inte ett dugg, hon!

Morsan Glittra, chillar med matte

Det är matte och husse som bryr sig om mig. De bär mig nerför långa trappan på morgonen, då jag är kiss och bajsnödig.
Igår gjorde matte nåt knepigt med mig och det var jättegott, ja så skönt att jag stönade! Fast samtidigt var jag rädd att det skulle göra ont, men vet ni, efter att hon klämt och grejat med min framsida och mitt ena ben så kändes inte lika ont längre! Då matte mixtrade med mitt ben så var det slappt och inte alls så där ont som tidigare!
Matte måste ha magiska händer hon, fast på kvällen försvann det där braiga som hon gjorde och det började göra ont igen då jag vaknade tillsammans med husse och matte då de såg på tv-n.
Ehhh.....
Det där händer faktiskt rätt som det är, alltså att matte och husse tittat på bildburken men plötsligt sussar så sött i soffan tillsammans med oss alla pälsklingar.
Då vi sover som bäst reser de sig yrvaket upp och hojtar; Nä, NU måste vi gå och lägga oss men först nattkiss. För oss, antar jag. Har aldrig sett att de nattkissar med oss...

I natt kom det onda igen och jag skrek varje gång jag rörde på mig.
Stackars mig!!!!
Jag är säker på att jag väckte både husse och matte så de kunde tycka synd om mig...nån av dem mumlade i alla fall nåt tröstande... Men tänk om: Jag, stackars Humle ligger i smärtor utan att nån bryr sig!!!
Så hemskt!!!
Jag har hört att det finns både vovvar och kissar som ingen bryr sig om, har ni hört så hemskt?!? Så kan väl inte hussar och mattar göra heller! Slänga ut sin bästa vänner till kyla och svält.  I så fall är de dumma och skall sitta i bur, det tycker jag vore jättebra.
Min matte och husse behöver inte sitta i bur. De är godkända av mig. Och vad jag har förstått, av Lummi, Klinga, Morsan och de båda morrhårsdjuren Syrran och Cissan också.
Och sen har jag ju min förstamatte också, hon är världsbäst hon också!

Men vet ni, förut åkte matte iväg utan mig! Hon brukar ju alltid ta med mig i plåtlådan men inte nu. Som tur var kom husse hem och räddade mig strax efter. Eller räddade mig vet jag inte, men tyckte synd om mig och det var det viktigaste.
Men vet ni!?!?
Han kunde också det där som matte gjorde med mig!! Nu kan jag gå utan att skrika och då matte kom hem så mötte jag henne utan att halta.
Och vet ni, vi fick varsin sån där jättegod gnagis! Då min var slut så knyckte jag Klingas då hon tröttnade...hahaha!

Då jag får en gnagis så lägger jag
mig alltid i bädden och myser

Då man är valp så får man göra sånt, för sen är det nog kört är jag rädd.
För...
Klinga brukar ju redan morra ilsket då jag vill sno hennes mat. Hon är ju hur långsam som helst att äta, förstår ni. Fattar inte varför?
 Såååå jag får nog ta tillvara den här tiden innan jag blir stor pöjk.
Förut åt jag så snabbt att maten fastnade i halsen och då skrek jag för det gjorde dödligt ont, juh! Efter det fick jag en matskål med krumelurer i. Ur den kan jag inte lassa i mig maten på 1 sekund  men jag är ändå hyggligt snabb att få i mig matkulorna. Utan att det gör ont. Bra, va?
Nu är det snart kvällsmat. Lummi sitter och påminner husse och matte. Gnäller som bara den.

Men...
Husse sitter med sin pratmojäng och matte med sin dator, och har fullt upp att blogga med mig,
ni får ju förstå, jag måste ju ha hjälp med bloggandet, jag är ju bara en valp, juh!

Ojj, nu har Lummi fått fart på husse så nu får jag avsluta snabbt som attan!
Voff, på er!

Humle/ Kungvalp