Ja, så var det dags igen, suck. Matte har ju väldiga problem med vikten, ja våra alltså, och idag bar det iväg till vägaffären. Konstig affär förresten, där kan man få jättemycket godis och det dräller av snaskiga gnagisar, och mitt i allt det härliga står djävulsmaskinen! Och nästan varje gång jag fått väga mig så blir det godisavdrag efteråt. Men idag, HA!!! Matte ojade sig för världens bästa Eva som jobbar i affären, hon brukar ge mig mycket godis och klappar, inte bara i affären utan också på dagis! Där brukar hon hälsa på då hon är ledig, då är det fest! Ja, iallafall, jag gick upp på vågen och TADA!!!! 21,7!!!!!!!! Så lite har jag inte vägt sen jag var...nästan valp. Och ni skulle sett matte!! Sen fick jag hur mycket godis som helst av Eva och matte sa ingenting, ha ha!! Klinga däremot, får väga sig för att hon är en kinkpotta med maten. Fnyser och går och lägger sig och tomglor. Då blir matte orolig och så skall det vägas. Fast Klinga får ju hur mycket godis som helst...(fan)
Idag fick matte sånt där trädgårdsdille. Om vi har tur så kanske det blir en liten stump gräsmatta kvar i år...Blomrabatterna börjar ta över våra springställen mer och mer, förstår ni. Så idag tog vi med henne på en långprommis då hon hotade med att ta fram spaden. Jag är ganska bra på att gnälla och då blir hon alltid lite orolig och avbryter det hon håller på med. Bra, va!!! Vi tog med henne på värsta långisen och antagligen blev hon jättetrött själv för vi fick springa lösa på grusplanen hur mycket som helst, ända tills jag började tugga kottar...Det får jag inte för då tror hon att jag skall sätta dem i halsen, suck. Vi måste ha den värsta hönsmatten i världen! Sa jag att jag var världens lydigaste?? Jo, vet ni, jag morrar och skäller inte längre på andra vovvar ÄVEN om de är ohyfsade, och idag så mötte vi flera stycken. Det konstiga är att en del mattar eller hussar inte gör som vår matte eller husse; gör roliga saker så vi inte bryr oss om fulhunden. Nä, idag tex så kom en gubbe med en konstig fläckig låååång vovve, som var nyfiken på oss. Matte började som vanligt mumla fulord, för gubben stod i vägen för oss och hans vovve hade lagt sig mitt i vägen! Vi kom ingenstans eftersom jycken låg mitt i vägen och gubben stod bredvid och glodde! Så skulle våran matte eller husse ALDRIG gjort! De skulle löst problemet åt oss. Men världens bästa team fixade detta genom en undanmanöver. Gubben kanske står där än...Stackars vovve...
Det tar på krafterna att vara så duktiga. Nu ligger vi och väntar på att tiden skall vara inne för MAT!!
Vaski/
