Jag har varit på värsta stora stället! Det tog liksom aldrig slut! Fast matte tog på nåt skit så jag kunde inte springa runt hur som helst...Det var i och för sig skönt för i början var allt väldigt okänt och otäckt. Jag var inte så tuff då utan smög fram ifall nåt otäckt skulle hända. Men så såg jag en fjäderkotlett och då glömde jag att vara rädd!! Hoppas att jag får vara ute i det stora fler gånger, fast då utan att ha matte hängandes i andra ändan på snöret. Jag skulle föredra om hon lät bli att ta på mig trasslet runt kroppen också. Det blir liksom lite lättare att kasta sig efter fjädrisarna...Skrållan måste ha fel mellan öronen, hon hade bara nåt snöre runt halsen men låg ändå kvar inne i glasrummet istället för att vara utanför med oss andra!
Om oss
- HusetBus
- Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar