Jag, mostrarna, mammi och bajs

Jag, som väldigt liten valp har inte lärt mig allt som finns än, men nåt jag är bra på det är att äta. Jag är hungrig varje gång tvåbentingarna smäller i skrammelskåpet. Jag har lärt mig att därinne finns all mat till oss pälsklingar.

Jojomensan, jag är inte dum, jag!

Jag kan äta hur mycket som helst för mat är jättegott!

Då jag har ätit så kommer det tråkiga. Jag får magknip och så kommer maten ut i bakändan av mig. Flera gånger i rad. Även om natten...

Så har det varit sen jag var liten och det var inte kul eftersom mina brorsor växte till bjässar och kunde klå mig bara genom att sätta sig på mig. Fast jag lärde mig ganska snabbt hur jag kunde lura dem, dumbommarna. 

Jag har min mamma och mina mostrar nu och de älskar mig...även om de inte säger det sådär direkt.

Mammi och Klinga vaktar mig då jag sover

Men då jag hänger i Lummis mungipa så gör hon ingenting utan bara låter mig hållas. Klinga morrar ibland men jag bryr mig inte för hon är snäll, nästan mesig faktiskt och sen kommer då mammi, hon är ibland en riktig skitmamma. Matte säger att om mammi var människa så skulle hon bli av med vårdnaden av mig, vet inte riktigt vad det betyder...

Idag var det en annorlunda dag. Husse tog med mig i plåtlådan, jag skrek enligt traditionen men glömde mig efter 1 km och somnade. Då jag vaknade var vi på ett ställe där det luktade 1000000 dofter. Sen kom matte. Då blev jag glad!

Så gick vi in i ett hus där en tant stack in nåt i rumpan på mig!! Och matte och husse skyddade mig inte ett dugg! Tvärtom så höll de i mig och gosade med mig som om jag inte skulle märka att nån rotade i min rompa! Hur tänkte de då?

Det är tur att jag är en så himla trevlig kille och inte surnar till hur lätt som helst. Men vem vet, jag är inte vuxen än...

Sen...

fick åka iväg med min husse i hans plåtlåda och då vi kom hem fick vi mat allihop! Mat är gott. Jättegott!

Sen kom matte och hade med sig presenter till oss fyrbentingar. Matte är allt en riktig "omtänksamming". Jag fick en fin sele eftersom jag avskyr halsband och sen såg jag att katten Cissan fått ett nytt halsband eftersom hon är en dumming och tappar sina halsband hela tiden. Sen såg jag att matte hade laddat med rosa bajspåsar, flera rullar. 

Känner mig liiiite skyldig nu, faktiskt...Fast ärligt, jag är ju inte de enda som bajsar hos oss. En gång såg jag husse gå in i det lilla rummet där vi brukar få tänderna borstade, fast då fick jag inte gå in. Efteråt var det grönt skimmer där inne, det minns jag mycket väl...Fast nån rosa bajspåse behövdes inte den gången.

Fast eftersom husse nekat så har utredningen lagts ner med förklaringen att bevis saknas.
Jojo...

Jag har det väldigt bra här hos alla tanter och tvåbentingarna. Ibland får jag träffa Dunder, som bor i huset bredvid. Han är stor som ett hus och grå, kallas visst gråhund. Vi busar som bara den.
Fast Lummi är sur på honom. Hon morrar värsta då han kommer i närheten. Vet inte varför men hon är snäll mot mig och det är viktigast, tycker jag. Dunder får väl reda ut problemen med henne, tänker jag.

Snyggselen

Nospussar/Humle, kungen av Fiskvik

Humle har ordet

Jag heter Humle och är en valp. 

Allt är nytt för mig och jag lär mig saker hela tiden. Att öppna ögonen var typ det första, vilken grej liksom! 

Sen kom det där med att få mat. Tänk att mammi hade mat i de där små stropparna under magen och att jag och brorsorna visste det direkt liksom...

Brorsan och jag, helt ovetandes...

Det är inte så himla lätt att veta hur man gör rätt men min mammi har lärt mig jättemycket. 

Men så försvann hon då jag minst anade.

Och inte nog med det, mina bröder försvann allt eftersom och idag, då min sista brorsa och jag var kvar hos förstamatten, så kom de där som har varit hos oss jätteofta och klappat och myst med oss, och gosade med mig och brorsan så in i norden så att vi somnade. 

Tvåbenta matten gosar med mig

Men rätt som det var så satt jag i en plåtlåda och guppade iväg mot okänt mål! De lurade bort mig från brorsan!

Jag SKREEEEEK för mitt liv! Tills jag blev utmattad och somnade. Och vet ni, då jag vaknade så släppte de ut mig på en stor plätt och så kom MAMMA springande emot mig! 

Trodde jag drömde, vet ni!

Här finns två mostrar som heter Lummi och Klinga och de är jättesnälla mot mig. Eller nästan...Klinga morrar ibland då jag råkar nudda henne det allra minsta. Fast då mamma är med så gör hon aldrig det. Men Lummi, hon är min bästa moster i världen, hon. Henne får jag busa med hur mycket som helst. 

Här är det sovadags med mamma och Klinga

Moster Lummi

Moster Lummi har delat morot till mig

Min mamma har blivit lite löjlig och tar mina lekisar och busar med alldeles själv, och om jag vill ha dem så morrar hon. Skitmamma, tycker jag. Tur att jag har moster Lummi. Hon delar med sig, hon.

Vet ni, jag mötte några konstiga varelser då jag undersökte mitt nya hem, såg nästan ut som mig men ändå inte. Lika många ben, ett huvud, en svans och päls men ändå inte lik mig. Jäkligt konstiga hundar, enligt mig. 

Skäller inte ens. Mesigt. 

Konstig färg har de också...

Mina nya tvåbentingar har bestämt att jag inte får ta maten från mostrarnas eller mammas skålar. Jag måste sitta vid min skål och inte äta förrän de säger nåt som mamma och mostrarna tydligen fattar, men inte jag, för då börjar de äta samtidigt. 

Knäppt.

Min mamma sa aldrig vassego då vi ville käka, det gällde bara att vara först så man fick bästa pöppen. 

Min ena tvåbenting som heter husse, är med mig hela tiden utom då han inte är det, då kommer den andra tvåbentingen som heter matte och flyttar på mig varje gång jag gnager på nåt...tex Lummis svans, soffan eller de där mjuka sakerna de har längs ner på kroppen. 

Min ena brorsa hälsade på mig en dag. Han hade blivit en sån tjockis att man bara kunde springa runt honom och bita honom i svansen hur lätt som helst, fast då han kom springandes och jag inte hann undan så blev jag nästan platt. Jag är ju en liten smäcker kille.

Nu har jag skrivit jättelänge så nu måste jag sova, men först måste jag nog bajsa...åhhh, där ser jag ett bra ställe, bakom soffan.

Vallarjäntans Humle/ Valp

Att inte hänga med...hela tiden, alltså

Alltså, nu har jag varit på värsta äventyret ever, alltså! Min mage blev gööörstor och det kändes knepigt i hela mig och som inte det var nog, jag fick flytta till min allra förstaförstamatte. Inte för att jag lidit av det för jag har busat med min kompis Bullen, ja, alltså så länge som min stora mage inte var i vägen, och jag har fått hur mycket mat och klappar som helst.
Så helt plötsligt en kväll så fick jag värsta magknipet och rätt som det var så kom det ut en liten lurvig klump ur baken på mig!!
Vaaaa, liksom? Men jag hann inte fundera mer förrän det kom en till...och en till...och en till...och en till. Och vet ni, efter den andra så dök min husse upp! Han hejade mest på, verkade mest vara en mes men förstamatte hjälpte mig jättemycket då det blev lite kämpigt.
Helt plötsligt fattade jag att jag fått bebbar och då får man ju ta sitt ansvar som vovve, eller hur?
Men kan ni fatta HUR jobbiga bebbar kan vara?
Ibland behöver man ju få egentid.
Och då finns det vissa som älskar mig alldeles extra mycket...
Min förstaförstamatte är bästbästa i världen och har låtit mig få gräva värsta stora gropen i trädgården utan att ha blivit arg. Jag har nästan försvunnit i den! Varför jag gjorde den?
Tja...för att jag kunde...