Bästa vetten

Oj oj, vad mycket som har hänt den här veckan! Matte, Klinga och jag har haft värsta prommarna på alla möjliga ställen. Nåja, ibland har det bara varit matte och jag. Klingklång har fått vara hemma med Vaski och stilettassarna.
Nåt som är nytt och okul är att jag inte längre får vara lös på tomten. Nä, tvåbentingarna har bestämt att jag skall ha koppel på då. De säger att det inte är okej att jag brukar rusa ner till staketet och tala om att nu jäklar är jag ute och kom inte hit för då...skall jag skälla ÄNNU högre.
Skit också.....
Ja ja, det är allt lite skönt ändå att slippa hålla ordning på allting runt omkring hela tiden. Å tänk den där taggiga stenen som brukar ligga i rabatten då!!! Han är bara för mycket alltså!! Egentligen har han sin våning under vår altan, den uslingen. Ligger därunder och doftar taggigt så vi vovvar har fullt upp att nosa i springorna var han är. Matte och husse är i maskopi med honom, har jag märkt. De hojtar att vi skall låta honom vara ifred hela tiden. Illojala tvåbentingar!!

Igår hände det en grej. Matte var ute och grejade och vi vovvar och röda tjocksmockan var inne. Så härjade vi lite, jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt fick jag jätteont i tassen! Matte kom störtande utifrån, för vi hade kanske varit en aning högljudda och retat tjocksmockan och då satt jag med tassen i luften.
Matte sa med sån där fjantig röst; Men lilla Lummistump, vad har du gjort med tissetassen? Och tänk, då gjorde det ännu ondare! Då det var kissanattendags bar matte mig ut och satte mig på gräsmattan. Då gav jag matte den mest lidande blicken ever där jag satt i regnet. Sånt tar alltid skruv på matte!

I morse var det husse som fick rasta oss voffs. Han lät mig minsann gå en bit, den tyrannen. Sen fick vi mat och sen vilade vi bredvid matte i sängen. Husse skulle nånstans med plåtlådan...
Tassen gjorde jätteont än och då matte vaknade till så mötte jag henne med den där lidande blicken igen.
Åhhhh, så synd det är om dig, lilla Stumpan min, ojade hon sig. Matte ringer vovvedoktor Fredrik i morgon så han får titta på tassen, sa hon sen.
Hmmmmm....
Sen sa hon; Skall vi gå ut och bajsa, Lummigumman?
JA, sa jag och som ett trollslag kunde jag minsann gå på tassen!!!
Tänk vilken bra vovvedoktor vi har ändå. Han botar en bara genom att matte säger hans namn!!

Här är jag efter värsta prommen i mattes träningsskog

Lummis rehab nr 2

Näha, inget blir som man har tänkt sig. Matte hade ju lovat att vi skulle åka till den där stora, fina skogen men nädå. Det blev en skog där det fanns jättekonstiga dofter och jag märkte ju att matte inte tyckte det var hur kul som helst. Det är inte hur lätt som helst att slappna av och nosa då man måste hålla koll på matte.
Sen fladdrar det ju upp fladderfän i parti och minut och korrarna retar mig hela tiden. HUR skall man kunna vara lugn och fin då? Nä, jag är allt på spänn jag... ifall, liksom.

Här tror jag det har varit en...inkräktare av nåt slag...

Och sen en sak till, min mat verkar ju hur trist som helst. Hur kunde jag jaga livet ur mig för den där dreten för några månader sen? Nä, jag matvägrar allt jag!! Vem behöver såna där torra kulor då man kan få sånt där älgkött som vi fick igår?

 Man blir ju helt körd av alla upplevelser...Gonatt!

Jag-Lummi

Idag var det en tant här i mattes ålder....hrfmph,eller jag menar tjej som heter Maja hos oss. Innan var det lite lurigt, vet ni,  matte gick liksom omkring och låtsades som om ingenting, men tjena alltså, det märkte väl vi direkt, både Vaskiböbb och jag! Klingeling var ju som vanligt lite slow och brydde sig nada. Men Vaski och jag drog väl igång värsta välkomsthälsningen då det prasslade utanför dörren, men vad hände? Rutmönstret hamnade framför vårt rum!!!! Jävlars! Och så kom husse hem och vi fick inte hälsa!! Jävlars igen!!! Och Klinga fick minsann hälsa, den fjantan. Matte har ett ord för det, ögontjänare, säger hon.

För ni skall veta hur klipsk jag är. Jag är inte tappad bakom en vagn inte(mattes visdomsord, igen. Hon har lite konstigt prat för sig, den där matte) 

Men i alla fall....

Jag har i uppgift att vakta alla i flocken, hela tiden. Det är jobbigt som tusan och inte har jag nåt för det heller. Men nåt i min kropp säger att jag skall göra så...och då är det så. BASTA! 

Det är ju ingen som har gett mig nåt KOMMANDO att jag skall vakta utan det kom jag på alldeles själv, nån gång...jag vet faktiskt inte när, men skit samma. Jag vaktar. PUNKT. 

Matte och jag har bra prommisar rätt så ofta men ibland så blir det dret direkt då vi kommer ut, en massa oljud och skit som jag avskyr sådär direkt. Då blir matte stel i kroppen och sur i ansiktet sen blir det bara bajspromme istället för kulpromme. 

Fast egentligen så gillar jag matte och husse, fast på olika sätt. Matte går långpromme med mig. Hon har knäppen och en massa godis i fickan till mig(det måste vara till mig alltihop för matte gillar inte godis alls). Men hon har stolliga saker i huvudet såsom att jag skall lyssna på henne hela tiden, även då korren rusar uppför trädet eller då kattskrället retar mig med att synas.

Husse är min bästis i skogen. Mest då det är kallt och det där vita finns överallt. Sist vi var ute så hade jag vitklumpar under hela magen! Matte kluckade attans mycket då hon såg mig. Sen tog hon fram varmblåsen och smälte ner klumparna. Det var gött fast det visade jag inte direkt. Nä, man får inte skämma bort dem, de där tvåbentingarna!

Nä, nu kom jag lite från ämnet. Idag i alla fall, så gick vi på promme, matte, Maja och jag. Vi gick den vanliga bajsprommevägen, men vad ser jag? Två vita MONSTER komma gåendes på MIN väg?!?! De såg attans stora och otrevliga ut. Gjorde inget utan bara....fanns där, liksom. Jag skällde såklart ut dem!

Jamen vadå, alltså? Vad skulle NI ha gjort? De drygade sig ju som fasen! Matte gjorde ju inte ett skit för att rädda mig, nädå, hon försökte istället tysta mig, den skatan...f´låt, matte...

Sen fick jag en massa konstiga kommandon och jag gjorde min plikt så långt det var möjligt, men det värsta var ju att en helt otroligt uppstudsig kattusling sänkte mitt betyg till....f, tror jag. 

Matte är ju en sån där som bara pratar om halvstora tvåbentingar och deras sätt att begripa vad man lär dem. Eller inte...

Jag kan en massa, jag, men det är så många som inte begriper det eftersom massor av ord kommit bort i farten, liksom. Men jag tror att matte och husse vill försöka förstå mig...eller tvärtom. Hmmmm....

I alla fall, matte har bestämt att vi i morgon minsann skall ta plåtlådan och åka till den stora skogen Rud... tror jag den heter. Där skall det finnas en massa LEVERPASTEJTRÄD. Jajamensan,är helt säker på att det finns såna träd, det har matte sagt att det fanns på hennes tid. Vaski har bekräftat detta. Han har funnit massor av såna träd! Jag lääängtar till imöra!

Vi har fått ett uppdrag av Maja, matte och jag, och det är att rapportera från våra fantastiska framsteg för varje dag. Lätt som en plätt!

Vi börjar i möra!

Lummi/världsbäst