Jag-Lummi

Idag var det en tant här i mattes ålder....hrfmph,eller jag menar tjej som heter Maja hos oss. Innan var det lite lurigt, vet ni,  matte gick liksom omkring och låtsades som om ingenting, men tjena alltså, det märkte väl vi direkt, både Vaskiböbb och jag! Klingeling var ju som vanligt lite slow och brydde sig nada. Men Vaski och jag drog väl igång värsta välkomsthälsningen då det prasslade utanför dörren, men vad hände? Rutmönstret hamnade framför vårt rum!!!! Jävlars! Och så kom husse hem och vi fick inte hälsa!! Jävlars igen!!! Och Klinga fick minsann hälsa, den fjantan. Matte har ett ord för det, ögontjänare, säger hon.

För ni skall veta hur klipsk jag är. Jag är inte tappad bakom en vagn inte(mattes visdomsord, igen. Hon har lite konstigt prat för sig, den där matte) 

Men i alla fall....

Jag har i uppgift att vakta alla i flocken, hela tiden. Det är jobbigt som tusan och inte har jag nåt för det heller. Men nåt i min kropp säger att jag skall göra så...och då är det så. BASTA! 

Det är ju ingen som har gett mig nåt KOMMANDO att jag skall vakta utan det kom jag på alldeles själv, nån gång...jag vet faktiskt inte när, men skit samma. Jag vaktar. PUNKT. 

Matte och jag har bra prommisar rätt så ofta men ibland så blir det dret direkt då vi kommer ut, en massa oljud och skit som jag avskyr sådär direkt. Då blir matte stel i kroppen och sur i ansiktet sen blir det bara bajspromme istället för kulpromme. 

Fast egentligen så gillar jag matte och husse, fast på olika sätt. Matte går långpromme med mig. Hon har knäppen och en massa godis i fickan till mig(det måste vara till mig alltihop för matte gillar inte godis alls). Men hon har stolliga saker i huvudet såsom att jag skall lyssna på henne hela tiden, även då korren rusar uppför trädet eller då kattskrället retar mig med att synas.

Husse är min bästis i skogen. Mest då det är kallt och det där vita finns överallt. Sist vi var ute så hade jag vitklumpar under hela magen! Matte kluckade attans mycket då hon såg mig. Sen tog hon fram varmblåsen och smälte ner klumparna. Det var gött fast det visade jag inte direkt. Nä, man får inte skämma bort dem, de där tvåbentingarna!

Nä, nu kom jag lite från ämnet. Idag i alla fall, så gick vi på promme, matte, Maja och jag. Vi gick den vanliga bajsprommevägen, men vad ser jag? Två vita MONSTER komma gåendes på MIN väg?!?! De såg attans stora och otrevliga ut. Gjorde inget utan bara....fanns där, liksom. Jag skällde såklart ut dem!

Jamen vadå, alltså? Vad skulle NI ha gjort? De drygade sig ju som fasen! Matte gjorde ju inte ett skit för att rädda mig, nädå, hon försökte istället tysta mig, den skatan...f´låt, matte...

Sen fick jag en massa konstiga kommandon och jag gjorde min plikt så långt det var möjligt, men det värsta var ju att en helt otroligt uppstudsig kattusling sänkte mitt betyg till....f, tror jag. 

Matte är ju en sån där som bara pratar om halvstora tvåbentingar och deras sätt att begripa vad man lär dem. Eller inte...

Jag kan en massa, jag, men det är så många som inte begriper det eftersom massor av ord kommit bort i farten, liksom. Men jag tror att matte och husse vill försöka förstå mig...eller tvärtom. Hmmmm....

I alla fall, matte har bestämt att vi i morgon minsann skall ta plåtlådan och åka till den stora skogen Rud... tror jag den heter. Där skall det finnas en massa LEVERPASTEJTRÄD. Jajamensan,är helt säker på att det finns såna träd, det har matte sagt att det fanns på hennes tid. Vaski har bekräftat detta. Han har funnit massor av såna träd! Jag lääängtar till imöra!

Vi har fått ett uppdrag av Maja, matte och jag, och det är att rapportera från våra fantastiska framsteg för varje dag. Lätt som en plätt!

Vi börjar i möra!

Lummi/världsbäst