Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

söndag 6 oktober 2013

Solrosor och blingbling

Oskyldigare kan ingen vara...
 Här ligger jag och är alldeles förtvivlad över mattes beskyllning om att JAG skulle ha tuggat på saker jag inte får...Det var ju nästan osynligt juh...

Alltså, det var så här, va: Igår kväll så hade matte och husse mys med märkvärdig mat på fintallrikar, finglas med sånt där rött i(jo, jag ser färger) och det där röda var vuxendricka, det har jag faktiskt snappat upp, jag är inte dum inte. Till och med fyrkantigt papper med fjolligt mönster på hade de, att dutta sig om munnen med...man häpnar över deras pjoller ibland. Själv är jag nöjd om jag får maten fort, mycket fort!

Men nåt som var lite intressant, fick min fantasi i gungning var den lilla blomman som satt på drickaflaskan. Hm, undrar om den är lika god som den är fin, tänkte jag, men fick inget tillfälle att stilla min nyfikenhet. De satt klistrade vid sina glas i eldrummet, där det är så attans varmt för oss vovvar, ni vet. Flaskan stod på bordet precis intill utom räckhåll för lilla mig. Men så i morse fick jag chansen! Den lilla blomman låg utan flaska på bordet!
Som om inte det var nog, matte gick ut med de andra voffs och jag var helt ensam. Det var bara jag och blomman....Jag snappade tag i den och började tugga, men vadå, den smakade ju ingenting! Vilken besvikelse. Bara en massa sladder i munnen. Nää, sån skit vill jag inte äta, tänkte jag och spottade ut den på golvet. Ligg där du, din lilla äckelpäckel, sa jag, och gick och lade mig.
Ja, så kom då matte in och det första hon såg var den blöta, tuggade blomman och genast skyllde hon på mig! Men vadådå? Det var väl inte mitt fel att den låg så precis i noshöjd heller! Om jag är rädd om nåt så gräver jag ner det!

Lummi/Missförstådd som bara den
Det syns ju nästan inte att jag smakat på den ena, gissa vilken...

Kolla rosa tjejerna! Och pärlor är det på banden!

Kalla mig Klingebling!
 Vi har fått ny outfit! Matte kom hem med värsta
blingblinget för nån dag sen. Men halsbanden var alldeles för stora så det blev inget av med att malla sig på prommen. Men idag hade matte nån sån där
knepig sak som hon liksom knäppte i banden med och så fanns det ett hål till och då passade de hur bra som helst. Fast lite ovant var det...De liksom
var så himla breda och kliade lite. Men snyggast ever, det var vi!
BlingLummi is my name!
Fast nåt som är värre det är att matte har sagt att hon skall köpa sån där regndräkt till oss. Där går gränsen för oss, alltså.
En av oss har haft en sån, men som tur var så blev den för liten. Nu hotar matte med en ny. Hoppas de är slut i affären....

Lummi å Klinga/Blingisarna