Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

tisdag 15 juli 2014

Matte är (nästan)rökt, enligt oss!!

Vi har klagomål gällande vår matte då det gäller vår service. Hon har inte uppfyllt målen vad det gäller händelserika och uppmuntrande promenader under en tid(....idag....). Ej heller har vi fått springa fritt på tomten, kanske för att gräva en stor fin grop, jaga kotten-antingen vid hans entré eller där han brukar vistas, eller för den delen skällt ut nån vid staketet då de är dumma nog att passera förbi vårt område.

Vår matte har också underlåtit att anförskaffa livsviktiga tandgnagisar för vår tandhälsas skull!
Det är en stor skandal, det är vad det är!
Som vanligt stod vi på kö en stund efter maten. Inget hände. Attans dret. Inte nu igen, tänkte vi.
De brukar vara lite sena med tandborstningen, våra tvåbentingar. Vi får ofta påminna dem. Så idag var vi beredda men inget hände över huvud taget. Matte gick omkring som om ingenting, liksom.
Då drog vi igång vår protest!
Gnäll, gnäll, gnäll, gnäll, gnäll, gnäll!!!
Se där, det hände saker!
Men....
-Det blev helt stolligt, det vet jag som den kloke Vaski jag är. Jag fick en sån där morot istället för en sån dära god tandgnagis.
-Jag och Klinga fick i alla fall tandgnagisar, så matte är inte HELT såld....men nästan.
Vi får hålla koll på henne och om hon tabbar sig i fortsättningen så får vi kontakta Djurskyddsombudsmannen. Så det så!

Vaski/Klinga/Lummi

lördag 12 juli 2014

Bästisar

Du å ja!!
Ibland så är det extramysigt att vara nära. Som då matte och husse glor i bildburken. Särskilt då matte har badat oss, borstat pälsen och sen klämt omkring på oss liksom...hon säger att det heter massage.
Med mat i magen så blir man attans sömnig då.

Om man klämmer sig in i soffan intill varann så känns det nästan som då man var valp och mammi och alla syskonen låg i en hög.
Skillnaden hos oss är att i vår hög så finns det både katter och tvåbentingar.
Men det går bra det också. Vi är inte så noga med sorten utan mer myset...

Vad är du för en lattjo lite pryl?

måndag 7 juli 2014

Lummis utflykt....

Vet ni, igår fick jag värsta chansen att kolla omgivningarna. Jag har ju kollat dem förr hur många gånger som helst men inte i den farten som jag är lite förtjust i...

Igår glömde matte stänga rutgallret innan hon släppte ut oss...Det var väl inte mitt fel heller?
Och rätt som det var så öppnade matte altandörren och....jag drog!!! Jihhhhaaaa!!! Flög över alla tomter i säkert 2 minuter innan husse ropade med den där stränga rösten. 
Hmmm, det var ganska gött då husse kom och hämtade mig från huset mitt emot efter att jag insett att där inte fanns nåt kul alls. Fast ganska så jobbigt då han rynkade sina raka "ögonöverhår". Så brukar matte också göra. Det är väl nåt sånt där som tvåbentingar gör då de är sura, helt enkelt. Och då är det allvar, liksom....




Nåja, nästa gång går kanske bättre. Hfmm..
Skulle inte tro det. 
Jag har ett halsband på mig hela tiden. Kommer ihåg att jag hade ett sånt då jag kom till husse och matte första gången. Det hjälpte sådär då..
Nu försöker de lura i mig nåt pulver i maten varje morgon, det smakar ingenting men jag har kommit på att jag kan vägra maten ändå. Fast inte så länge... Mat är ju ganska gott. 
Klinga brukar ju få nån sån där jättego smulad godis över sin mat varje dag för att äta. Hon är ju Prinsessa, har jag förstått, och såna är ju lite petiga med allt möjligt. Sånt vet ju alla, liksom...Men även om jag inte är en riktig Prinsessa så kan jag väl få praoa som en...Matte har ett jobb där man ibland säger "praoa" om då ungisar gör riktiga saker på "riktiga" jobb.

Fattar inte hur matte orkar vara med alla ungisar hela tiden då hon är borta och inte hemma. Jag blir ju jätteskällig då småbentingarna låter jättehögt hela tiden. 
Nåja, det får gå...för jag får god mat, klappar, snälla ord(ibland dumma också...) och så får jag gå på jättelånga bajsprommisar jätteofta. 
Det är bra! 
Lummi

lördag 5 juli 2014

Jag, Klinga-prinsessan

Det är inte alltid lilla jag hinner fram och bloggar eftersom den där Lummituss tar all uppmärksamhet nu för tiden, men nu hann jag först! Pilutta dig, Lummi!

Matte tycker ju att jag är den bästa i världen på att göra Lummi lugn och fin så därför går vi jättemånga, långa prommisar nu för tiden. Faktiskt så verkar vi inte göra annat än att promenera, då jag tänker efter. Matte har inte gjort sån där egen träning på sitt "träningsmecka" som hon kallar det, på jättelänge. men hon verkar inte ha flöffat till sig ändå...Tur, så vi slipper skämmas för henne, menar jag. 

Men ibland så tar matte med BARA mig på nåt eget äventyr. Som idag till exempel.
Vi tog plåtlådan till det där stället där Lummi retade slingerslangen. Och vet ni, det fanns jättemånga likadana som jag där!!! 
Jag är ju lite av en prinsessa så jag var lite avvaktande inför denna lappisklunga. Matte sa åt mig att inte boffa PRECIS då jag hade tänkt göra det...HUR kunde hon veta det? Otäckt. 

 Fast det är ju ganska kul att få träffa några andra lappisar än Vaskiböbb och Lummituss. Det kan bli ganska långrandigt, faktiskt. En prinsessa som jag behöver lite omväxling, vet ni. Fast jag är noga med att inte visa hur kul det är...
Nu var det ju så att vissa av lappisarna var VÄLDIGT närgångna! Ja, en var till och med med nosen i ändalykten på mig, kan ni tänka er så ofiiint!!! Jag morrade allt lite, jag....

Fast efter ett tag kände jag ju igen några från andra gånger då det varit på gängpromme. Ja, Kira, Cayenne, Ragna och Zelda kände jag ju igen. Sen var det en ny, riktig tokig en som hette Zalmiak som var helt crazy, vet ni!!! Han hoppade och skuttade hur som helst. Men han var ju en liten en...fast stor. Ja, ni fattar, va ? 
Åsså var det en som jag inte hann hälsa på eller höra namnet för han drog sin husse genom stock och sten hela tiden. En typisk lappis, antar jag, men utan såna där prinsessgener som jag har. 

Jag är nog ganska unik med mitt kungliga påbrå ..och mina stora öron, som matte envisas med att säga till höger och vänster. Hon skall då alltid försöka ta ner mig på jorden!
Förnedrande för en Prinsessa, helt klart. 

Här ligger Cayenne och snyggar sig, enligt matte

Kira, du är sååå fin, sa dummatte. Vem kan vara finare
än SnyggKlinga? Jag bara frågar...Fast visst är hon fin. Kan
 hon vara annat då hon har samma färger som jag?

Kolla Prinsessan Klinga(jag, alltså)som på så proffsigt sätt
tittar ut över undersåtarna. Åh, jag visst ja, Kira sitter
där också...märkte inte det till en början...
Zalmiak och Nikka(hon den där rakade lappisen,, ni vet)

Zalmiak, under den få stunder han var stilla...
Snygg, jovisst, men han var burdus mot mig och
 det glömmer jag inte i första taget, fnys...



Min matte ja. Hon gjorde mig riktigt besviken då hon vänslades till höger och vänster med de andra vovvarna. Särskilt den där Nikka, den där klippta lappisen. Ja, kanske inte klippt, vad vet jag, men hon hade inte sån där lång ljuvlig päls som vi lappisar.
Nåja, ibland kan man ju råka fälla en aningens för mycket päls, men annars så har man ju en riktigt tjock och härlig päls. Eller, kanske inte jättetjock, en aning gles kanske, men ändå inte KORT, liksom, om ni fattar.
Alla kan ju inte gå omkring och se ut som Vaski-kungen, liksom. Värsta tjocka, snygga pälsen, har han. 
Vaski är min bästis i hela världen! Han tar hand om mig, han. Det har han gjort sen jag var en liten skitunge som tvättade hans öron så långt in det gick...och lite till. 

Du å ja, Vaski!




Sen var det en tjejlappis som hette Kira...tror jag, som såg ut som mig fast ändå inte. Matte gosade alldeles för mycket med henne också, tycker jag. Det blev lite besvärligt för mig, faktiskt. Ja, sånt känns ju i hjärtat, eller hur? 
Åhh, jag har ju glömt att berätta att Förstamatten var med! Joho, det var hon och vi fick värsta goda kycklingen av henne! Jag gjorde min värsta, bästa fina parad med snurr-spinn-platt och så var det kycklinggodis som i en ask. Vi fick göra såna där dretenkla konster också, jag hoppade tex upp på en sten och såg så där lagom cool ut. Sånt som jag kan göra i sömnen, vet ni.
De andra såg på mig med oerhörd beundran(hmmmm...)

Fast det är tur att matte har mig för hur skulle hon annars få babbla med andra mattar och hussar så mycket som hon har gjort idag? Hon trivdes som...fisken i vattnet, säger väl tvåbentingar om då de tycker nåt är kul?



Nospussar från Klinga af Förnäm