Snöprinsessan

Jag klev upp i värsta stora snöberget, och vet ni, jag var inte ett dugg rädd! Sen så gick matte och jag vidare och jag var lydig HELA tiden, till och med då det kom en vovve. Det måste vara för att jag är född till Prinsessa som det går så bra för mig...sa jag att jag var lös hela tiden?

Prinsessan Klinga med snö mellan tårna

Lapphundsväder, andra vintern

Idag är det lapphundsväder, sa matte, och så fick vi busa i lillskogen! Matte lyckades få med oss riktigt bra på bilderna. Rena turen, tror vi, med både rätt färg och allt, och inga svärord ens.

Matte, mästerbildknäpparen!

Vaski och Klinga/Snösvängen

Vantarnas återkomst

Matte har mörka vantisar som jag tycker väldigt mycket om. Så mycket att de ibland försvinner... och matte måste köpa nya. Alltid likadana. Det är inte så att jag vill rycka och bita i dem, nä, då går de ju sönder! Jag lägger mig och buffar på dem med nosen, liksom gosar, och ibland bäddar jag ner dem i kuddberget. Jag vet att jag inte får ta mattes vantisar men...jag kan inte låta bli! Hittills så har jag klarat mig från riktigt skäll, sådär som Vaski råkar ut för då han dummar sig, antagligen för att jag funnit den perfekta kroppshållningen då jag blir upptäckt, den slokörade prinsessan, kallar jag den. Funkar alltid! Först säger de; Men Klinga, VAD är det här, har du tagit vantarna igen? Fyy! Men så ser de den tillintetgjorda Klinga stå där och HÄNGA med huvudet, och då börjar de plutta, ha, ha! Jag har vunnit igen!!! Vaski bara fnyser åt mig, han tycker jag är en fjolla. Nå, sist jag knyckte mattes NYINKÖPTA vantar så fann jag ett perfekt ställe att lägga dem på. Då matte skulle ha dem så letade hon såklart på de vanliga ställena men där fanns de inte, ha, ha! Då fick hon den där rynkan i pannan som sa; Passa dig, nu är jag grinig. Vem vågade plocka fram nåt då? De fick ligga kvar på det perfekta stället. Matte köpte nya, likadana.. Idag är matte hängig så jag tänkte pigga upp henne lite med en överraskning. Så jag plockade fram gamla vantarna och lade på *vanliga* stället i soffan, sen hämtade jag nya vantarna och placerade ut på mattan i hallen och satte mig bredvid!!! Så kom matte och sa det gamla vanliga, men så upptäckte hon de andra vantarna som låg i soffan, ha, ha! Matte med den tappade hakan, är hennes nya namn.

Klinga,Prinsessa

Vantens husse

Matte, jag och Vanten har varit på långpromenad idag. Jag bärde, nej bar heter det ju, Vanten nästan hela vägen. Vi var till grusplanen, fast det inte var nåt grus utan snö där, vi övade *stanna* och sånt där som jag är expert på, om jag får säga det själv. Matte försökte springa ifrån mig också, har ni hört så dumt, va! Klumpedunsmatte! Åsså övade vi *Hämta* Vanten, det är dretkul, för då får jag godis då jag lagt Vanten i mattes hand. Matte brukar inte bry sig att jag ger Vanten ordentligt med stryk på tillbakavägen heller, det är bra. En sak har jag tänkt på, då vi möter vovvar så brukar matte slänga vanten och säga *Bära*, då blir jag liksom mallig och inte så sugen på att blänga/skälla/mopsa mig för vovven, jag sträcker på mig och visar den fjanten hur en riktig vovve skall uppföra sig. Ibland tror jag att matte har räknat ut det där i förväg...ja, är inte säker men...Ja idag var det iallfall kul för jag fick malla mig för många vovvar men särskilt deras hussar och mattar. Jag tror nog att matte blev lite mallig också faktiskt. Förresten, om ni undrar varför jag skriver Vanten med stort V så är det för att den är min allra, allra roligaste grej och förtjänar därför stora V!

Vaski/Vantens vänner