Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

onsdag 17 oktober 2018

Livet enligt Lummi

Helt plötsligt känns det viktigt att se bakåt, alltså inte bakåt som då jag är ute på promme och håller koll över ryggen utan i tiden, liksom.
Som då jag var liten och min mamma tog hand om mig, och Allraförstamatten Inger såklart. Farsan Lupsu fanns ju nånstans i krokarna men han gjorde nog inte mycket för oss valpar inte, utan gick mest omkring och mallade sig över vilka fina ungar han fixat till. Ja, se karlar! Och tänk, Göbben är fortfarande på den här sidan Regnbågen, inte illa. 
Men mamma hon var en riktig kanonmorsa hon! En riktig tuffing som ingen satt sig på nosen på! Mammi💓
Mammi Tessa å jag

Förstamatten å jag

Här var jag inte stor...
Så en dag hämtade min Förstamatte mig då jag bara var en skitunge och vi hade det jättekul, vi tränade jättemycket olika saker och jag blev världsbäst på...ALLT faktiskt. Och då jag blivit stor tös så fick jag en syster, eller inte på riktigt, alltså, hon var ju inte lik mig alls, men jag tog emot henne som en syrra, uppfostrade henne och allt. Det var tider det!
Och vet ni, ett tag så kom det en liten rävunge till oss, Och det visade sig vara Klinga som liten skitunge. Min Förstamatte skulle passa rävungen då hussen och matten jobbade och Vaskiböbben var på dagis.
Jag var bästa morsan till Snooze och lilla Klinga

Men så gjorde min matte sig illa i sin tass jättemycket och vi vovvar hamnade på olika ställen. Klinga kom ju hem till sig men jag och Snooze hamnade bort i stöll, som matte skulle kalla det. 
Det var jättejobbigt för mig att vara på nya stället och jag protesterade så mycket att de jag bodde hos blev sura på mig och ville inte ha mig där. Det var bra, tyckte jag för en dag kom Förstamatte och Nuhusse och hämtade mig. Sen fick jag bo hos Nuhusse och Numatte under en tid då det var varmt och skönt och vi var på äventyr jättemycket.

Sen var Förstamattes tass frisk så jag och Snooze kunde komma hem igen. 
Bra va?
Trodde jag..
För sen en dag gick vi på promme och så fanns inte Snooze mer. Vet inte riktigt vad som hände men jag blev ensam hund och matte blev värsta ledsna matten, hon var ledsen hela tiden, faktiskt. Jag fattade inte så mycket jag, mer än att jag var ensam. 
Men så en dag kom Allraförstamatten och hämtade mig tillsammans med Numatten och vi for till en ANNAN matte som var jättesnäll och där bodde jag jättelänge.
Tills hon blev sjuk...
Då kom Numatten och hämtade mig och så fick jag bo hos en ANNAN matte i Arvika. Hänger ni med?
Där var jag bara en stund men jag längtade så himla mycket efter att allt skulle bli som förr, eller som först, eller näst intill så jag blev en dumhund. Jag visste inget annat, juh!
Och vet ni, då fick jag bo hos Nuhusse och Numatte, Vaski, Klinga, Toker och Skrållan, de som jag varit hos då och då sen jag var liten dretonge. Nu har Toker, Vaski och Skrållan försvunnit till den Gröna ängarna(det har matte sagt då jag frågat) och det har varit jobbigt för en sån som mig, särskilt då min Förstakompis Vaski försvann. Han och jag fanns ju från början och vi hade jättekul då vi var bara vi. Men så blev han gammal och fick ont, ville busa men kunde inte. Det började då han fyllde 12 år...Vaskiböbb, min bästis som jag saknar💘

Det har hänt både bra och dåliga saker, mest bra, men en sak som inte var så bra var då jag och Klinga skrämde hussemor jättemycket då vi blev osams. Ingen av oss vet varför vi blev sura...
"Hade inte tänkt klämma till dig så hårt", sa vi till varann, det bara hände, liksom. 
Matte och husse pratade länge om nåt som hette faktura efter det...
Evidensia, fredag eftermiddag 17.00. Efter 18.00 är det dubbel taxa, sa matte...

Vadådå? En skråma bara...
nu är vi bästa vänner forever!

Vadådå, en skråma bara...Nu är vi bästa vänner forever!
Och nu har jag bott hos dem jättelänge och vet ni, ni kan nog inte tro det, men igår fyllde jag 12 år!! 
Vilken fest, alltså! Först bästa, långa prommen med matte och Klinga och sen överraskning med värsta godispaketet, ingen tårta som vi brukar men det gjorde inget för det här var ju heeeelt dretkul! 
Sen hände nåt ovanligt, jag blev helt slut och var tvungen att vila, orkade inte ens skälla då det kom bilar.
Här är vi, Vaski, Klinga och jag, järngänget från början.

Åhh, en bild från min ungdom då jag var på besök hos
Numatte och Nuhusse! Jag var en stjärna på freestyle!
Bland annat...
EN grej jag glömt berätta är att husse och Glittra inte har firat min födelsedag. Det känns lite bittert, faktiskt. De har tydligen roligare saker för sig...men jag skall komma ihåg, var så säker.
Då de kommer hem skall jag BARA bry mig om matte, Klinga, Cissan och Syrran. 
Bara dem! Inga andra!
Så. Det. Så.

Lummi/12 år och mycket klok