Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

tisdag 7 juni 2016

Matte å ja

Matte och jag brukar ofta ha långa pratstunder på morgonen. 
VA?? Var det nån som sa att inte katter kan tala? Kanske inte ANDRA katter men nu handlar det om mig, eller hur? 
Alltså, vi brukar p r a t a med varann. PUNKT

Matte är ju den som gör knäppaste ljuden medan jag håller mig till en rimlig skala av ord. Ja, varför överdriva?
Då matte frågar; -Vill du ha mat, Skrållan? Så svarar jag: -NÄ! Då brukar matte fråga igen: -Men Skrållan, vill du verkligen inte ha nån mat? Och tänk, då brukar jag busa till det och säga: -Mjaaaaaa!!! 
Med två ord har jag fått matte att förstå precis vad jag vill utan en massa onödigt sladder. Matte kallar det att vara tyyyydlig. 
Bra, va?
Då jag vill ut får jag ibland lägga till några fler läten, så här va: MÄHMÄHMÄHMÄH!!! och samtidigt springa fram och åter, matte-hallen. 
På frågan; -Vill du gå ut, Skrållan? svarar jag; -MJAAAAA!!!
Jag har nämligen nåt som inte rödtottarna har, jag har TILLSTÅND att gå ut utan sele och lina.
Yes!!!

Det har jag haft en massa år. Det KAN ha haft att göra med de där kisspölarna som så oturligt hamnade på andra ställen än i lådan...
Det kallas utpressning, enligt matte. NÄÄÄ, säger jag då.
Ja, så där brukar vi munhuggas, matte och jag. 
Fast vi tycker jättemycket om varann. Särskilt matte...
Tihi.

 Nu är det sommar och då vill jag ut jätteofta...och sen in igen. Om och om igen. Det är bra för mattes figur. Jag har trimmat henne i minst 10 år. Husse är däremot körd, halvdöv som han är, så får jag ju skrika mig hes utan att han tar det minsta lilla hastiga steg mot dörren. En gång fick jag vara ute hela natten. Då var jag inte glad på morgonen. Fick sitta på trappan hela natten. Bläää! Då husse öppnade dörren så fick han höra!!
 MRÄMRÄMRÄMRÄMRÄMRÄ!!
Och så gick jag till matskålen och utbrast; MÄÄÄÄÄÄHHH!
Hårbollspya, så han skämdes, tihi!
Fast han har sagt att han inte skall göra om det. Min husse det. Vi tycker om varann, vi också. Mest han....
Tihi.

Det bästa man har, har man på bordet. Och då menar
matte inte frukosten....

DÅ matte sitter i bersån och grillar sig rosa i solen, så håller jag
henne ofta sällskap. 
 Här kommer min sommarrullning!!!!
Kolla nu!
1

2

3

4

5

6

7

8

9

Snygga moves, eller hur?
Är särskilt nöjd med 1:an. Matte tycker 8:an, hon. NÄÄÄÄÄÄ, tycker jag.
Nu chillar vi, hon och jag. Hon ser på bildburken och jag ligger intill och muttrar lite förnöjt; mrrrrmrrrrrmrrrrrr.
Vi är inte helt ensamma med varann. Fast vi har MEST varann, hon och jag, så det gör inget att soffan är full av pälsklingar(hennes ord) för jag vet att det är mig hon gillar mest.
Fast det säger hon kanske till alla?
NÄÄÄÄÄ!

Skrållan/