Mattes pöjk!
Promenaden idag var skitkul! Jag var tvungen att titta på matte hela tiden för hon hittade på tokigheter helt plötsligt. Så hade hon tagit knäppen med sig också och då vet jag ju när jag är duktig. Å, vet ni, det var jag hela tiden! I skogen fick jag nosa HELA tiden och då jag såg en jättestor sten så skojade jag med matte. Det trodde hon inte att jag skulle orka hoppa upp på den bamsen, ha, ha!
Som om inte allt detta vore nog! Då vi kommit hem så blev det mera roligt. Vi övade det vanliga "stanna"(halvhyfsat)och se´n lite gamla grejer som jag kan i sömnen. Men det bästa kom sist! Vi busade och matte jagade mig och se´n jagade jag matte och...så blev jag trött och hungrig.

Vaski/

STANNA, lätt som en plätt

Nu fattar jag! När matte eller husse skriker "STANNA" så skall jag stanna! Vi har övat flera gånger nu och jag gör nästan alltid rätt utom ibland. Klinga har också övat och den morrhoppan kunde meddetsamma! Det är tydligen speciellt med "STANNA"grejen för det är alltid extragott godis då. Vi får köttebullar som är jättegoda men som man blir väldigt bajsnödig av senare. Matte säger att hon inte vet någon vovve som det får plats så mycket bajs i som mig! Igår såg jag i matpåsen då matte kommit hem från affären att där fanns leverpej. Det är också jättegott och inte så bajsframkallande! Jag vet att det är till oss för varken matte eller husse äter belöningsgodis.

Igår fick vi varsitt gnagis som extrabelöning efter träningen eftersom vi varit så duktiga!

Vaski/

Öva!
Vaski, HÄR...STANNA...1,2,3 nu stannar jag snart...nu!

Matten

"STANNA"fortsättningen.

Vi tragglar på, Vaski och jag. Igår togs strängmatten till hjälp för att minska ner stegen från 3 till...kanske 2 på "stanna". Jag lastade in vovven i bilen och for till Sonnelids parkering där strängisen mötte upp. Med snörboll och köttebullar i högsta hugg gick hon till verket. Jag stod bredvid. Yyyihaa! Första och andra gick skitbra men så...kände jag igen MIN Vaski. Det är ingen idé att förta sig för jag får snart springa tillbaka och ta goa köttebullen, tänkte han. Fan, tänkte jag. Om inte dottern kan få honom att stanna så kan ingen. Hon tragglade på men så gjorde hon en dödssynd! Då hon visade köttebullen så försökte han smaska i sig den varvid hon snabbt puttade till honom på sidan av halsen. HJÄLP, HON SLÅR MIG JÄTTEHÅRT, ylade han. Sen var det kört. Han gick omvägar om henne och vågade inte ta köttebullen då hon sa Varsågod. Ja, ja det är min vovve det.

Idag har vi övat i trädgården. Det gick sådär. Klinga tjöt på altanen och han gjorde ganska bra ifrån sig.

Matte/utmattad

STANNA...eller?

Idag må ni tro att vi har övat! Jisses, så jobbigt det var. Husse och matte tog oss med till hundklubben och vi trodde att det var bus på gång, men det blev värsta jobbiga övningarna! Först jagade vi varann och busslogs(?) men då det var som roligast så ropade dom: HÄR!!! Va, sa vi, vi har inte tid men...det var bara att lyda. Så gick husse och Klinga till en annan plan och matte och jag stannade kvar. Vi övade det där som vi gjorde för inte längesen där jag skall sitta, matte ropar: KOM, och då rusar jag mot henne men då slänger hon en boll till mig och då måste jag ju ta den och då ropar hon: STANNA! Jag fattar ingenting men jag gör väl så gott jag kan för att matte skall bli glad. Sén är det ju så att då vi övat ett tag så VET jag att hon skall kasta bollen så därför springer jag lite långsamt och väntar på att bollen skall komma och då den kommer så joggar jag emot matte 1,2, 3 steg innan jag vänder och tar bollen. Jag tror inte jag gör rätt för matte blir inte så JÄTTEGLAD då.

Husse och jag hade jätteroligt på andra planen. Vet ni, jag kan fula hur mycket som helst utan att husse blir sur. Vi övade att jag skulle komma då husse ropade och jag kom...då jag var färdig med det jag höll på med. Till exempel så var jag tvungen att kolla vad Vaski och matte höll på med. Då ropade husse; HÄR! Så visslade han som han brukar och då tittade jag upp...och rörde mig S...A...K...T...A mot honom tills jag fick fart på benen och rusade sista biten! Jajamen, det är jag det! Gulligast vinner alltid. Se´n övade vi att jag skulle gå vid husses ben och det kunde jag jättebra, "SIDAN" heter det. Det kan jag bättre än Vaski. Då vi hade övat FLERA ÅR så fick vi äntligen busa! Vi jagade varann tills vi var dödens och sen fick vi vatten av husse och matte. Jag VÄGRADE verkligen att dricka direkt ur flaskan. Det gör inte fina flickor! Vaski gör det och han ser ut som en pilsnergubbe, så det så!

Färdigövat av Vaski och Klinga

Lappisar överallt!

Vi har varit på ett stället där det fanns jättemånga såna som oss! Lite otäckt var det då matte öppnade luckan och dom var överallt. Matte tog ut oss var för sig så vi skulle vänja oss. Jag(Vaski) glömde genast bort allt matte och jag tränat och gick på som en ångvält. Skällde ut hela högen!

-Ja, och jag(Klinga)var jätterädd för alla och ville inte hälsa på nå´n. Fast sén blev det bättre då vi varit där en stund. Det var tur att Vaski var med och skyddade mig eftersom jag är Prinsessa och måste behandlas med omtanke och värdighet. Så försvann alla och matte lämnade mig ensam i bilen! Hon och Vaski bara gick iväg utan mig.

-Vi gick en promenad och jag vill lova att det inte bara var jag som skällde! Oj, oj, oj där var det liv i luckan. Jag lugnade ner mig efter en stund och kunde då se mig omkring. Jag kände ju igen flera stycken. Och vet ni, jag träffade förstahussen som jag inte sett se´n jag var liten! Han klappade mig jättelänge. Sén gick vi till bilen och jag fick byta med Klinga.

-Jag och matte gick runt för att jag skulle bekanta mig med alla. En vovve såg ut precis som jag och det var inte så konstigt för det var min brorsa! Fast jag var lite blyg för honom. Min pappa var där också! Jag, brorsan och pappa blev fotograferade, minsann! Hoppas det blev snyggt. Sén blev det bilen igen, suck.

-Nu var det dags för rallylydnad! Vi vovvar fick visa oss på styva linan. Jag gjorde nog inte mitt bästa rally ever men matte sa att det inte gjorde så mycket. Det luktade ju så mycket hund överallt så det var omöjligt att nosa och koncentrera sig samtidigt. Efteråt slapp jag bilen och matte band mig vid ett träd istället.

-Då matte hämtade mig hade hon inte Vaski med sig. Var hade hon gjort av honom? Jag blev lite ängslig faktiskt. Ingen fara, han låg och slöade vid ett träd och var hur lugn som helst. Jaha, tänkte jag, då är det väl inte farligt då. Om Vaski säger det är lugnt, då är det lugnt! Ja, gud vilken dag och så många lappisar på en och samma gång, eller vad säger du Vaski?

-Jodu, Klinga, men visst blev det en kul dag efter chocken i början?

-Ja, och mycket godis fick vi också, det var också bra!

Vaski och Klinga/tröttisar

Förstamatten på besök

Igår var vår förstamatte på besök. Det är kul då hon kommer för då får vi hur många klappar som helst! Lite orättvist är det att Klinga blev fotograferad flest gånger, tycker jag. Jag är ju faktiskt störst...och bäst...och alldeles underbar! Fast då jag tänker efter så har jag ju levt längre än Klinga så jag har nog blivit fotad flest gånger.

Iallafall så grejade dom med papper och sån´t och se´n sa matte att flocken numera har 2 vovvar och inte 1,5 som förut. Jag fattar ingenting för Klinga har ju varit hel hela tiden och jag med, hm...ja, ja matte säger så många konstiga saker.

Vaski(hel vovve)

Igår - en bästadag, en sämstadag...

Igår...

Jag fick ett sprallryck igår och charmade matte totalt! Då hon kom hem så överraskade jag med att ta med gnagisen på bajspromenaden. Den var jättetuggad och så god att jag inte kunde lämna den ifall Klinga skulle ta den! Jag kände mig faktiskt en aning mallig då jag och matte promenerade med raska steg vägen fram. Flera gånger så hörde jag; Åh, så gullig han är! Titta, han bär ju på ett gnagben! Då vi mötte andra vovvar så sträckte jag extra på mig och nonchalerade dom helt och hållet. Jag såg nog att matte var lite stolt över mig.

Idag...

Vi gick långpromenad, matte och jag. Det gick inte lång stund förrän en skithund kom gåendes med sin lillhusse. Jag skällde ut honom! Ja, komma där och inte visa respekt. Matte blev skitsur förstås. Det blev inte så roligt för mig en stund framöver. Jag fick inte nosa, jag skulle gå PRECIS vid mattes sida, inte revirkissa och då jag gjorde det minsta fel så sa hon; NEJ!

Så kom vi till skogen. Där fick jag äntligen nosa men vad ser jag då? Det kommer en ful svart minihund och stör mig! Jag skällde ut honom, såklart! Oj, oj, oj matte tryckte ner mig och morrade; SITT! Men vet ni, jag kunde ÄNDÅ inte sluta skälla! Det kom liksom i hela kroppen och bara pös ut genom munnen på mig. Militärmatte var inte nådig. Hon mumlade hela vägen fram tills vi kom till hundklubben. Där började hon likna den vanliga matte. Jag fick "hoppochlek"men då var jag så trött av allt skällande och militärexercis så jag orkade bara en liten stund. Vi busade iallafall en liten stund innan vi gick hem.

Vaski/Gatornas skräck

Jag skiter väl i ditt leverpejträd, jag har ett eget, ju!

Gammelmatte är väl inte orättvis, heller!

Nu är det mitt!

Jag fann ett leverpejträd i skogen idag! Eftersom Lummi var med så var jag tvungen att kolla så hon inte upptäckte det. Man vill ju ha godsakerna för sig själv!

Stackars oss!

Vi har varit lite bortglömda ett tag, tycker vi. Toker har fått alldeles för mycket uppmärksamhet. Spelar över grovt. Han är en riktig smilfink som låtsas vara gammal och orkeslös. Skit heller, han bara fejkar för att vi skall komma i bakgrunden!

Skitkatt!

Nu har det visserligen blivit bättre för i helgen var vi ute i skogen med husse och matte

. Det var kul! Vi sov hela kvällen. Det ryktas om att vi skall gå på kurs också. Lite oroliga är vi faktiskt. man vill ju inte göra bort sig, liksom. Mer info senare.

Tjingeling från Klingeling och Vaski(ling)

Efter regn kommer solsken...

Jag har förstått att matte varit orolig för mig men det är överdrivet, tycker jag. Lite smickrande men ändå...Jag kan erkänna att jag hade en VÄLDIGT dålig dag i veckan. Det liksom snurrade till och samtidigt blev jag värsta kissnödig. Jag satt mig i lådan men tydligen så var det inte det för matte tog värsta greppet på mig! Hon satt mig på ett annat ställe som jag INTE tycker om(man måste liksom dutta upp en lucka för att komma in, äckligt) och inte Skrållan heller för den delen. Se´n att det sägs att jag kissat i Klingas vattenskål är bara elakt förtal. Det har ALDRIG hänt, jag lovar! Jag tror faktiskt att matte blivit lite kringkring i huvet för hon säger så konstiga saker hela tiden. Att jag skulle ha bajsat på trappan, va! Nä, det är för sorgligt men då man blir gammal så kan man bli glömsk som människa, har jag hört. Jag själv lever i högsta välmåga och önskar att matte får ett värdigt avslut då hennes liv inte ger henne något positivt. Själv har jag busat med Skrållan och ätit jättegod mat som Klinga inte hann äta upp före mig. Se´n tycker jag att dom kan sluta med att ställa om möblerna och rummen hela tiden! Det är faktiskt irriterande att komma fel hela tiden! Annars så tycker jag att människorna som passerar igenom här är väldigt trevliga. En kvinna som kommer nerför trappan varje morgon ger mig alltid mat och pratar snällt med mig, har ingen aning om vem hon är. Hon kommer igen lite senare och ger mig och Skrållan mer mat och klappar. Mindre kul är de pälsbollarna som dyker upp så fort jag visar mig. Jag har gett dom på fläbben så de vågar inte komma nära som tur är. Underligt att jag hamnat här. Helt plötsligt bara försvann mitt förra hem och okända tog över. Ja, ja så länge som dom är snälla så...annars så letar jag upp min förra matte...vad hette hon nu...jag kommer snart på det...

Toker/senilus dementus(ibland)

Toker, min första gullekille

Min gammelkille har idag visat att han inte längre är med på noterna. Det är med sorg i hjärtat som jag har tagit beslutet att han skall få somna in med värdighet. Hans senilitet har acclererat med raketfart och idag då jag satt vid köksbordet så hördes ett skvalande. Där satt han i godan ro och kissade i Klingas vattenskål! Jag lyfte upp honom och satt honom i kattlådan vilket gjorde honom mycket förvirrad. Han gick genast till dörren och maoade för att få komma ut. Ja, ja, tänkte jag, han kommer snart tillbaka och stängde dörren efter honom. En stund efteråt spreds en doft av bajs i hallen och jag tittade strängt på Vaski. På svarta tavlan i hallen meddelade hussefar att Vaski inte bajsat och jag skyndade mig att rasta vovven i tron att han fisit. Ett steg ute på trappan låg en stor kattbajs och Toker satt en bit ifrån med tom blick! Han är en förvirrad gammal herre som inte längre har koll på tillvaron. Han har varit med mig i 16 år och tårarna sprutar då jag tänker på att han inte längre skall finnas med mig! Jag har försökt att förbereda mig i flera år på att denna tid kommer men vad hjälper det nu då jag står inför faktum.

Tokers matte, storgrinande

Inte lätt att bli gammal...

Även om vovvarna är friska från sin magsjuka så kan livet med alla djur vara lite mäktigt. Vår Toker har ju fått diagnosen Demens och tär på vårt tålamod varje dag. Han kommer ibland inte ihåg vart han bor så därför måste man vara med i svängarna då man släpper ut honom. Om man INTE släpper ut honom så blir det terror! Jag har aldrig varit med om en katt med det lätet. Samvetet klöser sönder hela kroppen och man MÅSTE släppa ut honom! Nästan alla gånger kommer han då man ropar(det har han alltid gjort INNAN demensen) men inte alltid. Då måste man leta, suck. Då han är inne så pockar han på uppmärksamhet hela tiden med samma läte som förut beskrivna. Han bajsar där han tycker eftersom han inte kommer ihåg vart lådan är(eller tror att han är i den). Detta händer inte så ofta som tur är men vi har förvarnats av veterinären...Han är också stel i bakdelen vilket gör att han inte kan gå i trappan så bra eller gå på lådan. Detta har han fått medicin emot. Se´n misstänker vår vette att hans sköldkörtel är överbelastad och därför går hans kropp på högvarv då och då. Vår fråga till vetten var " har han ont" och på det svarade hon -det ser ni själva. När man ser honom så är han , förutom demensen, ganska pigg för sin ålder så han får hanka sig fram och vi tar en dag i taget.

Tokers matte