Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

tisdag 15 september 2009


Igår - en bästadag, en sämstadag...



Igår...


Jag fick ett sprallryck igår och charmade matte totalt! Då hon kom hem så överraskade jag med att ta med gnagisen på bajspromenaden. Den var jättetuggad och så god att jag inte kunde lämna den ifall Klinga skulle ta den! Jag kände mig faktiskt en aning mallig då jag och matte promenerade med raska steg vägen fram. Flera gånger så hörde jag; Åh, så gullig han är! Titta, han bär ju på ett gnagben! Då vi mötte andra vovvar så sträckte jag extra på mig och nonchalerade dom helt och hållet. Jag såg nog att matte var lite stolt över mig.


Idag...


Vi gick långpromenad, matte och jag. Det gick inte lång stund förrän en skithund kom gåendes med sin lillhusse. Jag skällde ut honom! Ja, komma där och inte visa respekt. Matte blev skitsur förstås. Det blev inte så roligt för mig en stund framöver. Jag fick inte nosa, jag skulle gå PRECIS vid mattes sida, inte revirkissa och då jag gjorde det minsta fel så sa hon; NEJ!


Så kom vi till skogen. Där fick jag äntligen nosa men vad ser jag då? Det kommer en ful svart minihund och stör mig! Jag skällde ut honom, såklart! Oj, oj, oj matte tryckte ner mig och morrade; SITT! Men vet ni, jag kunde ÄNDÅ inte sluta skälla! Det kom liksom i hela kroppen och bara pös ut genom munnen på mig. Militärmatte var inte nådig. Hon mumlade hela vägen fram tills vi kom till hundklubben. Där började hon likna den vanliga matte. Jag fick "hoppochlek"men då var jag så trött av allt skällande och militärexercis så jag orkade bara en liten stund. Vi busade iallafall en liten stund innan vi gick hem.


Vaski/Gatornas skräck


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar