Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

måndag 21 september 2009


STANNA...eller?

Idag må ni tro att vi har övat! Jisses, så jobbigt det var. Husse och matte tog oss med till hundklubben och vi trodde att det var bus på gång, men det blev värsta jobbiga övningarna! Först jagade vi varann och busslogs(?) men då det var som roligast så ropade dom: HÄR!!! Va, sa vi, vi har inte tid men...det var bara att lyda. Så gick husse och Klinga till en annan plan och matte och jag stannade kvar. Vi övade det där som vi gjorde för inte längesen där jag skall sitta, matte ropar: KOM, och då rusar jag mot henne men då slänger hon en boll till mig och då måste jag ju ta den och då ropar hon: STANNA! Jag fattar ingenting men jag gör väl så gott jag kan för att matte skall bli glad. Sén är det ju så att då vi övat ett tag så VET jag att hon skall kasta bollen så därför springer jag lite långsamt och väntar på att bollen skall komma och då den kommer så joggar jag emot matte 1,2, 3 steg innan jag vänder och tar bollen. Jag tror inte jag gör rätt för matte blir inte så JÄTTEGLAD då.

Husse och jag hade jätteroligt på andra planen. Vet ni, jag kan fula hur mycket som helst utan att husse blir sur. Vi övade att jag skulle komma då husse ropade och jag kom...då jag var färdig med det jag höll på med. Till exempel så var jag tvungen att kolla vad Vaski och matte höll på med. Då ropade husse; HÄR! Så visslade han som han brukar och då tittade jag upp...och rörde mig S...A...K...T...A mot honom tills jag fick fart på benen och rusade sista biten! Jajamen, det är jag det! Gulligast vinner alltid. Se´n övade vi att jag skulle gå vid husses ben och det kunde jag jättebra, "SIDAN" heter det. Det kan jag bättre än Vaski. Då vi hade övat FLERA ÅR så fick vi äntligen busa! Vi jagade varann tills vi var dödens och sen fick vi vatten av husse och matte. Jag VÄGRADE verkligen att dricka direkt ur flaskan. Det gör inte fina flickor! Vaski gör det och han ser ut som en pilsnergubbe, så det så!


Färdigövat av Vaski och Klinga

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar