Matte och badringen

Ibland är det inte lätt att vara hund. Särskilt inte med de där tvåbentingarna runt omkring en som inte fattar nåt! Man försöker glädja de där hårlösa fjantarna men vad får man för det?
NADA(det är spanska och betyder INGET)!!!!!
Nä, jag är riktigt besviken faktiskt, skall ligga här och gnällterrorisera matte en lång stund till. Det kan hon ha. Husse har dragit till skogs med Lummi och smällpinnen. Klinga är förstås hemma men henne får man aldrig med på nåt skäll eller gnäll. Det kallas visst VÄLUPPFOSTRAD, det hon lider av. Obotligt. Jobbigt.

Jag har hört matte säga massor av gånger att hon blivit tjock. Titta bara, jag får knappt igen byxorna, har hon sagt till husse. Och då hon till slut får igen brallorna så hänger värsta fläskkransen ovanför linningen! Ser ut som en sån där badring som jag punkade en gång....Tror inte mattes badring är så lätt att punka dock.
Jag är av den uppfattningen att man bör hålla igen lite på maten då man har blivit en tjocksmock.

Sååå.....

Idag hjälpte jag henne en bit på vägen.
Ja, vad gör man då man ser att ens matte har gjort alldeles för många smörgåsar?
Man UPPOFFRAR sig trots att man nyss fått kvällsmat(en för liten portion, kunde varit större, faktiskt) och snattar den ena mackan. Snabbt som attan, men tyvärr inte nog snabbt....

Hon märkte det och skvallrade såklart för husse.
Och han rynkade sina ögonhår åt mig!!!

Jag fattar inget, jag!
VILL han ha en mattefru som vaggar fram?
Fast om man tittar noga så har allt husse en sån där badring också....

Då undrar man...
Vem skall gå på promme med oss om de flöffar till sig ännu mer?
Jag känner, som den äldste vovven, en plikt att hålla ordning på våra tvåbentingar för vår skull.
Men det är tungt. Jag är trött nu. Ligger och gnäller.

Och förresten, den där smörgåsen var inte ens god....

Vaski/Smörgåskungen

Att göra rätt som hund är inte lätt

Jag har tänkt på en sak.
Det där med att hjälpa till. Jag hjälper ofta till, det är viktigt, tycker jag. Kattlådan tex, brukar jag hjälpa till med, det är inga problem alls, det går fort och smidigt även då det är fyra lådor att rensa(visst är det smart av mig att kunna räkna?).
Ja, sen är det Klingas matskål då. Den är det ju nästan alltid rester i. Då rycker jag in som den hjälpsamma syster jag ändå äääär och vaktar så ingen annan(Vaski...) kan komma och norpa kulorna. Då jag vaktat en lång stund, typ....1 sekund -2 minuter så tar jag beslut om vad som skall hända med maten.
Hittills har jag beslutat att de skall hamna i min mage eftersom de annars kan förfaras och det vore ju onödigt på så god mat.
Fast ärligt, jag har aldrig hunnit känna smaken då kulorna är snabba som tusan ner i magen med hjälp av mitt vackra underbett.
DET är världsbäst! Jag kan liksom skyffla in maten som en sån där spade som matte har då hon gräver bland grönsakerna.
Gôrbra!
Jag har märkt vissa dumma som fnissat åt mig då de sett mina tänder men jag tror bara de varit avundsjuka, jag.
Avundsjuka är dumt, tycker jag.

Jag är ALDRIG avis....utom möjligen då Klinga eller Vaski får följa med husse på äventyr och inte jag. Eller då de får mer uppmärksamhet än jag....men annars är jag ALDRIG avis.
Fast då de där tre stilettassarna får mer uppmärksamhet än MOI, det är ju en stor skandal och helt normalt att reagera på och säga ifrån ordentligt, eller hur? Men annars så är jag ALDRIG avis. PUNKT

Vilken tur jag hade som föddes med mina fina tänder!

Först vaktade jag kattmaten jättebra...tills matte vände
bort blicken, sen försvann den till ett annat ställe. Sen fick
Klinga sin matplats här. Den är också viktig att vakta....

Jag brukar också hjälpa husse och matte med att tala om vad som händer runt omkring oss, både ute och inne. Det är min plikt, tycker jag. Med mitt vackra skall talar jag om det minsta lilla som händer. Och då får jag också igång Vaski och Klinga.
Bra, va?
Hjälpsamma Lummi, det är jag det!

Men....

Inte tusan är matte och husse glada över mina ansträngningar, inte.
Helt obegripligt!
Jag har ju själv sett att matte rensar kattlådan. Inte på samma sätt som mig men vi jobbar ju alla olika. Jag med munnen, matte med spade och påse.
Det där med katt och hundmaten är jag lite osäker på dock...Det är ju inte bevisat att matte satt i sig den men det finns heller inga bevis för motsatsen...
Och att jag meddelar då det händer grejer...Vad är skillnaden? Jag märker minsann då det plingar och har sig och då springer de till dörren med en attans fart och hojtande då de öppnat dörren!
Så vad är skillnaden, undrar jag?

Men om man har en matte som har en katt som halsduk så får man väl förklaringen...
Inte helt rätt ställd i hövve, alltså.
Fast hon är ju ändå rätt snäll....Och husse också, såklart.

Lummi/Väluppfostrad