Hembesök

 Hej matte! 

Lummi och Klinga här! 

Vi har ju varit i De gröna ängarna under en ganska lång tid och tänk så bra det var att bli mottagna av de fd Husetbusarna. Det har gjort livet mycket lättar för oss här uppe.

Men...

Vi förstår att du är ledsen över att Humle inte finns hos dig och husse längre men vet du, vi var förberedda eftersom han var så sjuk, så vi hämtade honom från soffan där han somnade in i den eviga sömnen och då hans själ ruskat på sig så följde han så snällt med oss. Vi har ju ansvar för honom, gubevars!

Men vet ni, jädrar så gött för honom att vara friskt!

Första vettebesöket då han var 3 månader

Du behöver inte vara orolig över honom, vi tar hand om honom precis som vi gjorde då han kom som liten valp till gården. Vet du matte, han är en väldigt väluppfostrad hund, det måste vara vår förtjänst, eller hur? 

Men matte...

Vi känner sorgslöjor från dig, ibland bara efter nån speciell av oss men oftast är det över oss alla så vi har bestämt att vi dyker nog upp nån dag, vet inte hur schemat ser ut men vi skall försöka få till ett tillfälle under helgen. Du skall veta matte, att här uppe på Gröna ängarna har vi fullt upp att trösta alla jordingar och bemöta dersa sorgslöjor. Men vet du matte, vi husetbusare håller ihop och kommer att göra besök hos dig och husse tills vi möts igen. 

Massa nospussar från

Blyger, Vaski, Toker, Skrållan, Lummi, Klinga, Cissan och Humle

Grattis, mina bröder!

Idag är ingen vanlig dag för det är min och mina brorsors födelsedag! Hurra, hurra, hurra, hurraaaa!🎉 Ett extra stort grattis till Dumle, min bästisbrorsa! Jag kan ju inte fira med honom idag men matte hade födelsedagskalas för mig för precis en månad sen, jag fick smaskig mat och värsta goda gnagisen och då fick både Dumle och mamma vara med och fira med gnagisar och gottisar.

En tid senare somnade jag i soffan och då jag vaknade så stod Lummi och Klinga och väntade på att jag skulle piggna till efter min djupa sömn så vi kunde fara över Regnbågsbron till de Gröna ängarna. Under färden så berättade de i munnen på varann hur fantastiskt det är på De Gröna Ängarna, jag var faktiskt tvungen att säga åt dem på skarpen att prata en i taget! De har då inte förändrats nåt på den här tiden...samma pratkvarnar som alltid.

Nu har jag varit i landet De Gröna Ängarna i precis en månad och mostrarna hade ju alldeles rätt, det ÄR fantastiskt här! Och vet ni, direkt jag klev in genom porten så fick jag värsta, tjocka snygga pälsen, sån där snygg en som Dumle har, och  trampisar som är jättemjuka, skära och inte ett dugg spruckna. Och det där konstiga och ibland jätteonda som kändes i kroppen då jag var på jorden det finns inte alls nu. Bra, va? Men jag har fått behålla min vackra sopranröst, den som klingar så rent och vackert!

Kolla Dumles snygga
päls! 

Hoppas att matte kan använda allt kladd hon köpte för min skull, på mammas och Dumles trampisar, vore ju synd om inte de också får känna hur det känns att halka omkring på golvet med nysmorda tassar eller att få ha skämsstrumporna på sig! Lummi och Klinga har sagt att vi kan sväva ner till jorden och se hur de har det där nere. Ibland kan jag känna liksom ett sorgemoln som drar i mig. mostrarna har beskrivit att det är då ens kära känner sorg och gråter efter en. 

Nä, nu måste jag iväg och busa med alla mina nya kompisar, har förresten träffat en som heter Vaski, han har också jättesnygg päls, han känner förresten Lummi, Klinga och Cissan också, visst är det coolt? De har sagt att de har en överraskning åt mig idag på min födelsedag och jag är jättenyfiken nu! 

Hoppas alla ni mina bröder har en fin 5-årsdag och att ni blir firade jättemycket med smaskig mat och goda gnagisar!

Gött i gröngräset

Nospussar/Humle

Hälsningar från Humle

För 4 år, 11 månader och en dag sen föddes jag och mina bröder av mamma Glittra. Vi åt från några stroppar under mammas mage och busade hela dagarna. Men så behövde vi lära oss äta mat ur bunke och då blev det så jobbigt för mig att jag sprutbajsade jättemycket. Fast förstamatten kunde ju inte veta vem som sprutbajsade eftersom vi var många valpar och jag mådde ju bra mellan bajsarna.

Matte och jag umgås i valphagen

Men så försvann mamma helt plötsligt!

Vi bröder saknade henne jättemycket och allt eftersom så försvann mina bröder och till slut var bara jag och en brorsa var kvar hos förstamatte. Men en dag kom de där som kommit på besök varje dag sen vi var små ulltussar och hämtade mig! Jag satt i knät på min nya matte, fast det visste jag ju inte att hon var just då, och så vi rullade iväg i en plåtlåda på hjul. 

Så stannade plåtlådan och jag fick komma ut på en stooor plätt med nåt som jag fick lära mig heter gräs. Och rätt som det var så kom mamma störtande! Åhhhhhhhh, så glad jag blev och hon också! Och vet ni, efter att vi gosat och gosat så kom de som skulle bli mina mostrar, Lummi och Klinga ut och hälsade. De kom att bli mina bästa vänner och lärde mig allt jag behövde veta. Mamma var lite dålig på det, faktiskt...

Men just det, min mage. Mitt sprutbajs fortsatte och jag gjorde mitt första vettebesök då jag var typ 3 månader. Fick medicin och ny mat. Fortsatte ändå sprutbajsa men var en jätteglad vovve ändå. Många besök senare var mitt bajs fint, och matte och husse pustade ut. 

Men...

Då bajset blev bra så fick jag ont på nåt annat ställe. Som till exempel då mitt ena öga gjorde så jätteont att jag skrek! Det var jättejobbigt men matte och husse tog mig till bästa vetten jättefort och så fick jag en sån där braig medicin igen och så var jag bästa pigga killen nåsta dag. Det hände två gånger förresten...

Jag hade jätteont!

Efter det har det ju hänt grejer med min kropp och mina bästisar vettarna har gett mig finaste hjälpen med medicin som hjälpt det dumma onda men tyvärr har de inte kunnat ta bort min dumma sjukdom för evigt. Det har varit jobbigt att vara hundpolis och piggelin under en tid, mina framben har liksom vinglat hur som helst och gjort ont. Igår till exempel missade jag tandborstningen...Orkade faktiskt inte resa mig.

Men ärligt, ni måste väl ändå medge att jag är världsbäst på att besöka vettar? Och priset att bete sig som kungen av vovvar måste ju gå till mig. Men tyvärr kan jag inte ta emot det för idag så fick jag hjälp att slippa mina smärtor för evigt. Det var skönt för jag hade väldigt ont i min kropp.

Nu har jag blivit hämtad av Lummi och Klinga som kom från Regnbågslandet för att hjälpa mig på vägen till De gröna ängarna. Jag tror att jag såg Cissan i bakgrunden också...

Nospussar i massor från Humle

¨Dumle har nåt på hjärtat

 Hej, alla mina fans! 

Min matte och husse sa för ett tag sen med bebisröst; Tänk, nu haj du vajit hos oss i ett helt åj, Dumlegubben! Och så fick jag en massa gos. Jaha, sa jag, vad är det med det då? Fick inget svar...Antagligen fattade de inte vad jag sa, vi har ju lite olika sätt att kommunicera. Då jag kommunicerar så brukar de rynka pannan och låta schhhhh, vet inte vad det betyder och blir då ståendes helt tyst att fundera och DÅ minsann säger det DUTTI PÖJK! Det där är nåt jag inte riktigt begriper faktiskt...hur skall jag kunna få fram mina viktiga budskap om jag inte får kommunicera/skälla? Nåt för mig att lära matte och husse på ett pedagogiskt vis?

Jag har förstått att brorsan Humle inte är så stor och stark som jag är även om han är en riktig tuffing ändå trots sin skröplighet(fatta så klok jag blivit som vet vad skröplighet är?) Jag älskar min brorsa jättemycket och gör allt för honom. Jag TROR att han älskar mig tillbaka lika mycket för han vill ofta vara där jag är...utom då jag får spel i stora hagen och jagar runt med morsan utan att se mig för...då kan det hända att jag knuffar till honom i hastigheten och då skriker han jättehögt och matte också...sen brukar Humle behöva vila i flera dar. 

Men efter några dar så är han pigg igen!

Brorsorna kollar

För ett tag sen tog matte med mig till ett ställe där jag kände mig jätterädd! Jag TROR att matte begrep eftersom att jag drog och slet i snöret och dessutom "kommunicerade" högljutt med henne att flyyyyy detta ställe! Men...Hon brydde sig inte ett dugg, hon bara överlämnade mig till en tant utan den minsta tår i ögat! Fatta hur jobbigt för mig???

Sen somnade jag. Blev hämtad av husse då jag vaknat till. Och vet ni, de satte på mig nån jäkla strut runt hövve! Den gjorde ju att jag inte kom åt att kolla varför det stränade så himla mycket i snoppområdet. Sååå jobbigt! 

Men vet ni, då matte kom hem så tog hon bort lampskärmen och tog på mig husse avlagda kallingar istället och då kände jag mig mindre stressad direkt. Nu är det lugnt i snoppregionen, kallingen är väck sen flera dar och allt är som förut...fast annorlunda. Vet inte riktigt varför men det känns bra i kroppen och mamma är bara en tjekompis, liksom. 

Ha dä från Dumle!