Hälsningar från Humle

För 4 år, 11 månader och en dag sen föddes jag och mina bröder av mamma Glittra. Vi åt från några stroppar under mammas mage och busade hela dagarna. Men så behövde vi lära oss äta mat ur bunke och då blev det så jobbigt för mig att jag sprutbajsade jättemycket. Fast förstamatten kunde ju inte veta vem som sprutbajsade eftersom vi var många valpar och jag mådde ju bra mellan bajsarna.

Matte och jag umgås i valphagen

Men så försvann mamma helt plötsligt!

Vi bröder saknade henne jättemycket och allt eftersom så försvann mina bröder och till slut var bara jag och en brorsa var kvar hos förstamatte. Men en dag kom de där som kommit på besök varje dag sen vi var små ulltussar och hämtade mig! Jag satt i knät på min nya matte, fast det visste jag ju inte att hon var just då, och så vi rullade iväg i en plåtlåda på hjul. 

Så stannade plåtlådan och jag fick komma ut på en stooor plätt med nåt som jag fick lära mig heter gräs. Och rätt som det var så kom mamma störtande! Åhhhhhhhh, så glad jag blev och hon också! Och vet ni, efter att vi gosat och gosat så kom de som skulle bli mina mostrar, Lummi och Klinga ut och hälsade. De kom att bli mina bästa vänner och lärde mig allt jag behövde veta. Mamma var lite dålig på det, faktiskt...

Men just det, min mage. Mitt sprutbajs fortsatte och jag gjorde mitt första vettebesök då jag var typ 3 månader. Fick medicin och ny mat. Fortsatte ändå sprutbajsa men var en jätteglad vovve ändå. Många besök senare var mitt bajs fint, och matte och husse pustade ut. 

Men...

Då bajset blev bra så fick jag ont på nåt annat ställe. Som till exempel då mitt ena öga gjorde så jätteont att jag skrek! Det var jättejobbigt men matte och husse tog mig till bästa vetten jättefort och så fick jag en sån där braig medicin igen och så var jag bästa pigga killen nåsta dag. Det hände två gånger förresten...

Jag hade jätteont!

Efter det har det ju hänt grejer med min kropp och mina bästisar vettarna har gett mig finaste hjälpen med medicin som hjälpt det dumma onda men tyvärr har de inte kunnat ta bort min dumma sjukdom för evigt. Det har varit jobbigt att vara hundpolis och piggelin under en tid, mina framben har liksom vinglat hur som helst och gjort ont. Igår till exempel missade jag tandborstningen...Orkade faktiskt inte resa mig.

Men ärligt, ni måste väl ändå medge att jag är världsbäst på att besöka vettar? Och priset att bete sig som kungen av vovvar måste ju gå till mig. Men tyvärr kan jag inte ta emot det för idag så fick jag hjälp att slippa mina smärtor för evigt. Det var skönt för jag hade väldigt ont i min kropp.

Nu har jag blivit hämtad av Lummi och Klinga som kom från Regnbågslandet för att hjälpa mig på vägen till De gröna ängarna. Jag tror att jag såg Cissan i bakgrunden också...

Nospussar i massor från Humle