Hembesök

 Hej matte! 

Lummi och Klinga här! 

Vi har ju varit i De gröna ängarna under en ganska lång tid och tänk så bra det var att bli mottagna av de fd Husetbusarna. Det har gjort livet mycket lättar för oss här uppe.

Men...

Vi förstår att du är ledsen över att Humle inte finns hos dig och husse längre men vet du, vi var förberedda eftersom han var så sjuk, så vi hämtade honom från soffan där han somnade in i den eviga sömnen och då hans själ ruskat på sig så följde han så snällt med oss. Vi har ju ansvar för honom, gubevars!

Men vet ni, jädrar så gött för honom att vara friskt!

Första vettebesöket då han var 3 månader

Du behöver inte vara orolig över honom, vi tar hand om honom precis som vi gjorde då han kom som liten valp till gården. Vet du matte, han är en väldigt väluppfostrad hund, det måste vara vår förtjänst, eller hur? 

Men matte...

Vi känner sorgslöjor från dig, ibland bara efter nån speciell av oss men oftast är det över oss alla så vi har bestämt att vi dyker nog upp nån dag, vet inte hur schemat ser ut men vi skall försöka få till ett tillfälle under helgen. Du skall veta matte, att här uppe på Gröna ängarna har vi fullt upp att trösta alla jordingar och bemöta dersa sorgslöjor. Men vet du matte, vi husetbusare håller ihop och kommer att göra besök hos dig och husse tills vi möts igen. 

Massa nospussar från

Blyger, Vaski, Toker, Skrållan, Lummi, Klinga, Cissan och Humle

Grattis, mina bröder!

Idag är ingen vanlig dag för det är min och mina brorsors födelsedag! Hurra, hurra, hurra, hurraaaa!🎉 Ett extra stort grattis till Dumle, min bästisbrorsa! Jag kan ju inte fira med honom idag men matte hade födelsedagskalas för mig för precis en månad sen, jag fick smaskig mat och värsta goda gnagisen och då fick både Dumle och mamma vara med och fira med gnagisar och gottisar.

En tid senare somnade jag i soffan och då jag vaknade så stod Lummi och Klinga och väntade på att jag skulle piggna till efter min djupa sömn så vi kunde fara över Regnbågsbron till de Gröna ängarna. Under färden så berättade de i munnen på varann hur fantastiskt det är på De Gröna Ängarna, jag var faktiskt tvungen att säga åt dem på skarpen att prata en i taget! De har då inte förändrats nåt på den här tiden...samma pratkvarnar som alltid.

Nu har jag varit i landet De Gröna Ängarna i precis en månad och mostrarna hade ju alldeles rätt, det ÄR fantastiskt här! Och vet ni, direkt jag klev in genom porten så fick jag värsta, tjocka snygga pälsen, sån där snygg en som Dumle har, och  trampisar som är jättemjuka, skära och inte ett dugg spruckna. Och det där konstiga och ibland jätteonda som kändes i kroppen då jag var på jorden det finns inte alls nu. Bra, va? Men jag har fått behålla min vackra sopranröst, den som klingar så rent och vackert!

Kolla Dumles snygga
päls! 

Hoppas att matte kan använda allt kladd hon köpte för min skull, på mammas och Dumles trampisar, vore ju synd om inte de också får känna hur det känns att halka omkring på golvet med nysmorda tassar eller att få ha skämsstrumporna på sig! Lummi och Klinga har sagt att vi kan sväva ner till jorden och se hur de har det där nere. Ibland kan jag känna liksom ett sorgemoln som drar i mig. mostrarna har beskrivit att det är då ens kära känner sorg och gråter efter en. 

Nä, nu måste jag iväg och busa med alla mina nya kompisar, har förresten träffat en som heter Vaski, han har också jättesnygg päls, han känner förresten Lummi, Klinga och Cissan också, visst är det coolt? De har sagt att de har en överraskning åt mig idag på min födelsedag och jag är jättenyfiken nu! 

Hoppas alla ni mina bröder har en fin 5-årsdag och att ni blir firade jättemycket med smaskig mat och goda gnagisar!

Gött i gröngräset

Nospussar/Humle

Hälsningar från Humle

För 4 år, 11 månader och en dag sen föddes jag och mina bröder av mamma Glittra. Vi åt från några stroppar under mammas mage och busade hela dagarna. Men så behövde vi lära oss äta mat ur bunke och då blev det så jobbigt för mig att jag sprutbajsade jättemycket. Fast förstamatten kunde ju inte veta vem som sprutbajsade eftersom vi var många valpar och jag mådde ju bra mellan bajsarna.

Matte och jag umgås i valphagen

Men så försvann mamma helt plötsligt!

Vi bröder saknade henne jättemycket och allt eftersom så försvann mina bröder och till slut var bara jag och en brorsa var kvar hos förstamatte. Men en dag kom de där som kommit på besök varje dag sen vi var små ulltussar och hämtade mig! Jag satt i knät på min nya matte, fast det visste jag ju inte att hon var just då, och så vi rullade iväg i en plåtlåda på hjul. 

Så stannade plåtlådan och jag fick komma ut på en stooor plätt med nåt som jag fick lära mig heter gräs. Och rätt som det var så kom mamma störtande! Åhhhhhhhh, så glad jag blev och hon också! Och vet ni, efter att vi gosat och gosat så kom de som skulle bli mina mostrar, Lummi och Klinga ut och hälsade. De kom att bli mina bästa vänner och lärde mig allt jag behövde veta. Mamma var lite dålig på det, faktiskt...

Men just det, min mage. Mitt sprutbajs fortsatte och jag gjorde mitt första vettebesök då jag var typ 3 månader. Fick medicin och ny mat. Fortsatte ändå sprutbajsa men var en jätteglad vovve ändå. Många besök senare var mitt bajs fint, och matte och husse pustade ut. 

Men...

Då bajset blev bra så fick jag ont på nåt annat ställe. Som till exempel då mitt ena öga gjorde så jätteont att jag skrek! Det var jättejobbigt men matte och husse tog mig till bästa vetten jättefort och så fick jag en sån där braig medicin igen och så var jag bästa pigga killen nåsta dag. Det hände två gånger förresten...

Jag hade jätteont!

Efter det har det ju hänt grejer med min kropp och mina bästisar vettarna har gett mig finaste hjälpen med medicin som hjälpt det dumma onda men tyvärr har de inte kunnat ta bort min dumma sjukdom för evigt. Det har varit jobbigt att vara hundpolis och piggelin under en tid, mina framben har liksom vinglat hur som helst och gjort ont. Igår till exempel missade jag tandborstningen...Orkade faktiskt inte resa mig.

Men ärligt, ni måste väl ändå medge att jag är världsbäst på att besöka vettar? Och priset att bete sig som kungen av vovvar måste ju gå till mig. Men tyvärr kan jag inte ta emot det för idag så fick jag hjälp att slippa mina smärtor för evigt. Det var skönt för jag hade väldigt ont i min kropp.

Nu har jag blivit hämtad av Lummi och Klinga som kom från Regnbågslandet för att hjälpa mig på vägen till De gröna ängarna. Jag tror att jag såg Cissan i bakgrunden också...

Nospussar i massor från Humle

¨Dumle har nåt på hjärtat

 Hej, alla mina fans! 

Min matte och husse sa för ett tag sen med bebisröst; Tänk, nu haj du vajit hos oss i ett helt åj, Dumlegubben! Och så fick jag en massa gos. Jaha, sa jag, vad är det med det då? Fick inget svar...Antagligen fattade de inte vad jag sa, vi har ju lite olika sätt att kommunicera. Då jag kommunicerar så brukar de rynka pannan och låta schhhhh, vet inte vad det betyder och blir då ståendes helt tyst att fundera och DÅ minsann säger det DUTTI PÖJK! Det där är nåt jag inte riktigt begriper faktiskt...hur skall jag kunna få fram mina viktiga budskap om jag inte får kommunicera/skälla? Nåt för mig att lära matte och husse på ett pedagogiskt vis?

Jag har förstått att brorsan Humle inte är så stor och stark som jag är även om han är en riktig tuffing ändå trots sin skröplighet(fatta så klok jag blivit som vet vad skröplighet är?) Jag älskar min brorsa jättemycket och gör allt för honom. Jag TROR att han älskar mig tillbaka lika mycket för han vill ofta vara där jag är...utom då jag får spel i stora hagen och jagar runt med morsan utan att se mig för...då kan det hända att jag knuffar till honom i hastigheten och då skriker han jättehögt och matte också...sen brukar Humle behöva vila i flera dar. 

Men efter några dar så är han pigg igen!

Brorsorna kollar

För ett tag sen tog matte med mig till ett ställe där jag kände mig jätterädd! Jag TROR att matte begrep eftersom att jag drog och slet i snöret och dessutom "kommunicerade" högljutt med henne att flyyyyy detta ställe! Men...Hon brydde sig inte ett dugg, hon bara överlämnade mig till en tant utan den minsta tår i ögat! Fatta hur jobbigt för mig???

Sen somnade jag. Blev hämtad av husse då jag vaknat till. Och vet ni, de satte på mig nån jäkla strut runt hövve! Den gjorde ju att jag inte kom åt att kolla varför det stränade så himla mycket i snoppområdet. Sååå jobbigt! 

Men vet ni, då matte kom hem så tog hon bort lampskärmen och tog på mig husse avlagda kallingar istället och då kände jag mig mindre stressad direkt. Nu är det lugnt i snoppregionen, kallingen är väck sen flera dar och allt är som förut...fast annorlunda. Vet inte riktigt varför men det känns bra i kroppen och mamma är bara en tjekompis, liksom. 

Ha dä från Dumle!

Kungen av Hammarö smådjursklinik

 Hej alla mina fans! 

Humle här. 

Ni får ursäkta att jag inte gjort några inlägg på länge men jag har haft fullt upp med att besöka mitt nästbästa hem Hammarö smådjursklinik. Som den blygsamme kille jag ändå är så tar det lite emot att behöva säga att jag är Kungen där.😌 Jag känner ingen som besökt vetten så många gånger som jag. Inte matte och husse heller.

Här besöker jag Erika på Anicura
Bagarmossen. Ett bra besök.

 

Men det är väl olika, antar jag. Min mamma tex, hon är aldrig hos vetten, inte som jag vet i alla fall. Inte brorsan heller, då jag tänker efter. Jo, förresten, nu kommer jag ihåg att morsan behövde till vetten då matte sa att hon var tjock, haha! 

Själv har jag aldrig haft såna problem, kan äta vad som helst och hur mycket som helst utan att bli tjock. Det fastnar liksom inte på mig. Men jag bajsar ofta och mycket...

Och brorsan hörde jag om att han behövde nåt chip som tog bort "luktagottfråntikar". Sånt tjafs bekymrar inte mig. Det suget försvann efter ett av mina första besök hos vetten. 

Överhörde mammi och pappi då de fulpratade om hur Dumle gnällt och betett sig som en fjant efter besöket hos MINA vettar. Helt ohyfsad! Det är ju faktiskt pinsamt att vara brorsa till honom då han beter sig som en fjant! Här hemma är jag polis men jag kan ju inte vara med överallt! 

Nu skall ni få veta hur det går till då jag besöker MIN klinik: Då jag gått in vid entrén går jag genast till vänster till vågen så matte kan kolla min vikt. Det är VIKTigt, hehe...Eftersom jag är Kungen så får tjejen i repan min vikt direkt av matte. Sen går jag, utan att kolla det minsta på de andra patienterna även om de gnäller eller skäller, till vår plats. Nej, sånt är jag alldeles för världsvan för. Och ni skulle bara se hur min mammi är nöjd med mig då! Förresten, bara så ni vet, jag och mammi är extra bästisar, vi tränar tillsammans och det är jättekul. Hon behöver verkligen få upp flåset min mattemor så jag försöker verkligen få igång henne. Vi håller till i botten av vårt hus, där finns det ett extrarum där vi har vårt gym(gym betyder träningsrum med bra träningsgrejer, visst är jag klok som vet det?)

Nu var det ett tag sen vi tränade där nere men iställer har jag fått en massa gos och godsaker. Matte har haft fullt upp med att knåpa ihop kläder till mig eftersom det blivit attans kallt utomhus. För ett år sen var kylan inga problem men efter att min tjocka päls trillade av mig så känns det kallt som tusan att gå på kiss och bajsrundan. 

Matte, svikaren

Här har jag gått omkring och trott att jag alltid varit mattes favvokisse men hej vad jag bedrog mig! 

Gullig om jag får säga
det själv

Den där randiga fjanten som tydligen har tänkt bo kvar här har gått omkring med ett litet sår i hövve och tydligen seglat upp som mattes favvo nr 1, den smilfinken. Han har inte varit ett dugg sjuk utan härjat omkring som vanligt men matte har ojat sig och tvättat den där löjliga skråman som om han vore dödssjuk. Och vet ni, matte trodde att JAG hade bitit honom!...Önskar jag gjort det men som den fredliga kissemoj jag är så håller jag mig till att drömma. 

Men vet ni. igår tog matte fram lådan som innebär vettebesök! Först blev jag lite rädd att JAG skulle stuvas in i den fast jag inte är det minsta sjuk, men jag blev snabbt lugnad då den där pellejönsen SJÄLVMANT gick in i den! Jag har alltid misstänkt att han är knäpp och nu fick jag verkligen svart på vitt(det betyder bevis, Lummi lärde mig en massa svåra ord innan hon for till Regnbågslandet tillsammans med Klinga). 

Där sitter han utan att
protestera. Vad är det för fel på honom?

Men då han kom hem dretlullig och med en dumstrut så var han inte kaxig. Gissa om jag passade på att reta honom!!! 

Fast den där struten lyckades han ju ta av sig på stört, matte satte tillbaka den och han tog av den och så höll de på...

Ni skulle bara höra hur matte daltar med den där randiga olyckan...så i natt straffade jag henne med att inte komma upp i sängen och brumma jättehögt och sen lägga mig på henne. Det kunde hon ha, den svikaren!

Fast....idag fick jag väldigt god smaskmat av matte och då kunde jag inte stå emot hennes fjäsk. Kanske är jag ändå hennes favvokisse? Eller är hon en sån där som inte kan bestämma sig och väljer favvis allt eftersom det passar henne? 

Funderar...

/Syrran

 

Humle har nåt på hjärtat...

Den här bloggen behöver styras upp av ett proffs och det proffset är JAG, verkar det som. Morsan och brorsan är ju totalt blåsta vad det gäller ansvar över uppdraget att hålla bloggen levande.

Det var förstehunden Vaski som startade bloggen för länge sen men så blev han änglahund och efter det var det Lummi och Klinga som tog över skrivandet.

Vaskiböbb, bloggstartaren

Sen har ju kissarna haft nåt att säga också, såklart, men mest har det varit vovvar som skrivit. Tror jag, för jag är ju bara fyra år...

Efter att Lummi och Klinga så mystiskt försvann en kväll så blev det  konstigt i huset. Tomt, liksom...De var ju mina bästisar. Huset blev så ödsligt då de försvann att jag och mammi har behövt fylla upp med våra vackra stämmor då det ringer på dörren. Eller då nån pratar i närheten...eller bara finns, liksom...

Mina mostrar Klinga och Lummi. De lärde 
mig allt om livet. 

Blixten och Syrran fanns ju som vanligt men det gills ju inte...De är ju bara katter...

Lappisgänget blev ett lappispar...

Men så...

Behövde matte och husse min hjälp att hämta brorsan från långt bort i stan. Fast det visste jag ju inte först, jag bara följde med, lydig som jag är. 

Den där stora lunsen till bror som vi hämtade var en riktig mes, han gnällde där bak i buren som om han trodde hans sista stund var kommen! Fjant, sa jag till honom flera gånger från baksätet där jag fått förtroendet att likt matte och husse få bära säkerhetsbälte! Jag tror han lyssnade på mig för han tystnade till slut. 

Jag vilar hur lugnt som helst medan brorsan
gnäller värsta. SÅ löjligt!

Jag har tagit på mig uppdraget som ordningspolis här i huset. Matte och husse är mycket nöjda över mitt utmärkta jobb! Jag har därför fått vissa privilegier(fint ord för massa godis och gos)Det funkar hur bra som helst. Då brorsan Dumle inte följer reglerna här på gården så säger jag till med min skarpa sopranröst(visst är jag klok som vet vad sopran är?) och då backar han undan och ber om ursäkt. Jag får nog lov att säga att han är en klumpeduns, eller som matte och husse säger, D(r)umle. Fast han är ändå väldigt snäll. Brorsan💓

Min hälsa har alltid varit lite hit och dit. Jag har besökt mitt extrahem Hammarö smådjursklinik många gånger då jag känt mig hängig och varje gång har det fixat till mig. Det är bra, tycker jag! 

Här hade jag jäteont i ögat

Här var det inte kul!
Hade jättehög feber!Matte
lade kallt badlakan på mig.

För ett tag sen fick jag hjälpa matte och husse att åka till en stor stad för att träffa en specialvette. Hon var jättebra! 

Sen for vi hemåt igen, det tog många timmar men jag var som alltid en duktig vovve. 

Bara för att jag är liten så är jag inte mesig utan TUFF! 

Dumle, mesbrorsan, gör som jag bestämmer för det har Lummi och Klinga gett mig i arv och det följer jag eftersom jag älskade dem mest av allt! 

Nåja, matte och husse älskar jag väl också, såklart!

Nospussar/Humle

Kränkt Knubbis

 Nu skall ni få höra! Matte och husse har bytt namn på mig, de har börjat kalla mig för Knubbis! Har ni hört så dumt? Vad är det för fel på Glittra, Glittris, Stumpan, Stumperump, Gumman och Gummego som jag hetat förut, om jag får fråga? 

Knubbis låter ju som en tjocksmock och det stämmer ju inte alls på lilla mig även om det har blivit lite tungt att springa och busa i hagen, eller att vända i luften som jag gjort förut...men sånt kan väl den där ongen jag fått tillbaka, göra. Han är ju helt sjövild! Jag vill helst ligga i skuggan och vräka mig, en utmattad mammas rättighet, helt enkelt. Och att det skulle dunsa då jag lägger mig ner är bara elakt förtal, det borde jag ju i så fall höra själv eftersom mina öron är närmast den påstådda dunsen. 

Näää, jag är faktiskt kränkt. 

En dag tog husse mig med i bilen, inget konstigt, det brukar han ofta göra, men då för att spåra i skogen, så jag var riktigt förväntansfull, men inte blev det nåt spårletande inte, nä då, jag hamnade hos en tant som klämpe och kände på hela mig, stack mig i benet gjorde hon också👿och husse den förrädaren, gjorde INGENTING för att rädda mig! Nädå, han t o m hjälpte henne! Och som om inte det var nog, han ställde mig på vågen i väntrummet och HOJTADE min vikt så att alla kunde höra det! Så pinsamt! Sen pratade de över huvudet på mig som om jag inte fattade nånting, om att jag var tjock och behövde banta och motionera! Fast hon sa också att jag var fin, så helt dum i huvet var hon ändå inte. 

Här ligger jag helt utmattad och vakar över mina ongar

Jag har jobbat hårt på sistone, hjälpt husse med att spåra rådjur i skogen så nog har jag fått motion alltid. 

Dags för uppdrag

Husse, däremot, har allt fått på sig ryggsäcken bak och fram, tycker jag. Nästa gång vi kommer till klämtanten så skall han få ställa sig på vågen i väntrummet så kan JAG hojta hans vikt rakt över hela rummet. 

Nospussar/Knub....jag menar Glittra 

Lite av varje från Dumle

 
Hej! Dumle här. Nu har jag varit i husetbus ett tag, har ingen koll på hur länge men nymatte säger; typ 3 månader. Jag vet inte vad månader är så det är helt onödig information, enligt mig. 

Men i mitt nya hem har jag fått lära mig massor av nya saker! Ibland jättejobbiga grejer och ibland kul saker. 

Jättejobbigt: Gå i koppel. Där har matte och jag helt olika åsikter. 

Jättekul: Att få springa i jättestora hagen och leta godis. Men vet ni, ibland står nån konstig jättestor fyrbenting och kollar på mig. Tycker den är dum. Matte och husse säger att den heter häst och är snäll. Jag vet inte jag men skäller alltid ut den så den skall veta sin plats, liksom. Det har funkat för den har inte kommit på besök utan står på samma ställe varje gång.

Där ute
brukar fyrbentingen stå

Nåt jag inte gillar är att åka plåtlåda. Måste kanske förklara vad det är; en stor låda med fyra runda grejer under i varje hörn och lådan brummar, fattar ni? Inte? Synd, men skyll er själva om ni inte har nån fantasi.

Men jag är en glad lappis som älskar ALLA! Tyvärr så är inte ALLA lika förtjusta över mina glada hälsningar....Fattar inte varför? Tänker att det är nåt vissa får söka hjälp för. Måste ju vara jättejobbigt att inte få bli välkomnad av mig. På mitt sätt. Mitt sätt är att ställa mig på bakbenen och pussa gästen i hela ansiktet, eller som matte och husse säger, dränka en...

För ett tag sen hände en konstig grej. Min mamma började dofta så jättegott att jag blev alldeles knäpp, har aldrig hänt mig förut vad jag vet. Jättejobbigt för mig men brorsan märkte ingenting han. Nu är morsan som vanligt igen och det är bra, tycker jag. Då det var som värst fick jag och brorsan vara i ett eget litet hus med soffor och ett hål i väggen där vi kunde gå ut om vi ville. Fast mest låg vi och chillade i var sin soffa...

Brorsan Humle ja, han är liten och klen men honom tjafsar man inte med! Försökte en gång genom att försöka sno hans gnagis men det gör jag inte om! Han gläfste till jättenära min nos och visade till och med tänderna! Jag blev jätterädd! Då vi letar godis i stora hagen så ser jag till att inte leta på samma ställe som han för tänk om...ojoj, vågar inte tänka på det! Konstigt förresten att jag är så rädd för honom då jag är så stor och stark? Men det är bara så och vi är ju bästisar. 

Bästa kompisarna

Igår blev jag väckt av matte då jag sov bästa sömnen, det var knappt ljust ute. Fick mat och sen åkte jag in i den där hemska plåtlådan. Efter ett fasligt skumpande så stannade vi och jag fick äntligen komma ut. Men kan ni tänka er, där fanns typ tusen lurviga lappisar på en alldeles för liten plats, enligt mig. Jag gjorde mitt bästa för att skälla ut dem men vad hjälpte det, de gjorde detsamma på mig. Tror inte matte var särskilt nöjd med mitt koppelgående...

Men gullig är jag

Rätt som det var skulle en massa lappisar stå efter varann med mig sist för att i tur och ordning gå fram till en gubbe som skulle klämma och känna på oss. Djupt kränkande, enligt mig, så jag krumbuktade mig det värsta jag kunde. 

Men vet ni, gubben tyckte att jag var en fin kille trots att jag hoppade och studsade för att pussa honom. Eller slå ut tänderna på honom, som han själv hävdade...

Matte fick en lapp där han hade skrivit vad han tyckte om mig. På den stod en massa braiga saker om mig och matte och husse mallade sig det värsta. Sen var det plåtlådan hemåt. 

Vilken dag! Jag var helt slut och somnade på stört då vi kommit hem. 

Lappen

Helt slut

Ja, detta var lite om hur jag har det nu för tiden. Jag kanske hör av mig fler gånger.

Jag heter Dumle

Hej! 

Det sägs att jag heter Dumle och bor hos mamma och brorsan i ett stort hus med jättemycket saker att undersöka. Förut, typ fram till igår hette jag Reghar, min hundbästis hette Logosh och min kattkompis Varian. Jag hade en matte och en husse precis som nu, samma fast annorlunda, liksom.  Nu bor jag med morsan Glittra och brorsan Humle. Humle, förresten är en riktig tuffing! Ser ut som en klen minihund men jäspalt som han visade tänderna och morrade värsta morret då jag helt oskyldigt nosade honom i rumpan som hälsning! Inte lönt att tjafsa med honom inte. Han sa att han är polis och ansvarig för ordning och reda i familjen. Bara att gilla läget. jag är ju känd som en snäll och följsam kille. 

Vilar efter en lång och
annorlunda dag.

Förlåt, kissen, jag skall aldrig
göra om det.

Provar ett nytt ställe

Här blev det varmt...

Åkte plåtlåda, brorsan fick säkerhetsbälte, 
jag fick sitta i buren

Kompisar

Det finns två stycken kattkompisar i familjen också, den ena, en röd en som heter Syrran, fick jag en rejäl smäll i nyllet av då jag ville busa lite, aktar mig noga för henne sen dess...sen finns en till som heter Blixten, han är riktigt kul fast liten. Det hände en liten grej då vi hälsade på varann...Jag har ju lite svårt att ha koll på hur stark jag är så jag tänkte lägga en vänskaplig tass på hans rygg men han höll ju på att bli platt av den lätta klappen...Så ryckte nya matten in och släppte ner honom i underjorden. Jag stod och gnällde vid dörren en lång stund och kissen stod på andra sidan och krafsade men matten var helt oberörd. Men då matten inte hade koll så öppnade hussen dörren och kissen smet ut och sen dess är vi bästisar! 

Idag har jag och morsan sprungit och busat i den stora hagen och jag vann hur enkelt som helst. Ni skulle ha sett hur lätt jag lurade av morsan bollen och rusade omkring och retade henne samtidigt som Humle sprang en bit ifrån och skällde, eller bjäbbade menar jag...

Nä, nu måste jag sluta för det är middagsdags, säger nya matten.

Hör av mig en annan dag!