Glittra filosofen

Det fanns en tid då livet var lugnt och behagligt. Tiden innan valpar invaderade vår gård, även om jag var skyldig till en...Humle, min fine pöjk som en dag somnade i soffan och inte vaknade då jag och Dumle nosade på honom där han låg så fint på en bädd av en blå silkesmjuk pläd. 

Trodde väl att Glimma skulle vara den sista dretongen men vad hände, tror ni? Då lugnet lagt sig efter  hennes vansinnesryck, vad hände då? Jo, de kom hem med en ny valp, en svarting! 

Jag vet att det är ett ajabajaord för tvåbentingar men det gäller inte oss fyrbentingar. Jag är viting, Glimma är bruning, Dumle är gråing och Varja svarting. Helt i sin ordning. Tycker vi, i allafall.

I egenskap av mogen ålder och husses favorit(säg inget till de andra!)  i huset så har jag vissa regler som jag är mycket tydlig med och det är följande: Om du rör min mat så får du ett ont minne😡 om du stör mig då jag sover så får du ett ont minne😡 ibland vill jag busa och har du tur så får du vara med. Annars blir det ett ont minne.👿

Den där nya valpen som tydligen heter Varja är ändå smart för att var så liten. Tur för henne det...Hon fattade snabbt då jag grymtade till då hon kom för nära min matskål, kanske för att jag samtidigt visade garnityret(fint ord för tänderna) 

Behövde bara göra det en gång.

Den där Varja får inte vara i sofforna, det hörde jag matte och husse säga. Det är bra för då får vi vila i fred en stund. Trodde vi...

När övade hon på att komma
upp i soffan? Är hon en spökhund?

Ibland får jag vila ut...

Glimma fick ovälkommet sällskap,
 jag klarade mig den här gången

Men livet är fint även om Varja är en jobbig en. Men jag skall nog se till att det blir ordning på den skitungen.

Jag fyllde 10 år för ett tag sen och fick som vanligt en riktig smarrig födelsedagsmiddag av matte, en viktig tradition(annat ord för vana)för oss svansbarn i husetbus. Det där ordet svansbarn(lite märkvärdigt, enligt mig) har matte fått för sig från nån känd människa som tydligen har fler vovvar än oss. 

Åh, nej, vill matte och husse tävla om flest hundar, kanske!?!?!?

 

Hoppas inte, för...

Jag är ju faktiskt 10 år och då har jag rätt att ha det lugnt och skönt. Ibland kan jag känna att det gör lite ont i ryggen då jag springer så därför springer jag inte så ofta. 

Ungefär likt matte och husse som inte heller tar så många snabba steg längre. Det är vi glada för ifall de skulle starta en jordbävning. 

Nej, i Husetbus är det mest Glimma, valpen Varja och Dumle som springer. Jo, och förstår katten Blixten som är snabbare än...eh...blixten.

Nu är det lugnt i husetbus så jag, Dumle och Glimma skall passa på att ta en liten slummer ute på altanen. Varja ligger och sover, hennes fisar känns i nosen och mattes näsa verkar skrumpna...

Nospussar från Glittra

Varja har ordet!

 Hej! Jag heter Varja och är en valp! Jag har nyss hamnat på ett ställe där det finns några tvåbentingar och sen såna som ser ut som mig men har fel färg och storlek. En är helt vit och har ett fult öra och heter Glittra och är sur, en annan är grå, JÄTTESTOR och heter Dumle, han är ändå snäll och så finns en som är brun och heter Glimma, hon är kul att leka med. Oj, nu höll jag på att glömma, det finns några som har fyra ben men ser lite ut som utvecklingsstörda hundar. Skall forska vidare i detta. De är i alla fall snälla, särskilt den randiga. Tror han kallas Blixten. Det finns en orange en också men den brukar springa iväg då jag vill hälsa. Då skyndar jag mig att springa efter och vet ni, då fräser den åt mig! Knäpp!

Hon heter tydligen Syrran
men jag kallar henne
Fräsan ja!

Blixten är en snälling!

Häj! Här ä ja, Varja!

Hos min förstamatte och förstahusse bodde min mamma och mina bröder. De var hur lätt som helst att brotta ner. Mamma försvann rätt som det var, minns inte henne så noga längre. 

Brorsorna💓💓💓

Mamma💓

Nu verkar det som att jag skall bo här och det har jag inget emot för här finns massor av saker som jag inte får göra och därför gör! 

På andra sidan vägen har jag sett ett stort monster, ibland flera! De står bara och glor på mig då jag skäller för livet! Det gör också Glimma, min storasyrra, som jag bestämt att hon är. Vi har lika ljuva stämmor men säg den glädje som varar, de där två som tydligen skall vara min mattemamma och hussepappa hojtar som om det gällde nåt viktigare än att skrämma monster! Fast de kallar monstren för hästar...

Jag har lärt mig mitt namn också! Och då jag springer till matte eller husse då de ropar namnet och nåt som heter KOM så får jag godis, hur svårt kan det va, liksom? Tänker att de är väl lite efterblivna som inte begriper hur smart jag är. 

Livet leker för jag får en massa mat, godis och gos och busa med storasyster Glimma. Den där surkärringen Glittra behöver jag jobba lite med för om hon fortsätter vara sur kan hon gå och gräva ner sig. Nej förresten, det får man ju inte göra här, då blir matte dretsur och kommer ångandes med spaden och krattan! Jag vet, grävde lite igår på försök, och då kom matte och skällde på mig men vet ni, då gjorde jag mig liten och försvarslös och då blev matte mjuk i rösten, lyfte upp mig och gosade jättemycket med mig! Haha, hur lättlurad som helst! Glittra är ju ändå lastgammal och borde ha visat mig hur man gör. Dessutom har hon ett fult öra. Men det kanske jag redan sagt...Nu måste jag vila en stund, verkar som jag har slut i batterierna.

Glittra med fulörat

Nospussar/ Prinsessan Varja

Återbesök

 Hej mattemamma!

Jag märkte för en stund sen att du var väldigt ledsen och känslan var att det var för min skull. Vad jag uppfattade(dålig uppkoppling här uppe ibland)så var det nån kommentar om täcke på hundar då det är grisigt ute. Jag, Vaski och Klinga hade ju varsitt täcke med våra namn på, dretsnygga, faktiskt! De där täckena ligger nu i våra minneskartonger. Var det därför du blev så ledsen, matte? 

Kolla, så snygga vi var!

 

Vaski och Klinga

Du vet ju sen förut att vi pälsänglar kan fånga upp sorgslöjor, Idag känner jag en så stark sorg från dig, det kändes jättemycket, faktiskt! 

Så därför matte, så kommer jag snart att komma ner till dig för att svepa mina sorgslöjor runt dig så din sorg kan lindras. Jag skall också se till att sända goda minnen, du vet ju hur tokrolig jag var då jag var frisk, som en tidig julklapp. 

Men eftersom jag känner dig så väl, mattemor så...tror jag att hela Änglahusetbusgänget behöver göra ett besök inom kort för att du skall få känna den där speciella närvaron som vi har med dig, du vet vad jag menar...För vet du, mattemor, du skall inte vara ledsen, för vi har det jättebra här upp på de gröna ängarna. 

Nospussar  från Lummi & Co

Glittra och oturen

 Voff, mina kompisar! 

Vet ni, min matte har alltid sagt att det är tur att vi har Glittra som är så frisk, hon har aldrig behövt till veterinären. Det sa hon ofta då min onge Humle fanns hos oss eftersom han behövde jättemycket hjälp av vetten, eller flera stycken vettar, faktiskt. 

Myser på altanen

Ibland(ofta, faktiskt...) tänkte jag mig inte för utan jag plöjde på i hagen som jag brukar och rätt som det var så skrek Humle och fick jätteont och så var det dags för vettebesök. Och värst av allt...matte var jättearg på mig och sa att jag inte borde få vara förälder då jag misshandlade mitt barn! Hade jag varit människa så hade ongen fått ett annat hem, sa hon! 

Fast jag älskade ju min onge Humle, han var min alldeles specielle onge fast han inte såg ut som en lappis, liten och mager som han var, men tuffare lappis har jag aldrig mött. Hans brorsa Dumle, som helt plötsligt kom till oss är stor och ståtlig, en riktig snyggning, enligt mig, fast jag är ju lite partisk, förstås, han lydde Humle som en undersåte. Mina pojkar!💓💓 

Men en dag så låg Humle i soffan, på sin favoritplats utan att reagera då vi nosade på honom. Så konstigt, tänkte jag men han sover väl. Jag gick vidare och tänkte att han nog vaknar om en stund. Men det gjorde han ju inte och helt plötsligt var han borta! Dumle nosade jättelänge på honom och så sa han att Humles kropp är död. Jag trodde honom inte men har inte sett till honom sen dess så Dumle hade säkert rätt. Jag blev jätteledsen och tappade lusten till allt. Ville bara ligga i soffan. 

Humle väntar på att få slippa smärtorna.

Jag fattade inte varför han låg nedbäddad i lådan

Farväl, brorsan! Jag älskar dig!

Och så var det dags för min debut på vettestället! De stack mig i benet! Efter det har det varit lugnt på vettefronten. De sa att jag var frisk men det kände jag mig inte som att jag var eftersom jag saknade Humle. Men så gick sorgen över och jag mådde bra.

Tills...

Jag för en tid sen fick en jätteknöl på sidan av halsen. Matte ringde sina kompisar vettarna direkt och tänk så snabbt jag fick träffa dem! Där somnade jag och då jag vaknade stränade det som tusan i käken, jag var groggy hela kvällen, matte sa att jag var bakfull, vet inte vad det är men vill inte uppleva det igen. 

Fick massa mediciner som jag efter en tid bajsade välling av så då behövde jag dem inte längre. 

Som om det inte var nog, så behövde jag tillbaks till vettestället där en annan vette som heter Martin behövde ta bort knölen. Somnade igen. Bakfull efteråt. Inte kul.

Dumma knölen bortopererad

Fick ny medicin som jag tyckt smakat godis. Är lite misstänksam mot matte, om det är godis eller medicin...men vad tusan, den är god! 

Sista "godisbletten" fick jag i torsdags morse. 

Men så...

Hände det en grej under torsdagen som varken matte eller husse vet om...eller ens jag men helt plötsligt hade jag en hängöreklump!

Matte skrattar då hon ser mig!
Är det ok, tycker ni?

Alltså...jag ser inte klok ut! Som om jag vore nån collieblandis! Och vad tror ni hände då matte upptäckte mitt hängöra? VETTEkompisarna såklart! Husse fick uppdraget att köra mig till vetten som heter Tove, hon är min bästis efter detta för hon klämde lite på mig och sa Blodöra och gav mig JÄTTEMYCKET godis för, som hon sa, jag är såå gullig!

Och det är ju sant. 

Nospussar/ Glittra hängöra

Blixten har nåt på hjärtat

Mjao, Blixten här! 

Om ni kommer ihåg det där jag skrev om Klumpen som gjorde att jag fick gå ut på egen tass så har det varit både bra...och dåligt. 

Först det braiga: Min matteslav har koll på mig fast jag fattar inte hur, hon kanske är smart på nåt sätt, trots allt? Kan det ha med Klumpen att göra, tro? Rätt som det är så står hon i närheten av där jag är och ropar; Blixten, kom får du DODIS!! Och DODIS är det bästa jag vet så då springer jag det snabbaste! 

DODIS brukar slaven hälla ut på den översta hyllan på det vingligaste klätterträdet ever men eftersom jag är världsbäst på att hålla balansen så är det inga problem. Undrar hur Syrran skulle klara det? Med hennes kagge så kommer hon knappt upp på bordet juh, hahaha! 

Nu till det dåliga:

Eftersom jag är ute på egen tass så kan det hända att jag får oväntade möten. Mössen och grodorna klarar jag hur lätt som helst men vissa katter däremot...Jag är kompis med grannkissarna Ture och Nemo men så finns det en svart gangsterkatt som ibland dyker upp, han är typ dryg och muckar med mig då han har vägarna förbi. För det mesta så ropar jag på matteslaven eller pälsbollarna och då drar han den fegisen, men ibland så möts vi långt upp i skogen och då finns inget annat att göra än att slåss!

Så hände det sig att jag förlorade matchen. Den j-a katten fick in en femetta på min kind. Det gjorde ju dretont men jag visade INGENTING för matte för jag är väl ingen mes heller! Jag kommer att ge igen, bara så ni vet...

Men så...

Jag fick värsta tjocka bulan i kinden som gjorde så ont att jag inte längre kunde låtsas som ingenting. Buljäveln gjorde så ont att jag inte kunde äta! 

Jag kommer att ge igen, jag lovar!

Jag vet inte vad som var värst; att få stryk eller att få åka plåtlåda till stället där de stack mig i benet så jag somnade! Men de var i alla fall snälla och gosade med mig. Då jag vaknat, alltså, vad de gjorde då jag var knockad vet jag ju inte...Men det jag vet är att då jag vaknade hade jag värsta tratten runt huvudet! Den där tratten tog jag ju av mig direkt jag kommit hem, haha. Så kom matte hem...tratten på igen! Faan ogg! 

Nu har det gått några dar, det är sårtvätt varje dag. Inte kul men överkomligt om jag väser. Sen har jag en känsla av att matte inte är ärlig då det gäller maten. 

Jag vet inte men...jag återkommer med uppföljning.

Nospussar från Blixten/skadad men vid gott mod

Jag och Klumpen är ett team. 

 

Biblioteksjobb och konstigt i kroppen

Hej, Glimma här!

Jag har jobbat på mattes jobb i flera dagar. Det är kul på mattes jobb för där får jag massa klappar och gos av mattes lekkamrater. Men det är lika kul då jag inte är där utan hos hussemor och hussefar för där får jag också en massa gos. Livet är gött för en väldigt gullig lappis vid namn Glimma. Ödmjuk, är mitt andra namn...

Busade med Dino och blev drettrött

Friskvård, sa matte. Det tycker jag
att mattes jobb har fixat bra. Vi gick 
en jättemysig promme och jag gick 
jättefint hela tiden, sa matte.

Men vet ni? Nåt har börjat kännas konstigt i min kropp och det kommer blod från nånstans där det brukar komma kiss ifrån. Jag fattar ingenting, jag! Och Dumle är en riktig jobbig en som kör nosen i baken på mig hela tiden. Drumle, vore ett bättre namn. 

Matte har tråcklat ihop
trosan

Kolla, det är dinosar på den!!
Mitt favvogosedjur!
Har tuggat sönder två stycken.

 Nu är det snart över och jag känner mig liksom annorlunda i kroppen. Och matte och husse säger hela tiden att jag blivit stor tjej. Tja, kanske...

Matte och husse är hemma hela dagarna nu. De har nåt som kallas semester. Det borde vara semester för oss voffs också men då de går ut och grejar så får vi ligga inne och ha tråkigt. Det har aldrig funkat för mig. Jag har tuggat sönder allt av värde...och även utan värde, jag är inte så noga. 

Men vet ni, nu har jag legat och haft lika tråkigt som Dumle och Glittra! Visst är det konstigt? Jag liksom, "nä örker inte", ja ä trött. 

Så matte och husse har varit borta flera gånger nu(tre stycken) och jag har inte tuggat sönder något under hela tiden. Och då matte och husse kommit hem har de berömt mig och sagt Dutti tös. Fast jag har inte fattat vad jag varit dutti i...😕

Idag fick jag ett återfall...hmmmm

Sånt kan hända den bästa, enligt mig, inte enligt matte...

Jag har ju jobbat på mattes
bibliotek och kolla vilken
bokslukare jag blivit!

Att sätta tänderna i en bra bok är en
sann lycka, säger matte.
Jag tror henne.
Tror boken hette Avsnoppad men 
är inte säker, hann inte kolla så noga...

Tyckte att fönsterhyllan behövde
rundas av i hörnet...

Nä, det är inte lätt att veta vad som är rätt för en liten lappis. För det mesta kan jag visa magen och spreta med benen för att tvåbentingarna skall visa tänderna och göra kluckljudet då jag gjort nåt ofog, fast vem vet vad som är ofog? Inte jag. 

Men idag räckte det inte att visa magen för matte då hon sopade upp efter min bokslukning och hyvling av fönsterhylla. Ondrynkan i pannan fanns där jättelänge! Så idag kan jag nog vara ganska säker på att det var ofog.

Fast nu tror jag att rynkan slätats ut lite...

Jag visar magen och kollar...

Åhhh, så gott med kli på magen!

Klart slut/ Prinsessan Glimma

Blixen funderar...

Hej! Blixten här!

Det var länge sen jag var ute på det där internätet men nu har jag nåt som jag måste berätta för er.

Om jag vill gå ut så sätter matte en klump om halsen på mig och jag har väl tänkt att så är det väl för alla kissar...tills jag mötte grannkatterna Nemo och Ture och nån dryg, svart katt som jag inte vet namnet på, de hade ju ingen klump om halsen! 

Här har jag koll

Fy fräsan, som de har retat mig! Jag har såklart förklarat med hög röst att mina slavar är rädda om mig men det skiter de i. De beträder mina marker hur som helst utan att fråga om lov, sitter och glor på mig då jag patrullerar mina marker, eller värst av allt, ligger under mattes bil! Det är ju MIN matte och om nån skall ligga där så är det jag!! Jag brukar fräsa det värsta och då kommer alltid matte och ropar på mig, liksom av ingen anledning alls, så jag kan promenera in utan att de tror att jag är en fegis. Men den där klumpen, alltså...

Så nu...

Har jag börjat prova lite olika alternativ för utegång. Utan klump, alltså. Frihet på mitt sätt, helt enkelt. För mig helt naturligt då jag är katt men inte för mina tvåbentingar som har en helt annan syn på katters utegång. Så för nån dags sen sprängde jag kattluckan! Japp! En riktig dretlucka, sa matte, dum för henne, bra för mig. Men när kan en katt få vara glad? Nästa dag stod det en låda framför hålet...

Nyss förstörde matte-den hjärndöda, mitt tilltänkta mellismål då jag smööööööög uppför taket där två snacks dvs småfåglar satt. Vad gjorde honslaven? Jo, hon gick ut och HOJTADE; Gå ner, Blixten! Snacksen flög såklart sin kos...Om jag kunde så skulle jag...👺

För ett tag sen fick matteslaven för sig att jag behövde bli tjockare och därför började hon ge mig mat som jag såklart vägrade äta. Undrar om hon vill att jag skall dö? Hon lurade också in mig i min mysbur för att sen stänga luckan och fara iväg i plåtlådan till ett ställe som luktade massa olika djurdofter och folk bara ville sticka en i benet och vara allmänt närgångna, gosiga fast onda på samma gång. Fattar ni? Och matte, hon gjorde inget för att rädda mig! Näe, hon höll istället i mig då de stack mig i benet och blodet flödade! Jag noterar detta inför framtiden...

Jag är perfekt, inte ett kilo
till skall läggas på min snygga kropp

Så...

Nästa dag pinkade jag i tvåbentingarnas säng!

Det är inget fel på mig, jag mår hur bra som helst, jag vill bara vara katt och fånga möss som jag tar in som lekkompisar och lämnar till tvåbentingarna att ta hand om då jag tröttnat.

Är det för mycket begärt?

Blixten/Snygg kisse

Morsa och moster samtidigt

 Voff, Glittra här! 

Det var ett tag sen jag bloggade men det har ju hänt en del under en lång tid som jag blev ledsen av, jag är ju en känslig flicka, liksom. 

Jag i soffan, mitt favoritställe

Men vet ni, nu är allt bra igen och jag har fått i uppdrag av matte och husse att ta hand om den nya valpen Glimma. Hon kom till oss i somras, en liten brun lappistuss. Mitt mammahjärta sa; Glittra, här har du en valp att ta hand om som du inte behövt klämma ut själv, tacka matte och husse, kan inte bli bättre! Kommer aldrig att glömma hur det var att trycka ut de där fem valpkillarna för 5 år sen...som att bajsa ut 10 gnagben samtidigt. På tvären....

Jag med mina valpisar
som jag nyss klämt ut.
Jobbigt men jag fixade det galant.

Valpen Glimma är den tuffaste valpis jag nånsin träffat och det bär emot att säga men hon har på senare tid blivit snabbare än mig då vi jagar varann i hagen..

Men...

Glimma, fortfarande
dretonge

Hon vet att jag bestämmer och då är hon en bra valp, tycker jag. Det är viktigt att de unga har en bra förebild så därför har jag lagt över ett visst ansvar på Dumle-ongen min, att han skall köra jaktlekar med henne. ¨

Det har dock visat sig att hon under senare tid även snurrat upp honom hur lätt som helst. Nåja, han får väl träna intervaller...Själv brukar jag vara med under ett tag men springer till matte då valpis Glimma är på väg att vinna över mig, man är väl inte dum heller? 

Soffhäng

Fast...

Lummi och Klinga överlämnade ju uppdraget till mig innan de for till den Gröna Ängarna att hjälpa husse i eftersök på skadade djur och det ser jag därför som min största och viktigaste uppgift. 

Min son Dumle är tyvärr ett barn av sin tid och gillar mest att ligga och softa i soffan eller i sängen och då husse säger att det är jobb på gång så söker Dumle skydd hos matte! Men då husse blir sträng på rösten så följer han fogligt med och då gör han ett jättebra jobb även om husse kanat på magen efter en ivrig Dumle flera gånger...Men i slutändan så finner ju Dumle djuret /spåret och det är väl det viktigaste, eller hur? Husse får kanske träna upp flåset?😉

Det verkar som om husse har tänkt att Glimma skall bli min kollega. Tror hon kommer att fixa det hur bra som helst...om nåt år. Just nu är hon alldeles för barnslig, enligt mig. Och jag har alltid rätt eftersom jag är äldst och bäst! 

Idag har jag varit på promme med matte, bara jag, alltså! Jag var som vanligt bäst i världen att gå fint! 

Nospussar från Glittra

Prinsessan Glimma

 Hej, jag heter Glimma och är en valp. Och inte vilken valp som helst utan en Prinsessvalp. 

HÄJ!

Just nu är jag 5 månader och väger 9,3 kg, fast inte länge till för jag ökar i vikt för varje vecka, rekord är 7 hg, det var för några veckor  sen.

För...

Det bästa jag vet är att äta. Jag gillar min mat, katternas mat, den där maten i påsen i skåpet under vattenkransstället, det skåpet heter förresten NEJ, sen finns ett skåp till där jag vet att vår mat finns men inte bara den utan även våra godisar och gnagisar. Det skåpet heter också NEJ. Mitt nästa projekt då jag blir ensam är att få upp det där skåpet...men innan dess har jag lite andra planer som jag inte avslöjar här, jag är väl inte dum heller! 

I mitt hus finns väldigt mycket som heter NEJ...

Det finns rutmönstergrejer i dörrhålen men jag har upptäckt att längst ner finns en lite större ruta där jag sprättlätt kan gå igenom. Såklart ett starkt NEJ...

För nån dag sen lärde jag mig att komma upp på matsalsbordet. Hur lätt som helst då jag är världsbäst på att hoppa. Där fanns massor av kul grejer och bäst av allt, katten Syrrans mat. NEJ, sa husse, äsch da, sa jag. För så kan man säga då man är en güllig valp. 

Längst bort vid fönstret står Syrrans mat och eftersom 
hon alltid lämnar kvar mat i skålarna så kan det ju
bli förstört!!! Då kommer jag och räddar den. 

Då jag kom till huset så fanns inga tjocka tygbitar som tydligen kallas mattor på golven, bara små plättar här och där som såg ut som gräsmattan ute och de såg jag till att kissa på direkt men vet ni, de hette inte NEJ utan DUTTI TJEJ! Så snart jag kissat på en så försvann den och en ny okissad dök upp som från ingenstans. Nu är jag ju en stor Prinsessvalp och såna kissar inte inne.

En dag låg en lång matta i hallen...

Det hände en grej...och matte har ju sagt att fibrer
är bra

Ibland behöver husse vända ryggen till och då får jag lyckan att prova massor av kul grejer.

Men...

Då husse kommer tillbaka så säger han NEEEEEEEEEJ! 

Men...

Hur skall jag veta vad jag inte får göra innan jag provat?

Idag smakade jag på den här dörrmattan...Den smakade
inget vidare trots att jag testade alla sidor

Jag tycker att jag fått hyfsad ordning på min familj nu, den där stora klunsen som heter Dumle är min slav men Glittra, hans morsa, är tuff(hon är ju tjej och inte lättlurad) så henne kan jag inte köra med för då hon får nog av mig så säger hon NEJ och visar tänderna. Då är hon chefen. Och så husse och matte då, hur lätta som helst att lura, det räcker med att jag ser gulligt oskyldig ut så går jag fri. Nåja, det blir ju NEJ förstås men annars så låter det: Men hon är ju liten och förstår inte. Det fortsätter jag att låta dem tro...

Sovstund på altanen

Du å ja, Dumle💕

Jag går på kurs!

Varför? Jag kan ju allt! 

Jag ägde hela kursen!

 Det inte alla vet är att jag är proffs på att gå fint bland en massa andra vovvar och tvåbentingar, jag kan minsann föra mig bland mindre duktiga vovvar, som den där på lilla trasselsudden på kursen som försöker vara farlig men bara är löjlig. Blev nån rädd?

Inte jag i alla fall, för jag är ju Prinsessa, om ni kommer ihåg.

Eftersom jag är en Prinsessa så har min matte och jag gått ringträning i sommar för Bästa Magnus och jag kommer därför att bli bästa vovven ever(betyder för evigt, jag kan ju engelska också) i världen för han är bäst på att veta hur en vovve funkar. 

Ja, det där har matte sagt för det fattade jag ju inte då...jag bara hängde med och tydligen gjorde jag rätt för jag fick massa beröm och godis och det kändes ju bra för en liten valp som ännu inte fattat människospråk nåt vidare. 

 Men, vet ni?!

Nu fattar jag allt! 

Jag ligger just nu och tittar gulligt på matte och funderar på nya upptäckter...medan matte tror att jag bara ligger och vilar efter morgonens röjarbus med Dumle. OM hon bara visste...😄

Nospussar/Prinsessan Glimma

Humle rapporterar från De Gröna Ängarna

 Voff voff på er där nere på jorden! 

Humle här!

Här uppe på de gröna ängarna har vi det gôrgótt hela dagarna men vi har också koll på alla våra bästisar nere på jorden. Det är ju inte lätt för dem då vi försvinner från dem och det förstår vi ju såklart. Min husse och matte var väldigt ledsna då jag gick över bron, matte grät så det märktes ända upp till oss! Hon brukar prata med oss på morgonen då hon går förbi vår minnesplats och det är skönt att veta att hon mår bra. Fast ibland så har hon allt vatten i ögonen, har jag märkt.

Vår minnesplats

Jag vet att matte och husse har varit lite vilsna då de bara har haft två vovvar, precis som då Lummi och Klinga bara försvann en kväll. Då var bara mammi och jag kvar och det blev ju jättekonstigt juh! Tandborstkön blev tokig och vi vågade ju inte lägga oss på deras favvisplats på jättelänge ifall de skulle dyka upp igen! 

Men det gjorde de ju aldrig...😢

Jag har förstått att matte och husse saknat mig jättemycket men också alla andra husetbusare nåt så in i norden så därför har jag skickat en valp till dem med mina och Klingas tecken, en vit fläck i nacken och vit svanstipp. Jag har hört att valpen är döpt till Glimma, det är bra, tycker jag, vet ju att mina tvåbentingar är noga med namnen på oss, och Glimma passar ju med Glittra, precis som Humle passar till Dumle.. Hoppas nu bara att mammi tar hand om lilla valpen lika bra som hon gjorde med mig. Den tuffa vägen, alltså..Hmmm....Kanske är det bättre att brorsan tar hand om lilla Glimma? Jag har sett att han tar hand om henne som den fine men klumpige vän han ändå är. 

Dumle och Glimma, bästisar

Nu måste jag kila, det är bus på gång men vi hörs snart igen!