Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig vara helt olika. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen har flocken utökats med Klinga, lappisprinsessa som hatar att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, hon tror för övrigt att hon är hund, Lummi, som kommit och gått under flera år men nu är hos oss för alltid, Cissan, ännu rödare än Syrran och med en fisförnäm attityd om vad som serveras till middag och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valp Humle som redan gjort sig känd som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker och Skrållan bor nu i Regnbågslandet men hör ibland av sig via telepati

fredag 17 januari 2020

Lummis kränkning

Här ser ni en djupt kränkt lapphund som heter Lummi, dvs jag. Om ni skrattar så kommer jag-lapphunden att DÖDA er...på nåt sätt som jag inte har bestämt än. 
Varför? Ja men ni ser väl? Jag har ju fått husses kallingar på mig! Ser ju inte klokt ut, juh! 

Det är så här va, att jag råkade avslöja mig igår då det kliade och sved nåt otroligt mycket i ändalykten på mig och jag försökte bita bort det jobbiga då vi var ute på kiss och bajsäventyr i hagen. Matte var snabb som en kobra(en attans snabb orm med vassa och giftiga tänder) att upptäcka detta och så var det ner i källaren och tvätta rumpestumpen.
Säg inget till henne, men det var jätteskönt att bli duschad i rumpestumpen. Det har faktiskt gjort så ont att jag har haft lite svårt att röra mig, vet ni.
Men vem vill visa upp sin rompa hur som helst då det trilskas därbak? Inte jag i alla fall...den som gör det är ju dum i hela hövve, tycker jag.
Så jag har försökt bota mig själv jag. Det har gått sådär...Jag har slickat bort allt hår därbak men inte har det blivit bättre inte, det svider som attan. Vete tusan varför, men det gör ont i allafall.
Sååå...då matte tvättade rompa mi så hojtade hon till och sa; men lilla gumman då, det här ser inte bra ut! Inte vet jag, ville jag säga, har svårt att titta mig själv i rompa. 

Idag kom hon hem och vi mötte henne lika glatt som alltid och som om det inte vore nog så fick vi leta godis i stora hagen! Jättekul!
Då visste jag inte vad som väntade...

 


Det blev ny dusch i rumpan, men sen....Kan ni förstå hur skämmigt det är att inse att man har fått husses kallingar på sig?!?!?!
Inte helt skoj då hon satte på mig de här löjliga hornen i julas heller...men inget mot idag! Jag försökte springa ifrån de jädrans kallingarna förut men de satt kvar...
Vi fick varsin gnagis av matte efteråt, kändes som en muta faktiskt, men vad tusan, den var ju god. Nu ligger jag och bara...lider. 
Funderar på att lämna in en anmälan till kränkningscentrum för hundar.
Mattes julbild på mig.
Jag är väl inte helt osnygg ändå?
Ni okränkta vovvar, var lyckliga!

Lummi/

lördag 4 januari 2020

Humle och morsan

Alltså, min mamma, va, hon är en riktig klumpeduns! Fast snabb...Det är tufft för en kille att inte hinna med då hon drar iväg som en virvelvind, vänder i luften och kommer tillbaks i samma spår och ger en värsta tacklingen. Fast hon är min mamma och jag älskar att busa med henne. Jag skall träna på att bli bättre på att springa fort och vända i luften precis som hon
Så nu har jag ont i benet igen. Jätteont! Det gör så ont att jag skriker och gnäller, särskilt då jag legat och vilat. Men den där morsan bryr sig inte ett dugg, hon!

Morsan Glittra, chillar med matte

Det är matte och husse som bryr sig om mig. De bär mig nerför långa trappan på morgonen, då jag är kiss och bajsnödig.
Igår gjorde matte nåt knepigt med mig och det var jättegott, ja så skönt att jag stönade! Fast samtidigt var jag rädd att det skulle göra ont, men vet ni, efter att hon klämt och grejat med min framsida och mitt ena ben så kändes inte lika ont längre! Då matte mixtrade med mitt ben så var det slappt och inte alls så där ont som tidigare!
Matte måste ha magiska händer hon, fast på kvällen försvann det där braiga som hon gjorde och det började göra ont igen då jag vaknade tillsammans med husse och matte då de såg på tv-n.
Ehhh.....
Det där händer faktiskt rätt som det är, alltså att matte och husse tittat på bildburken men plötsligt sussar så sött i soffan tillsammans med oss alla pälsklingar.
Då vi sover som bäst reser de sig yrvaket upp och hojtar; Nä, NU måste vi gå och lägga oss men först nattkiss. För oss, antar jag. Har aldrig sett att de nattkissar med oss...

I natt kom det onda igen och jag skrek varje gång jag rörde på mig.
Stackars mig!!!!
Jag är säker på att jag väckte både husse och matte så de kunde tycka synd om mig...nån av dem mumlade i alla fall nåt tröstande... Men tänk om: Jag, stackars Humle ligger i smärtor utan att nån bryr sig!!!
Så hemskt!!!
Jag har hört att det finns både vovvar och kissar som ingen bryr sig om, har ni hört så hemskt?!? Så kan väl inte hussar och mattar göra heller! Slänga ut sin bästa vänner till kyla och svält.  I så fall är de dumma och skall sitta i bur, det tycker jag vore jättebra.
Min matte och husse behöver inte sitta i bur. De är godkända av mig. Och vad jag har förstått, av Lummi, Klinga, Morsan och de båda morrhårsdjuren Syrran och Cissan också.
Och sen har jag ju min förstamatte också, hon är världsbäst hon också!

Men vet ni, förut åkte matte iväg utan mig! Hon brukar ju alltid ta med mig i plåtlådan men inte nu. Som tur var kom husse hem och räddade mig strax efter. Eller räddade mig vet jag inte, men tyckte synd om mig och det var det viktigaste.
Men vet ni!?!?
Han kunde också det där som matte gjorde med mig!! Nu kan jag gå utan att skrika och då matte kom hem så mötte jag henne utan att halta.
Och vet ni, vi fick varsin sån där jättegod gnagis! Då min var slut så knyckte jag Klingas då hon tröttnade...hahaha!
Då jag får en gnagis så lägger jag
mig alltid i bädden och myser
Då man är valp så får man göra sånt, för sen är det nog kört är jag rädd.
För...
Klinga brukar ju redan morra ilsket då jag vill sno hennes mat. Hon är ju hur långsam som helst att äta, förstår ni. Fattar inte varför?
 Såååå jag får nog ta tillvara den här tiden innan jag blir stor pöjk.
Förut åt jag så snabbt att maten fastnade i halsen och då skrek jag för det gjorde dödligt ont, juh! Efter det fick jag en matskål med krumelurer i. Ur den kan jag inte lassa i mig maten på 1 sekund  men jag är ändå hyggligt snabb att få i mig matkulorna. Utan att det gör ont. Bra, va?
Nu är det snart kvällsmat. Lummi sitter och påminner husse och matte. Gnäller som bara den.

Men...
Husse sitter med sin pratmojäng och matte med sin dator, och har fullt upp att blogga med mig,
ni får ju förstå, jag måste ju ha hjälp med bloggandet, jag är ju bara en valp, juh!

Ojj, nu har Lummi fått fart på husse så nu får jag avsluta snabbt som attan!
Voff, på er!

Humle/ Kungvalp




lördag 7 december 2019

Lummi har nåt att säga..

Idag blev jag avsatt som drottning i vår flock. Det känns tungt men jag har insett faktum och överlåter mitt ledarskap till Humle, trots att han är en dretonge.

Jag har varit flockens drottning i alla år och det har funkat hur bra som helst. Mitt ledarskap har inte alltid varit till min fördel för mina tvåbentingar, kanske beroende på mitt klara skall...men mina undersåtar har aldrig protesterat.
Jag är en hund med många erfarenheter och därför så har mina senaste tvåbentingar fått lite att jobba lite extra med mig under de år jag bott hos dem. 

Men vet ni, det där sista, då vi flyttade alla grejer till ett annat hus där det är jättestort att springa runt i en jättestor hage utan en massa oväsen är ju jättebra, men det är ju JÄTTESTORT för mig att vakta!
Jag har gjort mitt jobb vid staketet men på sistone har jag inte riktigt fått upp ångan. Vet inte riktigt varför...men jag får inte riktigt upp farten som förr. 
Så...
Min matte tog mig till vetten som sa att jag var en glad vovve men behövde medicin för ålderskrämpor. 
Vet inte vad hon menade...jag är ju hur pigg som helst...
Fast...att komma på inkallning..vilken dret, alltså. Hur skall jag höra vad de säger då de mumla så?

Den där Humle, alltså...där har matte och husse nåt att jobba med!
Jag och Klinga uppförde oss exemplariskt då vi var i hans ålder, men den där dretongen, alltså...
Nyss MORRADE han då jag gick förbi hans bädd då han låg och gnagde på sin gnagis.
Fast matte skyddade mig så han vågade inte göra om det.
Bra, va?


Min nästförsta matte. Vi hade det jättebra tills hon blev sjuk

Husse fyllde massa år och jag var speciellt inbjuden..

Matte älskar den här bilden! Jag kan förstå det för visst är jag snygg?

Här var jag chefen över Vaski och Klinga. Vår tomt var jätteliten så
mitt vaktjobb var inte så stort. men viktigt.


Jag har hjälpt husse i sitt jobb som eftersöktsjägare.men nu
blir jag fort trött..
¨
Jag har funnits i flocken sen flera år och Vaski har försvunnit sen dess. Det kändes väldigt konstigt då han försvann, vi hade ju levt tillsammans under lång tid och ibland så saknar jag honom.
Kanske kommer vi att mötas igen...

Lummi/Abdikerad Drottning


tisdag 3 december 2019

Humle, modigast i världen

Vet ni hur synd om mig det har varit? 
En dag så hade jag jätteont i ögat och jag skreeeeeek bara jag rörde på mig. Hur det kom sig att mitt öga var så ont är en hemlighet mellan mig och Syrran-katten.....
Syrran med klorna

Dagen därpå körde husse iväg med mig i brummen och så fick jag träffa en tant som klämde på mig både här och där, men då hon kom i närheten av mitt onda öga så skrek jag värsta och då kom en annan tant och stack mig i benet och så somnade jag...
Vet inte hur det gick till...
Då jag vaknade så hade jag inte jätteont men vet ni, jag såg två husse... Senare fick jag ont igen...och då skrek jag. Lite nöjd blev jag ändå då tvåbentingarna blev jätteoroliga...


Svullet öga
 Det är inte lätt att ha ont och inte kunna retas med sina mostrar och mammi. Varje gång jag försökt så har det gjort ont i ögat. OCh vet ni, jag hade också ont i benet! Hur jag fick det är jag inte säker på...
Kanske för att jag kan ha varit lite, bara liiiite oförsiktig...

Men vet ni?
Jag bajsar inte välling längre.
 Näe, nu bajsar jag korvar, känns jättekonstigt och ibland så skriker jag till lite grann då inte korven kommer direkt. Men eftersom ingen av tvåbentingarna har kommit rusande då jag skriker så har jag insett att det skall vara så. Får väl vänja mig vid korvbajsande.
Men vet ni?
Jag har smakat nåt helt nytt!
Då jag kom ut en dag så var hela marken vit! Jag hann inte ens göra bajskorv innan jag var tvungen att smaka på det vita. Det var KALLT.
Men GOTT!
Jag har ätit jättemycket sånt där vitt men efter en stund så kommer det jättefort ut som kiss..på golvet.
Jag har fått klet i ögat också. Varje dag har matte och husse fångat mig i flykten coh kletat i mitt öga.
Har känt mig som en hundslav och bara stått ut för att inte dödas.
Det där sista var nog en aning överdrivet kanske....
Kolla mitt jätteonda öga

Nä, nu måste ni få se alla bilder på stackars mig med onda ögat!

Hade jätteont och vilade i soffan

Mattes nytagna bild!
Kolla snygga mig!

Idag har jag varit till tanten igen och hon sa att jag är jättefin och att ögat är fint läkt.
Bra, va?
Fast jag hörde nog att jag skall hälsa på tanten igen, men det gör inget för hon ger mig så mycket godis hela tiden att hon kan få sticka mig lite i benet, faktiskt. Jag är ju känd som den modigaste killen även om jag råkade skrika lite då och då av smärta. Det har jag lärt mig av husse.
Det finns en annan JÄTTESNÄLL tant också och hon och ger mig godis och klappar hela tiden fast hon klämmer på mig.
Jag måste vara den mest gulligaste och viktigaste valpen i världen, faktiskt.
Har inte träffat nån som inte tyckt nåt annat.
Som tex matte och husse, hussemor och hussefar, Dunders husse Kjell-Åke, förstamatte Inger, och alla andra som jag träffat.

Nospussar från Humle/bäst i världen









lördag 9 november 2019

Humles dagbok

Voff på er, alla mina voffvänner!
Det var ett tag sen vi hördes men...nu är jag en stor kille och kan skriva jättebra saker alldeles skälv...hrmf, själv. 
Jag är fortfarande väldigt ofta jättebajsnödig och hinner inte alltid ut men nu har jag börjat bajsa korvar ganska ofta och det är bra. Matte och husse är väldigt intresserade av mitt bajs, har jag märkt, av nån anledning. Vet inte varför. Mitt bajs är väl min ensak, eller hur?

I mitt hus finns mamma, tre tjejvovvar och två katter men bäst av allt är DUNDER! 
Han finns i huset bredvid och vi älskar varann! 
Om vi fick bestämma så skulle vi mysa och busa hela dagarna! Fast då kommer våra tvåbentingar och förstör vårt nöje...
En gång var vi på upptäcktsfärd över vägen ända upp i skogen och då blev det inte så kul då våra hussar fick tag på oss igen.
Utegångsförbud och så fick vi inte träffas på ett tag.
Vet inte varför, vi hade ju kul...

Jag är husses viktiga resurs på jobbet varje dag. Jag gör att alla är glada och har det bra eftersom de vill umgås med mig. Vem vill inte det, liksom? 
Nu måste jag vila, snart dags för tandborstning och sen sova.

Nospussar/ Humle

fredag 11 oktober 2019

Att råka överskrida gränserna, enligt Cissan

Kommer ni ihåg mitt förra inlägg? Där jag beskrev hur matte var min bästis som lät mig vara ute hur länge som helst...ehhh, det där var ljug, vi kom överens om att jag skulle komma in på kvällen.

Hmmmm....

Det hände sig att jag blev lite till mig och glömde bort det där...
Ja, vadådå, jag är ju katt!

Då jag kom på mig så försökte jag lindra mitt misstag med att ge presenter till mammi.
Men mina presenter var tydligen inte uppskattade, trots att jag legat på lur på den där smarriga musen jättelänge för att till slut hugga den! Då matte inte märkte presenten då jag kom in på natten så tyckte jag det var synd att den skulle förfaras så jag gick in under mattes sybord och smaskade i mig den.
Det knastrade så gott då jag högg in på den...att matte helt plötsligt dök upp och fann mig just i färd med att hugga in på det godaste av hela musen, huvudet, smaskens!
Matte gjorde kräkljudet...

Eller den där fjäderkotletten som jag tog hur lätt som helst och lade på altanen, precis framför dörren så matte verkligen skulle se min present.
Hon skrek rakt ut!
Varför, undrade jag? Fick aldrig nåt vettigt svar...
Vad är det för fel på henne?
Jag blev faktiskt djupt kränkt men vad hjälpte det? Efter mina presenter så var kattluckan stängd åt alla håll.
Ni vet ju att jag är en smart katt och därför fattade jag snabbt hur jag skulle gå ut "bakvägen" liksom. Man puttar bara på luckan så den får svaj "inåt", sen är det bara att stoppa den på "inåtsvajen" med powertassen och sen glida ut mot friheten.
Men tydligen är matte inte helt dum i huvudet heller...
Syrran och jag myser
För helt plötsligt var luckan STÄNGD. Helt och hållet.
Faan!
Så var jag innekatt igen.

Som tur är så är jag ingen surkatt så jag har gillat läget även om jag rooooooopat och skriiiiiiikit då de där 4 lurviga fått gå ut men inte jag. Lite sällskap har jag ändå haft av Syrran som är en riktig pösmunk och kan konsten att chilla.
Så hände det sig en dag efter att jag varit innekatt i 2 veckor så fick gå ut på egen tass igen.
Då matte bestämmer.

Cissan/Utekatt









lördag 14 september 2019

Rapport från Cissan-utekatten




Mjau!
Cissan här!
Vi bor på ett annat ställe sen jag hörde av mig sist.
Ett mycket bättre!
Här är det tyst och lugnt, förutom då mina hundsyskon för väsen ibland...eller för det mesta faktiskt, men det gör inte så mycket eftersom de alltid gjort det.



Mina ägor
Här finns inga småbentingar som skriker och slåss, hoppar och studsar, eller bilar och cyklar som far omkring överallt.
Och matte och husse är mycket gladare! Det är bra, tycker jag. Jag är ju välkänd som en oerhört intelligent katt som känner av olika stämningar på mina betjänter. Nu är de glada jämt och ständigt....utom ibland. Återkommer till det...


Mina hundsyskon


Inomhus finns många bra gömställen. Det gillar jag! Fast ett ställe som jag gillar fett mycket är jag  förbjuden att vara i. Men eftersom jag gillar det så mycket så har jag ju varit där, eller hur? Jag är inte bara smart, jag är snabb och kan göra mig osynlig också.
Jodå, det gäller att hålla sig nära deras ben, precis bakom, sen gliiiider man med hur lätt som helst.
Det där stället finns nere i huset, man får gå nerför en trappa som svänger och då har tvåbentingarna fullt upp att hålla sig på benen och har ingen koll på lilla moi...
Där nere öppnar sig ett rum som är gjort för mig! En mysig säng, en stooor soffa och hyllor att klättra i.
Men....
Här kommer ett tillfälle då de inte är glada...har inte förstått varför än...
De där tussarna som blir då jag vässar klorna på sängen kan väl inte vara nåt problem?
Eller min fina päls på överkastet?
De har sina ideér de där två.

Men vet ni, nåt som är jättebra är att jag får gå ut utan sele och lina!

Jag, fria Cissan

Det finns en lucka i en dörr som inte går utåt men in i huset igen. Först så släppte matte ut mig vid fönsterdörren och så gick jag in genom luckan. Men det var ju sjukt trist att inte få välja själv då jag ville gå ut såååå... jag kollade luckan noga och insåg snabbt hur lätt jag kunde lyfta den inåt med tassen och dra iväg på äventyr. Det funkade.
Trodde jag.
Tills jag blev upptäckt...
Det var dagen efter att jag haft party vid bäcken och fångat ett smarrigt färskfoder med svans och stora öron. Det var sent så jag tog med den som ett smaskigt nattsnacks genom luckan, uppför trappan och tänkte gå in till människobädden och visa min fångst, men där var ett hinder för öppningen så tyvärr gick det i stöpet. Jag gick under mattes symojängbord och började smaska i mig storöra. Det knastrade så härligt då mina tänder bröt sönder den där klena musens skelett, men så tändes plötsligt lampan och matte hojtade blääääää och att jag var äcklig!
Har ni hört så kränkande, rena mobbingen, juh!
Efter detta så är kattluckan stängd HELT.
Jag får hålla mig inne hela dagen med min mesiga kattkompis Syrran och mina hundsyskon tills matte kommer hem. Då släpper matte ut mig. Sen måste jag jama värsta höga mjauet för att få komma in igen.
Först var det riktigt surt att inte få bestämma själv men nu har jag vant mig. Bara att gilla läget liksom.

Jag, förnärmade Cissan

Nu har jag börjat utforska närområdet lite mer. Granntomten till exempel. Där brukar stå en stor grå skällande best och då håller jag mig på avstånd, sisådär en decimeter från hans sträckta lina...Pilutta honom, haha! Man måste ju ha lite roligt som katt också, tihi.

Jag har också funnit en perfekt utkiksplats. Mattes plåtlåda. Hon gillar ju återbruk så då borde hon vara glad över min upptäckt. Kan man göra lampor av flaskor och burkar så borde väl hennes plåtlåda kunna användas till mer än att bara åka fram och åter.

Jag, majestätiska Cissan

Åh, just det ja! Jag har fått ett nytt hundsyskon också. Han heter Humle och är en valp. Ibland brukar han jaga min mesiga kattkompis Syrran. Då springer hon som en tok. Själv glor jag bara på honom då han försöker med mig.
Han har slutat försöka.

Humle, valp


Syrran, fegis
Nu måste jag sluta, Syrran ropar från kattbädden i vårt glashus att det är dags för middagsluren.



Cissan/Drottningen av Fiskvik