Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 17 augusti 2024

Humle rapporterar från De Gröna Ängarna

 Voff voff på er där nere på jorden! 

Humle här!

Här uppe på de gröna ängarna har vi det gôrgótt hela dagarna men vi har också koll på alla våra bästisar nere på jorden. Det är ju inte lätt för dem då vi försvinner från dem och det förstår vi ju såklart. Min husse och matte var väldigt ledsna då jag gick över bron, matte grät så det märktes ända upp till oss! Hon brukar prata med oss på morgonen då hon går förbi vår minnesplats och det är skönt att veta att hon mår bra. Fast ibland så har hon allt vatten i ögonen, har jag märkt.

Vår minnesplats

Men jag vet att matte och husse har varit lite vilsna då de bara har haft två vovvar, precis som då Lummi och Klinga bara försvann en kväll. Då var bara mammi och jag kvar och det blev ju jättekonstigt juh! Tandborstkön blev tokig och vi vågade ju inte lägga oss på deras favvisplats på jättelänge ifall de skulle dyka upp igen! 

Men det gjorde de ju aldrig...😢

Jag har förstått att matte och husse saknat mig jättemycket men också alla andra husetbusare nåt så in i norden så därför har jag skickat en valp till dem med mina och Klingas tecken, en vit fläck i nacken och vit svanstipp. Jag har hört att valpen är döpt till Glimma, det är bra, tycker jag, vet ju att mina tvåbentingar är noga med namnen på oss, och Glimma passar ju med Glittra, precis som Humle och Dumle.. Hoppas nu att mammi tar hand om lilla valpen lika bra som hon gjorde med mig. Den tuffa vägen...Kanske är det bättre att brorsan tar hand om lilla Glimma? Jag tror att han kommer att ta hand om henne som den fine men klumpige vän han ändå är. 

Dumle och Glimma, bästisar


Nu måste jag kila, det är bus på gång men vi hörs snart igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar