Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

fredag 26 juli 2024

Dumles klagan...eller nåt

 Alltså, vi som hade det så lugnt, Glittra, jag och katterna, så kommer matte och husse dragandes med en asjobbig liten minilappis! Och de hade inte ens DISKUTERAT eventuell nån ny medlem i familjen med oss! Vi fick bara gilla läget och försöka skydda oss från värsta överfallet av en liten men kaxig lappistjej. 

Kolla bara så efterhängsen hon är!
 


Så jobbigt med nån som alltid hänger en i röven
men som den tålmodige kille jag ändå är så låter
jag henne ligga invid rompa, hon får skylla sig själv
om där kommer en odör(fint ord för skitdoft)



Glittra blir alldeles matt och trött av att behöva ta 
hand om en ny valp, hennes övervikt gällde inte valpar utan
frolicberoende. Hon är nu med i VSÄFBOBGNIV
dvs ViSomÄrFrolicBeroendeOchBehöverGåNerIVikt

Hänger valpen inte i pälsen på oss så snor hon våra lekisar, de som helt plötsligt har blivit så extremt viktiga för oss, eller ännu värre, hon försöker sno vår mat!!!! Men som tur är så är matte hyfsat med och håller undan monstervalpen tills det är Varsågod, fast DET ordet fattar ju inte den tjuvaktiga lilla pälsbollen än... 

Ibland har dock matte sina ljusa stunder, hon märkte att valpen hetsåt sina kulor och sen försökte sno vår mat så då tog hon fram det bästa vapnet ever, knoppskålen, och där fick Glimma nåt att kämpa med, den lilla tjuven. Nu får vi äta i lugn och ro, Glittra och jag...tills matte tyckte att JAG åt för snabbt och tog fram labyrintskålen till mig!!!😩 

Jag tror inte matte älskar mig😢

Men...

Nu skall jag berätta en hemlis för er, men lova att ni inte säger nåt till husse och matte! 

Hon är allt bra kul att leka med, den där Glimma, som hon heter. Jag som varit "valpen" i huset sen min bror Humle gick över Regnbågsbron har ju fått en ny lekkompis med samma villkor som med Humle, att leka försiktigt. 

Det funkar inte alltid men oftast. Jag kan ju bli överexalterad(fint ord för helstollig, visst är jag klok som kan så fina ord?) då jag kommer igång och då kan det hända att jag liksom...bara råkar springa över och trycka ner min lekkompis i myllan. Det är inte bra, det vet jag, för sist jag gjorde det med mamma Glittra så blev hon så förbannad(annat ord för jättearg) att hon jagade mig över hela hagen med ett stenhårt tag om min svans! Tänk att Glittra kan se så annorlunda ut med gråvit mustasch? 

Mamma Glittra, utan mustach

Bara så ni vet, det gjorde inte ens ONT att hon drog massor av hår ur min svans, så det så! Även om jag skrek...Nej ni glömmer vi det och vänder blad(det där har jag hört från nån annan kung...).

Nu är det ju så att jag förstår, och mamma Glittra också, att vi skall dras med den där valpen länge och väl så då får jag ju försöka göra det bästa av det, som att lära henne allt jag kan. Mamma Glittra hävdar att det nog inte kommer att ta så lång tid...Vad hon själv har tänkt lära Glimma mumlar hon bara om...

Jag hoppas att valpen Glimma kommer att tycka det är dretkul att ryckas upp mitt i natten då sömnen är som djupast och fara ut med husse för att jobba i mörker, regn, snö, storm för att leta efter skadade djur...eller så var de inte skadade så då gick man ju ut helt i onödan...fast det kommer jag nog inte att säga till henne...för jag ligger helst intill matte i sängen då husse ropar Dumle, kom, vi skall jobba! 

Nospussar från en mycket trött Dumle





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar