Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

tisdag 26 april 2016

Att rymma eller inte (kunna) rymma, det är frågan?

Sen vi hördes sist har det hänt lite grejer. Ja, inga märkvärdigheter mer än att jag råkade smita ut då matte och husse vände ryggen till. Ja, det var hur lätt som helst att lura tvåbentingarna! Jag satt bakom gardinen och gled som en vindpust ut då en gästtvåbenting gick ut för att blåsa rök. Hur skulle den veta hur bäst i världen jag är på att smyga, tihi?

Ärligt, så var det inte jättekul att vara på utsidan mer än en liten stund. men då jag ångrade mig så var det försent. Då hade jag redan villat bort mig. Och några råttisar fann jag inte heller så magen blev tom värsta snabba. 
Ibland hörde jag väl nån som ropade mitt namn men vågade mig inte fram. Blev väl lite knäpp i hövve och var inte säker på vem det var...fast det lät väldigt likt nya matte.
Och sen nåt pinsamt....Hrmfp..Jag blev bortjagad av några gangsterkatter som sa att de ägde kvarteret. Flera gånger, men det skall nog få nästa gång jag rymmer...

Fast det är nog så att inte blir nån mer smitning för min del...på ett tag i alla fall. Tills jag klurat HUR...
Tvåbentingarna har upptäckt min gamla "utgång" nämligen....För ett tag sen var jag lite oförsiktig och smet ut då matte inte hade ryggen åt...hon fann mig nästan direkt. Och upptäckte såklart mitt ställe snabbt som attan..De är inte helt dumma de där tvåbentingarna. Får lära mig att vara försiktig...

Attans!!!! 

Sen kom matte hem med en sele. Fick prova den då matte grävde hålor i marken på baksidan av huset. Var livrädd att gangsterkatterna skulle se mig! Tror jag klarade mig, men däremot var Syrran skitförbannad då jag kom in! Och då gav jag såklart igen. Värsta tjejfajten blev det! Lite upplyftande faktiskt, men....,
Matte förstörde som vanligt.
Jag fick börja om i "förstarummet" med rutmönstret i dörren. Syrran och Skrållan på utsidan och jag på insidan.
Jag fick ge upp. Det sved som tusan men jag längtade ju ut, för tusan.
Så nu är vi vänner(hm) igen.

Och när jag trodde att allt var lugnt och fint igen så kom nästa grej...matte stoppade mig i en låda med lås och tog mig till en tvåbenting som gav mig ett jäkla stick i nacken!
Hur mycket skall man behöva stå ut med egentligen?
Men jag kommer igen.
Matte har glömt klippa mina klor....




Cissan/Utbrytardrottning