Lummi, bloggbesökare!

Det har hänt så mycket på sista tiden. Först var det värsta tråkigt och nu ganska skoj, faktiskt! Så sa matte igår att vi skulle på semester, men inte tillsammans utan var och en för sig. Och innan jag hann säga voff så kom gammelmatte med svarta bilen och hämtade mig! Jag gnällde lite för sakens skull ibörjan men det gick över.

Jag måste erkänna att jag var lite ohyfsad då jag kom in i husetbus. Hälsade knappt på Vaski och Klinga utan störtade till dörren som leder till BUSET! Men...ICKE, sa gammelmatte. Där får inga vovvar vara för gräsmattan är R E N O V E R A D! Fina ord hon svänger sig med, gammelmatte. Hur skall en liten vit lapphund veta vad det är, mer än väldigt trist! Utan utebus så fick det bli alternativa aktiviteter inomhus. Jag lade genast beslag på gammelmatte. Hon var BARA min! Det var kul att se mespropparna Vaski och Klingas miner då jag lade beslag på deras matte, ha, ha! Men säg den glädje som varar. Gammelmatte är ju så olidligt rättvis ibland. Som straff har jag kissat på golvet flera gånger!

Lummi, semesterfirare

Yellow vormrosedogs!

Idag har jag och matte gjort värsta äventyret! Vi åkte rullande huset och då vi stannat så kom en vovve med sin matte ut ur sitt hus. Han presenterade sig som Nogger, spanieln. Jag boffade för säkerhets skull ifall han var farlig men han verkade okej för han brydde sig inte, vet inte om det var bra eller dåligt, hm...iallafall så gick vi på ställen som var helt nya för mig och det luktade skitmycket annorlunda än hemma. Sen kom det roliga, jag hade ju känt bus i kroppen HELA prommisen och då vi kom tillbaka till början så fick vi vara lösa! Dom sa "hopp iväg" och det gjorde vi så det rök om tassarna! Precis som med Vaski så sopade jag mattan med honom, ha, ha! Likt moster Lummi så kan jag springa jättefort och vända i luften, ingen hänger med efter några såna vändor. Han var ändå bra med i svängarna, tycker jag. Gav inte upp så fort som Vaski, den tjockisen. Och vet ni, då vi sprungit ett tag så var våra tassar alldeles gula! Vissa säger att hundar är färgblinda men...inte vi. Mattarna sa att det var alla blommor, såna som matte svär(fula ord, igen)över då de svämmar över vår tomt. Jag har smakat på dom och dom är inget speciellt men inte äckliga heller. Nogger och jag hade iallafall skitkul en lång stund och jag tror att mattarna tyckte likadant. Jag har aldrig träffat en vovve med så långa öron, var därför tvungen att stoppa nosen i ett av dom men det var inget annorlunda än Vaskis, fast hans står rakt upp! Hoppas att vi får träffas flera gånger för han var kul, tycker jag!

Prinsessan Klinga från maskroslandet

Lilla, lilla Snoozan,världens goaste och gladaste Snooza finns inte längre med oss här på jorden.

Du borde ha glatt din matte, syrran Lummi och gammelmatte många, många år till men så blev det inte. Det är så smärtsamt att tänka på att du aldrig mer kommer att studsa upp, upp då du hälsade på mig, fast matten sa att du inte fick hoppa. Och Snoozan, det gjorde inget att det blev blåmärken, jag lovar! Jag kommer såväl ihåg då din matte tog med mig för att titta på dig då du var jätteliten valp. Du fick plats i min hand och jag smalt som smör! Du var som en bulldozer där du gick fram men charmigare och gladare bulldozer än du kommer aldrig att finnas. Jag såg dig inte så ofta innan du försvann från oss och det får nästan mitt hjärta att brista men vad hjälper det, inget går att ändra nu. Åh ,så jag önskar att jag aldrig hade behövt skriva detta!

Hej då lilla gumman och vila i frid!

Gammelmatte

Före badet...
Idag har vi övat på hundklubben! Matte skröt värsta över oss. Vi fick öva varsin gång och mest hit eller dit. Ja, det låter lätt men är ingen lek skall jag(Klinga) säga. Först så fick jag sätta mig och sen läskade matte mig med en smarrig korvbit som hon sen lade långt framför mig fast åt sidan. Så gick matte och ställde sig framför mig fast JÄTTELÅNGT bort och så for hennes ena arm upp samtidigt som hon sa Vassego! Jag for iväg som en oljade blixt men där fanns ingen korv, hm. Vi försökte några gånger till och sen begrep jag: Jag skulle ju titta på matte hur hon visade med armen, ju! Åh ,så lätt!
Sen var det Vaskis tur och han kunde nästan alla gånger. - Ja, det var skitlätt fast jag har ju övat på kursen förstås. Sen övade vi "stanna" och där gjorde jag succe! Alla gånger kunde jag och därför fick jag också smarriga korvbitar av matte. Jag brukar inte få det för matte i vanliga fall för hon säger att jag blir tjock och bajsar löst av korv. Det är det värt, tycker jag.
Sist av allt fick vi "hopp iväg" och det gjorde vi så leran stänkte.
Jo, en sak till. Matte försökte ta bilder med sin pratmanick och som vanligt kom det väldigt fula ord ur henne så det blev nog inga kort.
Kung Vaski och Prinsessan Klinga

Löpa linan ut...

Idag fick vi äntligen komma till Sörmon! Vi gnällde värsta innan vi fick komma ur bilen men då vi äntligen hade fått "VARSÅGOD" så kom en obehaglig överraskning! Vi skulle ha linorna på oss!!!!! Det som är så skitjobbigt, dumma husse och matte! Man springer och har linan överallt och trasslar in sig och matte och husse trampar ibland på den så det blir tvärstopp. Vad hade vi gjort för att behöva stå ut med det här? Ingenting, sa dom men eftersom det är barnkammare i skogen så får vi inte springa lösa ifall vi blir sugna på att jag en trind rådjursmamma. Så vi fick ha den sketna linan hängandes efter oss hela tiden. Ja, ja kul hade vi ändå men tänk om vi inte haft linorna, då hade vi haft dubbelt så kul!

Prinsessan Klinga och Kung Vaski

Mattes knölar

Så blev matte sur på mig igen utan anledning! Matte var ute i trädgården och vi var förvisade till glasrummet. Där stod några intressanta lådor med jord i som vi inte kände igen. Vaski såg oroligt på mig, men jag som är en undersökande vovve, var tvungen att kolla. Jag började gräva och fick upp nåt som liknade fingrar, hm...konstigt...smakade...okej. Grävde lite till och fick upp en till...smakade likadant. Vaski varnade mig att detta kommer inte att falla i god jord(!), matte kommer att bli arg, vet du. Äsch, vad du är fjantig, sa jag. Hon blir aldrig arg på mig, titta det syns ju nästan inte att jag grävt heller, bara lite jord här och där. Smaka själv, vetja! Men den fegisen vägrade och låg bara och glodde på mig.

Så kom matte in!!!! -KLINGA, DIN JÄVLA SKITHUND(ja, hon svor åt mig!)vad har du gjort med mina dahliaknölar? HAR DU ÄTIT PÅ DOM OCKSÅ, ÅHHHHHHH! Tänk om dom är giftiga , då blir du ju sjuk, dumma skithund! Då tyckte jag att matte var en skitmatte som ställde dom dära knölarna så lilla jag skulle kunna smaka på dom, så det så. Fast jag blev lite rädd också för SÅ arg har aldrig matte varit på mig! Jag liksom fällde ner öronen till offläge och smög mig undan tills det slutat ryka av matte!

Prinsessan Klinga med hängöron

Upp som en sol...ned som en pannkaka!
I helgen fick vi springa i skogen igen! Varje gång vi kommer till Bonäs som skogen heter så MÅSTE vi bara bajsa. Även om vi har bajsat för en timme sen så...MÅSTE vi bajsa igen! Matte och husse skakar på huvudet varje gång och säger: -Vi måste vara de enda i världen som tar upp bajset i skogen, men skitsamma, vi gör det ändå. Så går vi en bit med koppel på och det är JÄTTEJOBBIGT eftersom vi vet vad som väntar. Matte och husse säger att vi skall vänta tills vi har värmt upp, skitsnack, tycker vi! Varma blir vi ju direkt vi börjar springa så varför vänta, pjuitt! Efter ungefär 1000 år så fick vi äntligen av oss kopplen och yihaaa!!!! Sprang, sprang, sprang vi som tokar och nosade, nosade, nosade och...nosade.
På kvällen efter maten raglade vi omkull och somnade. Orkade nästan inte kissa natten. Så skall vovvar ha det tycker vi. Sen hörde vi ett otäckt samtal mellan husse och matte om oss. -Nu får vi väl ha linor på dom i fortsättningen för det är väl fullt med bebisar i skogen, sa matte. VAAA, bebisar i skogen, där skall dom väl inte vara heller försökte vi, men ingen bryr sig väl om små vovvars åsikter. Lillmatte Anna har en bebis i magen har vi förstått och HON skulle aldrig lämna sin bebis i skogen då den kommit ut, det vet vi. Nä, nån har lurat matte och husse det är vi säkra på! Säkert såna där hundhatare som inte vill att vi skall få vara fria och springa hur som helst, vilka hundplågare. Vi är dömda att gå i koppel för tid och evighet, snyft! Och till på köpet så fick Vaski en fästing också så nu har matte och husse sprutat sån där moja i nacken på oss så nu får vi inte gosa med varann på JÄTTELÄNGE! OOOÄÄÄÄÄ!!!
Dom små stackarna Vaski och Klinga

Vovvarnas klagan

På senare tid så har vi varit så duktiga att det inte funnits nå´t att skriva om! Förr skrev matte så fingrarna blödde då vi hade gjort minsta felgrej men nu, då vi är jättelydiga...inget(fnys)! Det har inte styckats en enda sko på minst en vecka och ingen vovve har blivit utskälld(om den inte har varit värd det). I skogen springer vi lösa och har jätteroligt och då matte eller husse ropar så RUSAR vi till dom direkt! Inte en bokstav har matte skrivit om detta men om vi skulle göra minsta lilla fel då är hon på hugget och beklagar sig om sina besvärliga hundar och VAD skall hon göra med oss som är sååå olydiga, BAH! Nä, ärligt talat så funderar vi på att börja krångla så det blir fart på tangenterna igen. Folk får ju inte glömma oss, Kungen och Prinsessan!

Kung Vaski och Prinsessan Klinga