Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

söndag 23 maj 2010


Yellow vormrosedogs!

Idag har jag och matte gjort värsta äventyret! Vi åkte rullande huset och då vi stannat så kom en vovve med sin matte ut ur sitt hus. Han presenterade sig som Nogger, spanieln. Jag boffade för säkerhets skull ifall han var farlig men han verkade okej för han brydde sig inte, vet inte om det var bra eller dåligt, hm...iallafall så gick vi på ställen som var helt nya för mig och det luktade skitmycket annorlunda än hemma. Sen kom det roliga, jag hade ju känt bus i kroppen HELA prommisen och då vi kom tillbaka till början så fick vi vara lösa! Dom sa "hopp iväg" och det gjorde vi så det rök om tassarna! Precis som med Vaski så sopade jag mattan med honom, ha, ha! Likt moster Lummi så kan jag springa jättefort och vända i luften, ingen hänger med efter några såna vändor. Han var ändå bra med i svängarna, tycker jag. Gav inte upp så fort som Vaski, den tjockisen. Och vet ni, då vi sprungit ett tag så var våra tassar alldeles gula! Vissa säger att hundar är färgblinda men...inte vi. Mattarna sa att det var alla blommor, såna som matte svär(fula ord, igen)över då de svämmar över vår tomt. Jag har smakat på dom och dom är inget speciellt men inte äckliga heller. Nogger och jag hade iallafall skitkul en lång stund och jag tror att mattarna tyckte likadant. Jag har aldrig träffat en vovve med så långa öron, var därför tvungen att stoppa nosen i ett av dom men det var inget annorlunda än Vaskis, fast hans står rakt upp! Hoppas att vi får träffas flera gånger för han var kul, tycker jag!

Prinsessan Klinga från maskroslandet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar