Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

torsdag 13 maj 2010


Mattes knölar

Så blev matte sur på mig igen utan anledning! Matte var ute i trädgården och vi var förvisade till glasrummet. Där stod några intressanta lådor med jord i som vi inte kände igen. Vaski såg oroligt på mig, men jag som är en undersökande vovve, var tvungen att kolla. Jag började gräva och fick upp nåt som liknade fingrar, hm...konstigt...smakade...okej. Grävde lite till och fick upp en till...smakade likadant. Vaski varnade mig att detta kommer inte att falla i god jord(!), matte kommer att bli arg, vet du. Äsch, vad du är fjantig, sa jag. Hon blir aldrig arg på mig, titta det syns ju nästan inte att jag grävt heller, bara lite jord här och där. Smaka själv, vetja! Men den fegisen vägrade och låg bara och glodde på mig.

Så kom matte in!!!! -KLINGA, DIN JÄVLA SKITHUND(ja, hon svor åt mig!)vad har du gjort med mina dahliaknölar? HAR DU ÄTIT PÅ DOM OCKSÅ, ÅHHHHHHH! Tänk om dom är giftiga , då blir du ju sjuk, dumma skithund! Då tyckte jag att matte var en skitmatte som ställde dom dära knölarna så lilla jag skulle kunna smaka på dom, så det så. Fast jag blev lite rädd också för SÅ arg har aldrig matte varit på mig! Jag liksom fällde ner öronen till offläge och smög mig undan tills det slutat ryka av matte!

Prinsessan Klinga med hängöron

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar