Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

torsdag 13 maj 2010


Mattes knölar

Så blev matte sur på mig igen utan anledning! Matte var ute i trädgården och vi var förvisade till glasrummet. Där stod några intressanta lådor med jord i som vi inte kände igen. Vaski såg oroligt på mig, men jag som är en undersökande vovve, var tvungen att kolla. Jag började gräva och fick upp nåt som liknade fingrar, hm...konstigt...smakade...okej. Grävde lite till och fick upp en till...smakade likadant. Vaski varnade mig att detta kommer inte att falla i god jord(!), matte kommer att bli arg, vet du. Äsch, vad du är fjantig, sa jag. Hon blir aldrig arg på mig, titta det syns ju nästan inte att jag grävt heller, bara lite jord här och där. Smaka själv, vetja! Men den fegisen vägrade och låg bara och glodde på mig.

Så kom matte in!!!! -KLINGA, DIN JÄVLA SKITHUND(ja, hon svor åt mig!)vad har du gjort med mina dahliaknölar? HAR DU ÄTIT PÅ DOM OCKSÅ, ÅHHHHHHH! Tänk om dom är giftiga , då blir du ju sjuk, dumma skithund! Då tyckte jag att matte var en skitmatte som ställde dom dära knölarna så lilla jag skulle kunna smaka på dom, så det så. Fast jag blev lite rädd också för SÅ arg har aldrig matte varit på mig! Jag liksom fällde ner öronen till offläge och smög mig undan tills det slutat ryka av matte!

Prinsessan Klinga med hängöron
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)