Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

söndag 4 oktober 2015

Lummi tar över, dag 16 och så vidare....

Det är inte alltid så lätt att vara Lummi, har jag märkt. Att vilja är en sak, att göra en helt annan. 
Jag VILL vara duktig tjej, men så händer nåt helt plötsligt och då glömmer jag ALLT det duktiga som jag kan och blir Lummi-the Maniac. Det där sista är engelska och betyder Tokstollan. 

Som den där dan då jag och hussemor var på promme. Jag var en duktig tjej tills.....ett RÅDJUR hoppade fram och retades! Wiiiiiii!!!! Just då tänkte jag bara JAGA RÅDJURET, inte att jag hade hussemor i andra ändan på kopplet....
Stackars hon som nästan for på näsan av Lummirycket. 
Hoppas hon inte blev jättearg så jag inte får komma tillbaka dit, för jag älskar att vara hos hussemor och hussefar. Klinga också, för den delen, fast hon gör ju aldrig nåt dumt, präktig som hon är. 

Som jag vill vara
Sånt där händer mig hela tiden och efteråt blir jag låg och försöker bli en liten, liten Lummi så de kanske glömmer att jag just tokat mig.
Klinga gör aldrig sånt där, hon. Undrar hur hon klarar det? 

Den där lugnåromedicinen är ju dret. Den lovade att jag skulle bli en lugnis men hittills så är allt som vanligt. 

Skrållan har det också lite jobbigt. På dagen är hon en snälling men på natten är det hennes tur att bli evil. Det där sista är engelska och betyder onding. Ja, egentligen är hon nog inte ond utan mer orolig för hur det ser ut på bottenvåningen. Då man är katt måste man liksom göra bomärken så man vet var man bor och om det blir jätteannorlunda så blir man orolig över att man inte längre bor kvar i huset, liksom.
Hon är en riktig utbrytarkisse, alltså! 
Igår hade matte satt såna där kladdremsor överallt på plasten. Och satt fast i golvet och runt dörrhålet vid trappan.
I natt var Skrållan ännu en gång nere och kissade in sitt bomärke! Husse kom på henne och blev jättearg. Sen tvättade han bort kisset. Dumt, då måste hon ju göra om det, juh.
Nu tror jag tyvärr att husse och matte har vunnit. 
Nu sitter det en dörr i öppningen. 
Det är alltid jobbigt att förlora, Skrållboll, men du kommer igen, det är jag säker på. 


Men, vad tusan!!!
Oj, nu höll jag på att glömma! 
Vaski får ju medicin han också! Han har fått ont framför svansen, liksom. då han hoppar så kommer det gnäll från honom. Det gör det i och för sig då han vill ha mat, eller godis, eller borsta tänderna, eller är gosesjuk också, men nu är det ontgnäll. 
Idag har vi fått värsta prommarna, allihop, var och en för sig, med matte. Nu är vi drettrötta, efter kvällsmaten. Vi måste faktiskt vila innan vi börjar gnälla för att få tänderna borstade.

/Lummi

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar