Mattes hjälpreda

Idag kom matte till mig och frågade om jag kunde hjälpa henne med en grej. Såklart, sa jag, vad skall jag göra? -Du är ju bäst i världen på att gå fint på promme så vill du visa Humle hur man gör? Han är ju en dretonge än och bara larvar sig på prommarna. Inga problem, matte, det fixar jag lätt som en plätt. Matte tog på sig alla tjocka kläder hon hittade, stoppade pratmojängen i fickan, ni vet den där grejen där en tant säger en massa viktiga saker till matte då och då. Själv är jag så klok att jag vet allt det där ändå. Utan babbeltanten. I början av prommen förstod jag vad matte menat, Humle for omkring som en stolle! Men vet ni, han är inte så dum ändå, den där ongen, för efter en stund så slutade han dra i mattes arm eller äta hästskit och gick bredvid mig framför matte. Så gick vi nästan hela vägen! Bara ibland behövde matte säga, Humle, "vänta" eller "Humle gå vänsterkanten" och vet ni, då gjorde han det! Bra, va? Berodde nog på moster Lummis goda inverkan...

Men jösses, så trött man blir av att vara mattes hjälpreda och helt perfekt! Behövde vila en lång stund efter prommen men vaknade med ett ryck! Det knarrade välbekant i matskåpsdörren! Mat är det bästa som finns, enligt mig. Hmm...tror att Humle och Glittra håller med mig medan Klinga är mest intresserad av att ligga på rygg och vräka sig i soffan. Nospussar från Lummipummi