Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

fredag 10 maj 2024

Rundgång och pizzadoft

Vov vov, vov, vov!!!!!!!!!!!

Dumle här! Nu skall ni få höra vad jag och matte gör på dagarna. Ja, inte alla dar men ofta. 
Allt började för en tid sen. Jag och matte drog iväg i plåtlådan för att hamna på ett ställe där det kryllade av hundar i olika storlekar. Jag skällde det värsta men vet ni, de skällde tillbaks! Sen fick vi gå runt i ring och jag gjorde allt för att gå baklänges, framför mattes fötter, tvärstanna och gå på bakbenen om vartannat samtidigt som jag tokskällde. Men efter en stund blev det så tröttsamt att jag gjorde som matte sa. Och vet ni, då fick jag godis! 

Den där plåtlådan, förresten, den är otäck den...Jag gnäller och gnäller men matte bara säger; det är lugnt, Dumle, Vad vet hon om det? Det kan ju hända att jag trillar genom golvet, eller att jag far ut genom fönstret, eller att...att...att...jag vet inte men det är i alla fall otäckt. Så det så! 

I alla fall, nu har vi gått i ringen flera gånger och jag tycker nog att jag är lysande som gåruntiringenhund. Det  svåraste är att vara tyst för jag har ofta väldigt mycket viktigt att säga...

 Men vet ni, ibland tar matte med mig på okända ställen och det är jobbigt men också kul för där doftar ju så nytt och spännande. Som igår, då jag precis blivit utsläppt levande ur plåtlådan så luktade det sån där platt mat som husse och matte äter ibland, visste inte att det var här de gjorde den....goda kanter har plattmaten i alla fall...

Snygg, sa matte om mig!
 
 Ja, sen gick vi vidare och jag fick lukta hur mycket som helst och matte sa att jag var duktig pöjk nästan hela tiden utom då jag inte var det. Tror att det hörde ihop med att jag var lite ivrig att komma framåt, men jag är inte säker... men hon hade den där knäppgrejen i handen som låter då jag är duktig och den var tyst då jag hade bråttom. Och vet ni, då vi mötte andra hundar så skällde jag inte! Jag var hur mycket kung som helst, sa matte då.


Inte lätt att komma upp,
men jag klarade det till slut

Kollar utsikten, och vovven
som kommer från höger...

Vi hade jättekul både matte och jag tills det var dags för plåtlådan....Men jag överlevde ju den här gången också så den kanske inte är så farlig ändå...fast jag är allt lite skeptisk än...

Nospussar från Kungen Dumle