Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig vara helt olika. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi och Klinga bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 27 februari 2010


Värsta syltan!

Jag gjorde en grej hos hussefar! Då jag blivit lämnad hos hussefar och hussemor så brukar jag lägga mig i soffan för en liten tupplur men inte denna da´n. Hussefar höll nämligen på att göra frukost till sig. Han fick inte äckliga kulor utan platt bröd med nå´t köttigt smask på. Han lade dom på bordet men så verkade han ångra sig för han reste sig och lämnade stolen ute för att röra i nå´t vid bänken. Men, så snällt att ge dom till mig, tänkte jag och hoppade upp på stolen. GUD, så smarriga dom var! Det platta brödet lämnade jag kvar som en gåva, man vill ju inte vara ofin. Men det måste ha blivit ett missförstånd för då hussefar vände sig om så fick jag bannor, snyft. Jag trodde ju att jag fick! Ställde ut stolen och allt, såklart jag trodde att de var till mig. Resten av da´n var jag med hussemor! Det var säkrast ifall det skulle bli fler missförstånd.
Men gud så gott köttsmasket var!

Klinga/Syltatjuven

SchizoVaski

Jag har börjat i skolan igen! Vi gjorde dretenkla saker som att gå slalom, sitta kvar, snurra och spinna och stanna. Fröken ville väl kolla om alla var lika duktiga som jag, antar jag. Det är lite konstigt då jag kommer till skolan. Där har jag ingen lust att skälla och fjanta mig som jag gör ibland då vi är på prommis hemma. Matte blev lite sur på mig en dag då fule blandisen+husse på gatan kom då jag stod och pinkade. Va, klart jag blev f-bannad! Jag tål honom inte, han ser inte klok ut och är dum i huvudet! Och svart, till på köpet. Jag talade om vad jag tyckte men då hade jag glömt vem som stod i andra ändan på kopplet. Matte morrade; SITT, liksom mellan tänderna och det ångade ur hennes näsborrar, hon såg helt enkelt livsfarlig ut...sååå, jag satt mig! Se´n var den prommisen förstörd! Hon ångade på som en plogbil och jag fick hänga med utan att ens få nosa på en ENDA kissfläck! Så visst är det konstigt att jag inte bryr mig på skolan. Kanske för att jag är så rädd att Fröken skall skälla på mig...eller så är det för att jag får visa hur duktig jag är, malla mig liksom, ja det tror jag att det är!

Vaski/Skolpöjken

onsdag 17 februari 2010


Första gången...

Matte och jag tog den vanliga kvällspromenaden igår, eller den var inte så vanlig, helt ovanlig faktiskt! Eftersom matte har ont i tassarna så fick jag springa lös i skogen. Det är kul! Då vi var på hemväg fick jag OCKSÅ vara lös och jag gick som en Gud bredvid mattes ben. Men så kom vi till smala vägen då vi nästan är hemma. Då möter vi Aslan och hans matte! Jag flög på honom! Matte ropade men jag hörde inte ett dugg(varför berättar jag det om jag inte hörde hm). Nu är det ju så att jag aldrig har fått lära mig hur man gör då man träffar andra vovvar, och då jag kom till matte och husse så har de inte vågat låta mig prova ifall jag skulle slita vovven i stycken. Nu fick matte se på mina färdigheter! Jag gapade extra mycket för att skrämma upp den andra men...han sket i mig! Så råkade jag snegla lite bakom honom och där sitter en katt och glor på oss! JAGA KATTEN, skrek hela kroppen..och då gjorde jag det! Så insåg jag att någon hojtade VASKI och då kom jag ihåg matte. Hon som kan bli så sur, oj, oj. Så jag skippade katten och sprang mot matte och då såg jag Aslan igen och så började jag om. Men så kändes det lite löjligt att stå där och gapa då han inte brydde sig. Nu kom jag ihåg vad det är man skall göra när man möts-man skall nosa varann i rumpan, det är artigt, så då gjorde vi det och sen var vi kompisar. Ja, nu överdrev jag lite, han gick bara och nosade, ville inte busa alls. Mattarna gick en promenad med oss och vi fick vara lösa och jag försökte få igång honom men...han bara nosade. Mattarna babblade med varann fast dom inte hade nosat varann i rumpan, det är konstigt tycker jag. Människor ÄR konstiga. Matte verkade iallafall inte sur på mig för att jag fått ett stollryck och då vi kom in så berättade hon för husse och han sa att jag var duktig! ÄR inte det konstigt!

Vaski/Odågan

tisdag 16 februari 2010


Vi lägger in en motion - om motion

Så helt plötsligt är BÅDE husse och matte hemma fast det just varit helg! Jaha, då kanske man kan få sig en kul prommis kanske? Pjuitt, inte heller! Husse ligger och åmar sig med hosta, jag som hostar bara jag rullar runt. Inte behöver jag lägga mig efter det. Matte har ju varit hemma se´n förra veckan med ont i tassarna så det är ingen överraskning. Jag kommer ihåg då jag hade ont i tassen förra året. Vi var på prommis, jag är bombsäker!

Men nu då? Är det ingen som tänker på oss? Hur kul är det att vara vovve och inte få nå´n uppmärksamhet(fast det får vi)? En sketen stund på baksidan med roliga vanten och bajspromenad i morse är vad dom bjudit på. Hoppas det är en engångsgrej, det här!


Vaski/

söndag 14 februari 2010


Äventyr i snölandet 2!

Vi fick ta i för att komma nånstans. Snön var jättedjup så det var tur att jag är en sån stark och reslig lappis som klarar såna strapatser. Klinga såg skitrolig ut då hon försvann i snön och poppade rakt upp ur gropen, ha, ha! Vad tror ni hände sen då? Matte och husse försvann som vanligt! Åh, nu börjar de bli tröttsamma. Jag och Klinga drog före eftersom de är så hopplöst långsamma av sig, och så helt plötsligt...borta! Jag tog kommandot och vi sprang bakåt i våra spår men de var borta. Vi stod en stund och tittade men så kom vi på...vi NOSAR reda på dom! Sagt och gjort, ner med nosen och vips där var dom! Oss lurar man inte. Det var iallafall en skitrolig dag!
Vaski/Ej bajsätare

Äventyr i snölandet 1!
Igår var vi till ett nytt spännande ställe. Jag fann en stor grop som luktade...bajs och nå´t stort djur..långa ben...utväxter på huvudet...fläskig nos...och...för kort kropp! Jag nosade och nosade och...nosade. Husse sa att djuret heter älg och det var älgens säng jag stod i. Va! I snön, stackars dom! Jag och Vaski har egen säng som matte och husse får ligga i om de är snälla. Förresten, bajsen var god! Matte och husse sa "NEJ" men det sket(ha)jag i!
Klinga/bajsätaren

tisdag 9 februari 2010


VinterVaski!
Matte säger att jag är VÄRLDENS goaste vovvekille! Inte utan att jag tror henne. Idag var vi på långprommis och jag fick vara lös nästan HELA tiden. Gissa vem som skötte sig? Brydde mig inte ens då en liten tuss bjäbbade på mig. Du är inte värd ett boff ens, sa jag till den lille fjanten. Jag gick bara fot och tittade min nuvarande favorit i ögonen- Matte! Vi hade jättekul och busade i skogen så snön rök omkring oss! Jag tror faktiskt att matte tycker LITE om vintern iallfall! Hon säger inte så fula ord längre då vi är ute. Det kan ju bero på att hon inte har halkat omkring lika mycket nu som förra året. Då var hon inte rolig att ha med!
Vaski/Snökungen

måndag 8 februari 2010




Vem bryr sig om djup snö?

Vi fick
springa hur långt bort som helst men rätt som det var så ropade matte och husse: Hej då!
Då gällde det att springa ikapp dom! Granarna doftar lite annorlunda i riktiga skogen också!
Snöbollarna Vaski och Klinga