Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 17 augusti 2019

Att gilla gnagisar...eller inte

Alltså, ibland funderar vi på mattes förnuft.
Förut lockade hon på oss alla fyra. Vi ruuuuusade såklart till henne ifall hon hade nåt gott på gång!
Jodå, hon plockade fram nåt ur vårt mat- och godisskåp men så fick hon nån form av knäpp för hon lade tre(jodå, vi kan räkna, vi är ju smarta hundar, juh) gnagisar på bordskanten till oss vuxna istället för att ge oss direkt, och ropade på oss en och en. Dretungen Humle fick sin direkt.
Först jag(Klinga) och jag rusade fram för att ta min goding...men den luktade ju bläää så jag sket i den och gick och lade mig. Sen var det min tur(Lummi), och jag följde Klingas exempel och tänkte att matte kunde ju smaka på den där själv så skulle hon få känna på dretsmak. Jag(Glittra) slickade i alla fall på gnagisen men...nää, så äcklig.
De där äckelpäckliga gnagisarna har legat på bordskanten i flera timmar nu. Där kan de ligga för vi kommer inte att ens nosa på dem, så det så!
De där gnagisarna kan du äta själv, matte!

Instick av Humle:

Men vadådå? Gnagisen är jättegod ju! Ni är ju knäppa i hövve! Jag har gnagt och gnagt på min och den är ju gôrgo!

Matte säger att jag kommer att bajsa kaskadbajs efter detta, vet inte riktigt vad hon menar...
Det har jag ju alltid gjort.
Trodde alla vovvar bajsade sprutvälling, ja.

Igår hände en grej.
Jag gick ut genom luckan i dörren där stilettassarna går ut och myste runt lite, rensade kattlådan från kiss och bajs och hoppade i sofforna. Jag får inte vara i sofforna av nån konstig anledning säger tvåbentingarna men eftersom ingen av dem var där så....hoppade jag upp och jädrar så kul jag hade!
Sen blev jag bajsnödig två gånger men det löste jag snabbt. Har ni tänkt på hur skönt det är att bajsa i en mjuk soffa? Inte? Prova, vettja.

 Efteråt kom jag på att det nog inte var helt rätt men skitsamma, jag är ju gullig och klarar mig alltid undan med det.
Visst är jag gullig?

Hittills...




Idag var de goa dynorna borta och Syrran var sur som attan. Det är ju hennes favvisplats. Hon kommer kanske att göra en anmälan i detta ärende....Hon stirrade surt på mig förut nämligen.
Jaha ja, sa jag, du får väl lägga dig nån annanstans, din tjocka rödtopp.
Hon stirrade ilsket på mig.
Kanske borde jag bli mer ödmjuk...

/Humle/ morsan och mostrarna