Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 16 augusti 2014

En bra dag...i sele

Jag har ju alltid vetat att min sistamatte är lite trög i hövve,  men hade nog önskat att hon var ÄNNU trögare, faktiskt. Jag driver ganska lätt med henne, ha ha! Ja, hon är ju sååå himla lättlurad så det är inte klokt. 
Men ibland blir man avslöjad....
Som igår...

Det var såhär va, att det kom två helt andra än husse hem på mittdagen för att går ut på bajs och kisspromme med mig och Klinga. De var gôrsnälla, har sett dem några gånger förut men då har jag varit...hm...lite i extas så jag har lite svårt med minnet vilka de är, men skit samma, de var attans(mattes ord, snart har hon väl tagit över hela mitt medvetande!) snälla!

Matte hade säkert gjort en massa tabbar att inte säga hur vi vovvar vill ha det så de gjorde lite bakåfram med oss vovvar. Till exempel så fick Klinga MITT halsband och jag fick HENNES sele. 
Det är ju så att jag har lite svårt med selar och sånt där krafs och gick och gömde mig då matte envisades med att skaffa den ena selen efter den andra.Hon sa att det var bra med sele då man drar så mycket som jag gör, bah!
 Jag gillar inte heller såna där kläder som lyser i mörkret. Jag krånglade väldigt mycket för att slippa det där dravlet, faktiskt. Gömmer mig till och med...Kanske inte så modigt, men vad gör man...

Men då de där stackars människorna kom och inte visste varken det ena eller det andra så lät jag dem ha selen på mig. Och tänk, det var ju inte så hemskt...fast detta hade jag ju tänkt skulle bli en hemlighet...
Men jag tror att matte fått reda på nåt för i dag tog hon på mig Klingas sele då vi skulle på promme.
Fast hon vet hur jag vill ha det!
Hon har provat den på mig förut men då klarade jag mig med att ha en massa tjock päls och därför var den trång, men nu har jag fällt massor och matte har borstat bort ännu mer(det är jättegött fast jag inte vill erkänna det för henne, kanske har jag avslöjat mig med att ligga ner och blunda då hon hållit på...). 



Men vet ni, matte tog med mig på en jättekul promme! Jag glömde bort den där dretselen efter en liten stund och vi var bästa kompisarna i världen, matte och jag! Vi såg en massa dumma och obehagliga saker och till och med en lös vovve UTAN ATT JAG BRYDDE MIG! Det ni! Matte var i extas över hur jättebra jag skötte mig. Men vadå? Sån är jag, Vallarjäntans Lummikki! 
Om jag får önska nåt så skulle det vara att jag får bestämma då matte skall förstå vad jag menar. Hon är inte så fena på det, verkar det som...eller om det är tvärtom...
Nä, det är omöjligt!
Fast då jag tänker efter så ville jag ju att matte skulle vara ännu mer trög i hövve än hon redan är.... 
Får fundera noga på detta, tror jag....
Men idag har varit en BRA DAG! 




söndag 10 augusti 2014

Syrran på rymmen!

 Ni skulle ha varit med igår, ni!! Jag var på rymmen en lång stund. Det bästa var att jag inte hade den där långa trassliga linan hängandes efter mig. Fast på nåt vis tror jag att matte LÄT mig vara på rymmen....
Jo, för annars så skulle hon väl inte ha satt pinglan på mig, hm. Visst är jag smartast i världen?


Lite stort och otäckt tyckte jag nog att det var, fast jag dolde det ganska bra, tycker jag. Skrållan tittade kanske lite överlägset på mig då jag rymde till plattgången där allt det goda gräset finns, men det var väl det enda dumma som hände.
Skrållan får ju rymma ut hela tiden hon, och då brukar hon sitta utanför och prata hela tiden, tills matte släpper in henne igen.
Ja, den katten är knäpp!

Har ni tänkt på en sak? Så hungrig man blir av att rymma!
Jag blev så vrålhungrig efter att ha käkat gräs ute att jag till slut gick upp på stora trägolvet och bad matte om att få gå in för att fylla på magrutan.....


Syrran/Rymmarkatten