Humle har ordet

Jag heter Humle och är en valp. 

Allt är nytt för mig och jag lär mig saker hela tiden. Att öppna ögonen var typ det första, vilken grej liksom! 

Sen kom det där med att få mat. Tänk att mammi hade mat i de där små stropparna under magen och att jag och brorsorna visste det direkt liksom...

Brorsan och jag, helt ovetandes...

Det är inte så himla lätt att veta hur man gör rätt men min mammi har lärt mig jättemycket. 

Men så försvann hon då jag minst anade.

Och inte nog med det, mina bröder försvann allt eftersom och idag, då min sista brorsa och jag var kvar hos förstamatten, så kom de där som har varit hos oss jätteofta och klappat och myst med oss, och gosade med mig och brorsan så in i norden så att vi somnade. 

Tvåbenta matten gosar med mig

Men rätt som det var så satt jag i en plåtlåda och guppade iväg mot okänt mål! De lurade bort mig från brorsan!

Jag SKREEEEEK för mitt liv! Tills jag blev utmattad och somnade. Och vet ni, då jag vaknade så släppte de ut mig på en stor plätt och så kom MAMMA springande emot mig! 

Trodde jag drömde, vet ni!

Här finns två mostrar som heter Lummi och Klinga och de är jättesnälla mot mig. Eller nästan...Klinga morrar ibland då jag råkar nudda henne det allra minsta. Fast då mamma är med så gör hon aldrig det. Men Lummi, hon är min bästa moster i världen, hon. Henne får jag busa med hur mycket som helst. 

Här är det sovadags med mamma och Klinga

Moster Lummi

Moster Lummi har delat morot till mig

Min mamma har blivit lite löjlig och tar mina lekisar och busar med alldeles själv, och om jag vill ha dem så morrar hon. Skitmamma, tycker jag. Tur att jag har moster Lummi. Hon delar med sig, hon.

Vet ni, jag mötte några konstiga varelser då jag undersökte mitt nya hem, såg nästan ut som mig men ändå inte. Lika många ben, ett huvud, en svans och päls men ändå inte lik mig. Jäkligt konstiga hundar, enligt mig. 

Skäller inte ens. Mesigt. 

Konstig färg har de också...

Mina nya tvåbentingar har bestämt att jag inte får ta maten från mostrarnas eller mammas skålar. Jag måste sitta vid min skål och inte äta förrän de säger nåt som mamma och mostrarna tydligen fattar, men inte jag, för då börjar de äta samtidigt. 

Knäppt.

Min mamma sa aldrig vassego då vi ville käka, det gällde bara att vara först så man fick bästa pöppen. 

Min ena tvåbenting som heter husse, är med mig hela tiden utom då han inte är det, då kommer den andra tvåbentingen som heter matte och flyttar på mig varje gång jag gnager på nåt...tex Lummis svans, soffan eller de där mjuka sakerna de har längs ner på kroppen. 

Min ena brorsa hälsade på mig en dag. Han hade blivit en sån tjockis att man bara kunde springa runt honom och bita honom i svansen hur lätt som helst, fast då han kom springandes och jag inte hann undan så blev jag nästan platt. Jag är ju en liten smäcker kille.

Nu har jag skrivit jättelänge så nu måste jag sova, men först måste jag nog bajsa...åhhh, där ser jag ett bra ställe, bakom soffan.

Vallarjäntans Humle/ Valp