Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig vara helt olika. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi och Klinga bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

fredag 28 juni 2019

Jag, mostrarna, mammi och bajs

Jag, som väldigt liten valp har inte lärt mig allt som finns än, men nåt jag är bra på det är att äta. Jag är hungrig varje gång tvåbentingarna smäller i skrammelskåpet. Jag har lärt mig att därinne finns all mat till oss pälsklingar.
Jojomensan, jag är inte dum, jag!
Jag kan äta hur mycket som helst för mat är jättegott!
Då jag har ätit så kommer det tråkiga. Jag får magknip och så kommer maten ut i bakändan av mig. Flera gånger i rad. Även om natten...
Så har det varit sen jag var liten och det var inte kul eftersom mina brorsor växte till bjässar och kunde klå mig bara genom att sätta sig på mig. Fast jag lärde mig ganska snabbt hur jag kunde lura dem, dumbommarna. 
Jag har min mamma och mina mostrar nu och de älskar mig...även om de inte säger det sådär direkt.
Mammi och Klinga vaktar mig då jag sover
Men då jag hänger i Lummis mungipa så gör hon ingenting utan bara låter mig hållas. Klinga morrar ibland men jag bryr mig inte för hon är snäll, nästan mesig faktiskt och sen kommer då mammi, hon är ibland en riktig skitmamma. Matte säger att om mammi var människa så skulle hon bli av med vårdnaden av mig, vet inte riktigt vad det betyder...

Idag var det en annorlunda dag. Husse tog med mig i plåtlådan, jag skrek enligt traditionen men glömde mig efter 1 km och somnade. Då jag vaknade var vi på ett ställe där det luktade 1000000 dofter. Sen kom matte. Då blev jag glad!
Så gick vi in i ett hus där en tant stack in nåt i rumpan på mig!! Och matte och husse skyddade mig inte ett dugg! Tvärtom så höll de i mig och gosade med mig som om jag inte skulle märka att nån rotade i min rompa! Hur tänkte de då?
Det är tur att jag är en så himla trevlig kille och inte surnar till hur lätt som helst. Men vem vet, jag är inte vuxen än...
Sen...
fick åka iväg med min husse i hans plåtlåda och då vi kom hem fick vi mat allihop! Mat är gott. Jättegott!
Sen kom matte och hade med sig presenter till oss fyrbentingar. Matte är allt en riktig "omtänksamming". Jag fick en fin sele eftersom jag avskyr halsband och sen såg jag att katten Cissan fått ett nytt halsband eftersom hon är en dumming och tappar sina halsband hela tiden. Sen såg jag att matte hade laddat med rosa bajspåsar, flera rullar. 
Känner mig liiiite skyldig nu, faktiskt...Fast ärligt, jag är ju inte de enda som bajsar hos oss. En gång såg jag husse gå in i det lilla rummet där vi brukar få tänderna borstade, fast då fick jag inte gå in. Efteråt var det grönt skimmer där inne, det minns jag mycket väl...Fast nån rosa bajspåse behövdes inte den gången.
Fast eftersom husse nekat så har utredningen lagts ner med förklaringen att bevis saknas.
Jojo...
Jag har det väldigt bra här hos alla tanter och tvåbentingarna. Ibland får jag träffa Dunder, som bor i huset bredvid. Han är stor som ett hus och grå, kallas visst gråhund. Vi busar som bara den.
Fast Lummi är sur på honom. Hon morrar värsta då han kommer i närheten. Vet inte varför men hon är snäll mot mig och det är viktigast, tycker jag. Dunder får väl reda ut problemen med henne, tänker jag.

Snyggselen


Nospussar/Humle, kungen av Fiskvik

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar