Snus(k)igt

HUR skall man veta vad som är godis och inte?
Vi vovvar brukar få små bruna godisar, för det mesta runda men ibland fyrkantiga(visst är jag smart som vet olika färger och former?)
Jag har sett att husse också äter brungodisar men bara fyrkantiga. Det ser ut som han gillar dem väldigt mycket så de måste vara väldigt goda fast han aldrig tuggar på dem, det har jag märkt för jag är en mycket uppmärksam lappis, jag.
Att tugga är överskattat, tycker också jag....
Många gånger har jag tiggt såna där brungodisar av husse men han har vägrat dela med sig, dem snålingen.
Har ni tänkt på hur sugen man blir på sånt man inte får?
Sååå....
Jag passade på att knycka ur handen då husse precis skulle stoppa godisen i munnen, förresten inte bara EN utan TVÅ(ja, jag kan räkna också, inte klokt, eller hur?).
Men tänk, husse tjöt rakt ut åt lilla mig att jag skulle låta bli! Jag tycker verkligen att han överreagerade för så himla goda var inte godisarna märkte jag väldigt snabbt.
Fattar faktiskt inte varför husse inte äter riktiga godisar som Frolic istället...

Och matte,sen, jösses! Tokig värre!
Hon som aldrig har ätit sånt där godis bände upp munnen på mig och kollade runt hur mycket som helst! Som om hon verkligen BEHÖVDE dem just nu, liksom...
Om hon hade kollat lite mer noga hade hon märkt att jag spottat ut skitgodiset på mattan, lite till höger nästan under soffan...om det var så himla viktigt, menar jag.
Jag äter väl inte vilken skit som helst heller, men om man inte smakar så vet man ju inte, eller hur?

Frolic är MYCKET godare

Jag har smakat på ganska många saker under mina 10 snygga år och ibland
så har det väl inte varit så himla bra. Ontihuvetpiller blev dyrt för matte och husse
har jag för mig....Och jag mådde inte dretbra efteråt heller. Gissa bajset var kul då jag åt
en blå penna...