4 år!!!

Jag blev faktiskt rädd att de hade glömt min födelsedag! Halva da´n gick innan det hände nåt! Jag fattade inte riktigt att det var en present då husse tog med mig ut i storskogen och jag fick nos på rådjuren! Jag blev alldeles till mig faktiskt. Sen träffade jag flera vovvar som hälsade på mig, lite otäckt faktiskt, men den ena kände jag igen från Vaskis dagis. 

Hon heter Ava och brukar hålla ordning på Vaski, sa hon. Sen var det en som heter Rocky, han sa han var på dagis också, men honom kände jag inte igen. och sen var det en liten skit som inte var gammal alls, inte så perfekt gammal och snygg som jag! 

4 år är en bra ålder, tycker jag. Jag kan ibland låtsas vara bebis - det går husse på hela tiden - och ibland kan jag verka vuxen och belevad. Bra, va? Ja, ja, i alla fall, då husse och jag kom hem så försvann matte. Jag blev lite ledsen, hade velat berätta vad duktig jag var i skogen, men nädå...

Men då matte kom hem förstod jag! Hon hade min favvismat med sig! Den ena fick jag som favvis då jag var till Oscar med husse och Oscars matte gav mig denna läckerhet! Sen var det såna dära vita bollar med rosa klet runt. Åhhh, sånt godis matte gav mig! 

Å, ni skulle sett Vaski, ha, ha! Snålvattnet rann på honom medan jag smaskade(jag slafsade extra mycket). 

Sen fick Vaski också av smasket, det var lite orättvist, tycker jag. Han fyller ju inte år...Fast han är ju min brorsa, ja inte på riktigt, men ändå...min bästis faktiskt! 

Men matte, säg Vassego nu då! Jag orkar inte hålla mig snart!
Hackkorv, tror jag det heter, det där gråa, och fiskbullar det där vita!
Första gången jag fick det vita så hade jag haft ont i magen...och Vaski också.
Så fick vi detta goda och ville inte sluta ha ont i magen...Lurade matte jättelänge, ha ,ha!

Nomnomnomnom....

Utekatt i 10 sekunder....

Det var längesen jag tog en runda ute, så idag bad jag matte om att få gå ut. Är du säker, frågade hon. Vadå, säker, tänkte jag. Jaja, skyll dig själv, sa matte, och tog på mig mitt snygga guldiga halsband.
Så öppnade hon dörren och jag hoppade ut, men IIIIIHHHHHH så blött om tassarna! Det sa matte inget om!!! Det var ju sånt dära vitt, blött överallt, juh! Så tittade jag upp mot fönstret i dörren och där stod matte och flinade. Morrhoppa! Hon öppnade dörren och frågade om jag ville komma in men då blev jag putt och vände mig om för att lite nonchalant glida mot huset där plåtlådan står. Men jäklar så kallt det var om tassarna. Det gick inte att bita ihop. Då matte frågade en gång till så skyndade jag mig att springa in ifall hon skulle ångra sig! Nu har jag bestämt mig, jag skall bli innekatt!

Men det är ju BLÖTT!!!

Uhhh, om jag går på klorna kanske...

Räddad i sista stund, och sen tvättade Syrran mig torr.
Hon är inte så dum ändå...

Mitt första år i huset

Tjena!

Nu har jag varit i husetbus i ett år. Mycket har hänt, framför allt med min kropp. Då, var jag ju en lite fjantig kattunge medan jag nu är...en STOR fjantig kattunge. Det säger i alla fall matte. Och ibland, vet ni, så säger matte och husse, då de tror att jag inte hör; men guuuud vilken mage hon har, vad skall vi göra, hon äter ju som en häst!! Och då jag leker i trappan så kluckar dom och kallar mig elefant! Vet inte vad det är men det är säkert nåt fint Själv tycker jag att jag är snygg, om än något tung i baken...Som idag till exempel, jag satsade att hoppa upp på bordet, men av nån anledning kom jag inte hela vägen upp utan blev hängandes i framtassarna, jag kämpade och kämpade, men gled saaaaakta ner på golvet med en duns. Skämsigt som bara den men jag tror inte nån såg, eller hörde. Men jag tröstade mig med Klingas matkulor som hon hade lämnat...Ja, tills matte hojtade åt mig vill säga.

Se så liten jag var, men ändå väldigt
snygg, om jag får säga det själv!

Men kolla på mig nu, vilken skönhet! 

Det satt gött i kistan!!!

Jag och Skrållan surtant myser med matte. 

                                                              

 Förstår inte varför Klinga inte äter upp sin mat, den är ju JÄTTEGOD! Vaskis mat har jag inte hunnit smaka på, han är lika snabb som jag att äta. Och passar jag mig inte så tar han min mat, den grisen. Men då han gör det så tar jag Skrållans mat, hur lätt som helst, jag bara puttar undan henne, om inte matte ser förstås! Då får hon rynkor i pannan och så hojtar hon. Ibland kommer det vatten nånstans ifrån och det är otäckt, men är man bara listig så märker inte matte nåt, ha, ha!
Ett stort intresse för mig är de svarta knapparna som jag plippar på just nu. Det dumma är att matte tydligen också gillar det för jag får verkligen anstränga mig för att få plippa. En dag plippade jag så det lät jättekul länge, länge, men så blev det svart i rutan. Matte fick rynkor i pannan....Så var det roliga slut i flera da´r.

Hm, nu skall vi se....hur fick man fram det där roliga ljudet?

Men nu är det som vanligt igen, även om matte har ögonen på mig och tjoar så snart jag bara snuddar vid knapparna. Just nu är hon nog på övervåningen för jag har fått skriva en lång stund men man vet aldrig, oooosch,honkommer............z...,äökökf¨dågpäfäkGÖLDMjgökipeuposefkms.,dfvcvshoöfiwep=RKweäFPÄK,gf.,mgnµdddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddijkkhöluäji¨'ikoöjfgjfvvhgh<<<<<<<<<<<<<<

Vinter och mys

 Nu har det kommit vitt från himlen! Vi måste förstås ha
skämsdräkterna på men vi har sett andra vovvar med kläder
på och då gör det inte så mycket. Trist är att jag har ont i benet
och då får jag inte busa i det vita för matte. Det är dret att inte få hoppa omkring och göra min berömda Vaskiraid! Klingeling bryr sig
inte hälften så mycket hon! Hon bara går omkring och kör ner nosen
 i snön...

Nu då jag har ont i benet så gosar matte och husse extramycket med mig.
På kvällen är det mys i soffan, där den stora eldkolossen står. Då kryper
 jag upp i husses knä och så knådar han mitt onda så det blir mindre ont.
En och annan klapp på hela mig blir det också...

Vaski/ Snökungen

Ibland är vi riktigt sams, Syrran och jag. Då hon inte
står i bakhåll och hoppar på mig då jag går förbi, kan man faktiskt stå ut med henne. Ibland är hon faktiskt riktigt go. Och då vi väntar på mat så är vi
riktiga kompisar! Vi jamar i kapp så matte skall skynda sig på, särskilt då det är fisk på menyn!

Skrållan/Kattdrottningen

Matte å ja!!

Jag och matte har varit på värsta långprommisen. Vi var ute hur länge som helst och jag fick nosa på en vovve. Och jag boffade inte!! Kanske för att matte hade fickan full av goda blodisar, jag liksom tappade boffet...Och vet ni, jag fick upp ett spår!!! Matte sa: Var är råbocken? Och då kände jag den i luften!
Och igår då jag och husse var ute i skogen så hade den varit där också!!

Klinga/Spårerskan

Matte tog på mig dräkten idag. Hon sa att det
räcker med en hund som är halt...

Åhhhh, här har han varit, råbocken!