4 år!!!

Jag blev faktiskt rädd att de hade glömt min födelsedag! Halva da´n gick innan det hände nåt! Jag fattade inte riktigt att det var en present då husse tog med mig ut i storskogen och jag fick nos på rådjuren! Jag blev alldeles till mig faktiskt. Sen träffade jag flera vovvar som hälsade på mig, lite otäckt faktiskt, men den ena kände jag igen från Vaskis dagis. 

Hon heter Ava och brukar hålla ordning på Vaski, sa hon. Sen var det en som heter Rocky, han sa han var på dagis också, men honom kände jag inte igen. och sen var det en liten skit som inte var gammal alls, inte så perfekt gammal och snygg som jag! 

4 år är en bra ålder, tycker jag. Jag kan ibland låtsas vara bebis - det går husse på hela tiden - och ibland kan jag verka vuxen och belevad. Bra, va? Ja, ja, i alla fall, då husse och jag kom hem så försvann matte. Jag blev lite ledsen, hade velat berätta vad duktig jag var i skogen, men nädå...

Men då matte kom hem förstod jag! Hon hade min favvismat med sig! Den ena fick jag som favvis då jag var till Oscar med husse och Oscars matte gav mig denna läckerhet! Sen var det såna dära vita bollar med rosa klet runt. Åhhh, sånt godis matte gav mig! 

Å, ni skulle sett Vaski, ha, ha! Snålvattnet rann på honom medan jag smaskade(jag slafsade extra mycket). 

Sen fick Vaski också av smasket, det var lite orättvist, tycker jag. Han fyller ju inte år...Fast han är ju min brorsa, ja inte på riktigt, men ändå...min bästis faktiskt! 

Men matte, säg Vassego nu då! Jag orkar inte hålla mig snart!
Hackkorv, tror jag det heter, det där gråa, och fiskbullar det där vita!
Första gången jag fick det vita så hade jag haft ont i magen...och Vaski också.
Så fick vi detta goda och ville inte sluta ha ont i magen...Lurade matte jättelänge, ha ,ha!

Nomnomnomnom....

Utekatt i 10 sekunder....

Det var längesen jag tog en runda ute, så idag bad jag matte om att få gå ut. Är du säker, frågade hon. Vadå, säker, tänkte jag. Jaja, skyll dig själv, sa matte, och tog på mig mitt snygga guldiga halsband.
Så öppnade hon dörren och jag hoppade ut, men IIIIIHHHHHH så blött om tassarna! Det sa matte inget om!!! Det var ju sånt dära vitt, blött överallt, juh! Så tittade jag upp mot fönstret i dörren och där stod matte och flinade. Morrhoppa! Hon öppnade dörren och frågade om jag ville komma in men då blev jag putt och vände mig om för att lite nonchalant glida mot huset där plåtlådan står. Men jäklar så kallt det var om tassarna. Det gick inte att bita ihop. Då matte frågade en gång till så skyndade jag mig att springa in ifall hon skulle ångra sig! Nu har jag bestämt mig, jag skall bli innekatt!

Men det är ju BLÖTT!!!

Uhhh, om jag går på klorna kanske...

Räddad i sista stund, och sen tvättade Syrran mig torr.
Hon är inte så dum ändå...

Mitt första år i huset

Tjena!

Nu har jag varit i husetbus i ett år. Mycket har hänt, framför allt med min kropp. Då, var jag ju en lite fjantig kattunge medan jag nu är...en STOR fjantig kattunge. Det säger i alla fall matte. Och ibland, vet ni, så säger matte och husse, då de tror att jag inte hör; men guuuud vilken mage hon har, vad skall vi göra, hon äter ju som en häst!! Och då jag leker i trappan så kluckar dom och kallar mig elefant! Vet inte vad det är men det är säkert nåt fint Själv tycker jag att jag är snygg, om än något tung i baken...Som idag till exempel, jag satsade att hoppa upp på bordet, men av nån anledning kom jag inte hela vägen upp utan blev hängandes i framtassarna, jag kämpade och kämpade, men gled saaaaakta ner på golvet med en duns. Skämsigt som bara den men jag tror inte nån såg, eller hörde. Men jag tröstade mig med Klingas matkulor som hon hade lämnat...Ja, tills matte hojtade åt mig vill säga.

Se så liten jag var, men ändå väldigt
snygg, om jag får säga det själv!

Men kolla på mig nu, vilken skönhet! 

Det satt gött i kistan!!!

Jag och Skrållan surtant myser med matte. 

                                                              

 Förstår inte varför Klinga inte äter upp sin mat, den är ju JÄTTEGOD! Vaskis mat har jag inte hunnit smaka på, han är lika snabb som jag att äta. Och passar jag mig inte så tar han min mat, den grisen. Men då han gör det så tar jag Skrållans mat, hur lätt som helst, jag bara puttar undan henne, om inte matte ser förstås! Då får hon rynkor i pannan och så hojtar hon. Ibland kommer det vatten nånstans ifrån och det är otäckt, men är man bara listig så märker inte matte nåt, ha, ha!
Ett stort intresse för mig är de svarta knapparna som jag plippar på just nu. Det dumma är att matte tydligen också gillar det för jag får verkligen anstränga mig för att få plippa. En dag plippade jag så det lät jättekul länge, länge, men så blev det svart i rutan. Matte fick rynkor i pannan....Så var det roliga slut i flera da´r.

Hm, nu skall vi se....hur fick man fram det där roliga ljudet?

Men nu är det som vanligt igen, även om matte har ögonen på mig och tjoar så snart jag bara snuddar vid knapparna. Just nu är hon nog på övervåningen för jag har fått skriva en lång stund men man vet aldrig, oooosch,honkommer............z...,äökökf¨dågpäfäkGÖLDMjgökipeuposefkms.,dfvcvshoöfiwep=RKweäFPÄK,gf.,mgnµdddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddddijkkhöluäji¨'ikoöjfgjfvvhgh<<<<<<<<<<<<<<

Vinter och mys

 Nu har det kommit vitt från himlen! Vi måste förstås ha
skämsdräkterna på men vi har sett andra vovvar med kläder
på och då gör det inte så mycket. Trist är att jag har ont i benet
och då får jag inte busa i det vita för matte. Det är dret att inte få hoppa omkring och göra min berömda Vaskiraid! Klingeling bryr sig
inte hälften så mycket hon! Hon bara går omkring och kör ner nosen
 i snön...

Nu då jag har ont i benet så gosar matte och husse extramycket med mig.
På kvällen är det mys i soffan, där den stora eldkolossen står. Då kryper
 jag upp i husses knä och så knådar han mitt onda så det blir mindre ont.
En och annan klapp på hela mig blir det också...

Vaski/ Snökungen

Ibland är vi riktigt sams, Syrran och jag. Då hon inte
står i bakhåll och hoppar på mig då jag går förbi, kan man faktiskt stå ut med henne. Ibland är hon faktiskt riktigt go. Och då vi väntar på mat så är vi
riktiga kompisar! Vi jamar i kapp så matte skall skynda sig på, särskilt då det är fisk på menyn!

Skrållan/Kattdrottningen

Matte å ja!!

Jag och matte har varit på värsta långprommisen. Vi var ute hur länge som helst och jag fick nosa på en vovve. Och jag boffade inte!! Kanske för att matte hade fickan full av goda blodisar, jag liksom tappade boffet...Och vet ni, jag fick upp ett spår!!! Matte sa: Var är råbocken? Och då kände jag den i luften!
Och igår då jag och husse var ute i skogen så hade den varit där också!!

Klinga/Spårerskan

Matte tog på mig dräkten idag. Hon sa att det
räcker med en hund som är halt...

Åhhhh, här har han varit, råbocken!

Första långprommisen!!!!!

Tjoho! Jag och matte har nyss kommit hem från en långprommis! Kanske inte en sån riktig långprommis som vi gjorde för länge sen innan jag fick det dumma onda i benet, men ändå ganska lång. Det var så kul och jag kunde gå fot nästan hela tiden. Vi gick i skogen och där fick jag nosa jättemycket!! Åhhh....det var så kul! Nu finns bara en sak kvar att längta efter, som jag inte fått göra på hur länge som helst, det är att springa lös och göra Vaskiraiden!!! Men det tror jag att jag får längta länge efter. Jag får inte ens hoppa och skutta, jag vet, för jag har testat då vi varit på de ynkliga bajspromenaderna.
Sen har matte börjat med nåt nytt. Då och då drar hon mig i onda benet, framåt - bakåt - åt sidan. Det gör inte ont men jag är ändå lite rädd, särskilt framåt. Man är ju en känslig kille.

Hmmm, vilket håll skall vi gå, tro?

Vaski/Skogens konung

Kattbädd?

En dag busade vi med matte, tihi! Hon ropade och ropade men vi höll tyst. Vi har nämligen funnit värsta bästa platsen att vila på. Mysigt och mjukt som bara den. Till sist gav väl matte upp, hon slutade i alla fall att ropa, och så gick hon in i rummet där vi gömde oss!!! Hon satt sig och skulle precis börja greja med brummaskinen, DÅ såg hon oss, ha, ha!!! Vi låg ju i katthyllan som hon gjort SÄRSKILT åt oss. Hade hon glömt det?

Skrållan och Syrran

Mattes kissemissar myyyyyser!

Då Vaski nästan träffade Lummi...

Mitt onda finns fortfarande. Husse tog med mig till det där huset där jag brukar tuppa av och sen vara groggy hela dan. Usch, jag börjar darra bara jag tänker på det! Denna gången träffade vi en gubbe som klämde på mig och såklart där jag har som mest ont. Vilken klant! Jag skrek och då nickade han som om han verkligen hade lyckats med att plåga mig. Och inte skyddade husse mig heller, han borde ju ha klippt till gubben, men nädå. Jag överlevde iallafall.

Jag får fortfarande sån dära god tablett innan matkulorna och så har matte
börjat lägga nåt varmt på det onda flera gånger varje dag. Samtidigt gosar
 hon med mig. Inte helt fel, fast jag brukar sjåpa mig lite i början, tihi!

Sen kommer nåt bra. Jag får nån god gnagis, inte jämt men ibland.

.Om jag sitter vackert, förstås...

Igår blev jag lite förvirrad en sväng. Matte tog med mig i plåtlådan och åkte jättelångt bort. Då vi stannade tyckte jag att jag kände igen mig lite. Det var lite svårt att se för det kom jättemycket vatten uppifrån, men på nåt sätt var det bekant. Det kom två tanter och klappade på mig, det var bra, så kissade jag och så fick jag hoppa in igen. Så åkte vi en liten stund och då vi stannade kände jag ju igen mig. Det var ju där som vi hälsat på Lummi lappjäntan! Matte gick ur plåtisen och då såg jag att tanterna(som gosat med mig) också var där. Jag fattade ingenting. Så hörde jag ett bekant skall. Lummi! Vi skulle hälsa på Lummi, alltså. Men varför inte gå in då vattnet kom jättemycket uppifrån? Näe, vi skulle tydligen vara ute. Ibland förstår jag mig inte på människor...Alla tanter stod och gosade med Lummi men jag fick minsann inte hälsa på henne. Nedrigt, tycker jag, men vad har en stackars lappiskille att säga till om...Och så plötsligt, bara sådär, hoppade Lummi in i TANTERNAS plåtlåda och de for iväg!! Men...Tänk om nån kunde anstränga sig lite och förklara för mig vad som händer? Här åker man jättelänge och så får man bara TITTA på sin kompis. Det är allt bra synd om mig.

Jag får väl kolla på en bild av henne...

Vaski/Lappiskungen,

Kulmagen

Nåt konstigt har hänt med min kropp. Då jag kom hit från katthemmet så kunde jag klättra hur lätt som helst, springa och vända i luften, klättra runt mattes hals och balansera på hennes hövve. Men nu tar det liksom emot för minsta lilla. Idag då jag skulle hoppa upp på brädan och titta på fjäderkotletterna, så trillade alla grönsakerna som matte har ställt där, i golvet. Den stora pälsbollen, som låg och sov, blev så rädd att han hoppade rakt upp, ha ha!

Men jag tycker väldigt mycket om att vara här, maten är JÄTTEGOD, och alla klappar på mig då jag ber om det. Ja, inte den stora pälsbollen, men tvåbentingarna och den lilla pälsbollen är jättesnälla! Skrållan springer inte och gömmer sig längre då jag kommer, utan kan gosa lite ibland. Det är ett framsteg, tycker jag. Jag tror hon gillar mig fast vill verka svårflörtad!


Jag blev hastigt gosesjuk idag då matte och den stora pälsbollen kom in efter att ha varit ute jättelänge! Jag försökte nå matte men det var jättelångt fram till henne och hon bara stod där och ville inte hjälpa till ett dugg.
Det var riktigt vingligt för min rumpa har blivit så stor jämfört med mitt hövve så det blev värsta obalansen!
Jag förstår inte varför min kropp blivit såhär konstig, kan det vara maten som matte ger oss, tro? Men varför är inte Skrållan likadan, då? Vi får ju mat samtidigt och lika mycket. Kan det vara att då Skrållan lämnar mat  i sin skål så skyndar jag mig att äta upp det ifall det blir förstört...Och Klingas mat har jag också provat flera gånger, fast matte tjoar, och den är också jättegod! Förstår inte varför de inte äter upp den goda maten?

Syrran/

Flockens viktigaste uppgifter

Vår matte och husse var snälla och köpte en ny hundbädd till oss

Våra favoritsysselsättningar då det kommer vatten uppifrån...

...å en kattbädd till oss!

Det suger i kistan av att vila sig i form!

Hårlös bädd

Jag ääääälskar att ligga i vägen där matte och husse går, särskilt på den lilla mattan intill brumskåpet där matte lägger in deras matskålar som inte vi får slicka rena...Husse brukar säga arga saker då han går runt med det stora snabelodjuret och min päls ligger kvar på mattan fast inte jag är där. Jag förstår inte varför han tar bort det, det kommer ju hela tiden nytt då jag lägger mig där igen! Knäpphusse!

Men idag kom förklaringen till vad matte hållit på med på övervåningen både igår och idag. Vi fick en ny mjuk bädd! Görgo, .fast inte så go som den lilla mattan....Undrar vilken anledning matte har gjort bädden? För att det inte skall komma päls på lillmattan eller att vi skall ligga mjukt? Eller båda, kanske?

Prinsessan Klinga och Kung Vaski

Äppelknyckar´n

Jag tycker väldigt mycket om äpplen, jag!! Längst ner i vår trädgård finns ett äppelträd som är jättebra för det tappar ner massor med äpplen varje dag. Så fort matte släpper ut oss på tomten rusar jag ner och väljer ut det godaste. Då säger matte ingenting men om jag smaskar flera säger hon nej, den styggan. Då jag iallafall  inte kunnat hålla mig därifrån så har hon plockat upp alla i en påse!!!! Men, som det snille jag är har jag kommit på ett sätt att lura henne!

Kolla här:

Vaski/Äppelkungen

Stentrött...

Matte tog mig till vetten igår igen! Och som vanligt somnade jag som en sten. Men vet ni, matte sa att jag var jätteduktig i väntrummet, för jag brydde mig inte ett dugg om de andra vovvarna som satt JÄTTENÄRA. Nä, jag satt mig bredvid matte på soffan jag, och då kluckade de andra tvåbentingarna. Vad nu det var för roligt med det? De andra jyckarna låg på golvet, de måste varit stolliga, golvet är ju stenhårt, ju! Kanske det var det som var så kul? Snyggast var i alla fall jag, så det så! Då man kommer till vettehuset så måste man sitta på en grej med matta på, och så tittar matte i en liten TV där det står hur många snygga kilo jag fått ihop. Lite pinsamt sådär inför alla men jag är ju en lydig voffsing så jag bara gör som matte säger och går upp och sätter mig. Jag såg en stor vovve som hussen fick BÄRA upp och hålla kvar, ha, ha, vilken mes!!!

Vetten var jättesnäll och grejade med mina tassar. Extra mycket med den onda, faktiskt. Skitjobbigt, men jag bet ihop. Ville inte göra bort mig och gnälla heller. Jag är väl ingen mes heller, som den där andra.

Och vet ni, vetten kollade matte också! Vi fick gå ut och så fick jag springa med matte, säkert för att vetten skulle se hur mycket matte orkade springa. Fram och tillbaka fick vi gå och springa om vartannat. Sen gick vi in och så kom en annan snäll tant och klämde mig på rumpan och så somnade jag. Undrar om matte hade somnat så där som jag om hon varit halt?  

Värst då jag vaknade var att se dubbelt. Tog små steg för att inte trilla. Kände mig rôten hela kvällen, ville inte ens ha mat! Och då husse kom hem så var jag så sleten att jag inte orkade skällyla som jag brukar. Hoppas husse förstod...

Eget rum!

Matte har gett mig ett eget rum där jag kan få vara ifred! Jag tror inte att det finns så många kissekatter som har det så bra som jag! Jag har egen toa, jättemjuka bädden, och mjuka snurrstolen som var Tokers favorit, hans doft finns fortfarande kvar fast han har varit Änglakatt ett bra tag nu. Jag tror inte att han blir sur om jag lånar den ibland. Då vi skall sova så säger matte och husse "Godnatt Skrållan" och gosar med mig en stund innan de stänger dörren. På morgonen öppnar de och säger "Godmorgon Skrållan" och sätter på mig mitt snygga guldhalsband och sen får jag gå ut i friska luften! Jag sitter en stund på trappan och drar in morgonluften medan matte och husse går ut med Vaski och Klinga. Jag vill INTE gå in förrän matte har serverat maten i våra skålar. Ibland ropar hon på mig för tidigt men mig lurar man inte så lätt! Varför skall jag gå in då inte maten är serverad?
Tänk att matte begrep att jag inte trivdes att vara där uppe där alla andra sov på natten. Det fanns ingen bra plats för mig. Förr brukade jag ligga på mattes kudde men det var innan Syrran...Matte och husse har satt en grind för trappan men jag hoppade över den hela tiden jag, ha ,ha! Det var då matte gav mig eget rum. Jag får ju inte gå omkring i huset hur som helst sen jag kissat på fel ställe. Det gör jag inte ofta men ibland glömmer jag...Så då vi är ensamma, Syrran och jag, så får jag vara i mitt rum och hon får vara däruppe. Och jag får behålla maten för mig själv och äta när jag vill! Hon är en odåga, Syrran fast hon är snäll också...

Här gonar jag mig i jättemjuka bädden!

Hon kan då hon vill, Syrran. Att bli tvättad är ju inte helt fel.
Skrållan/

FIIIIISK!!!!

Idag har vi fått fisk till lunch! Allihop! Jädrar, så vi väntade innan den var färdig. Och sen stod matte och rörde omkring på fatet och sa att det var för varmt än men vi tror att hon bara ville fresta oss!

Är den ALDRIG klar?

Men matte, JAG DÖÖÖÖR AV HUNGER!!!

Skrållan regerar

Äntligen har matte insett min storhet och dubbat mig som den första och största i flocken! Jajamen! Matte har förärat mig ett halsband i guld som bevis på min högt uppsatta ställning. Och det här skall jag inte tappa bort. De andra 20 skithalsbanden har ju bara trillat av mig hela tiden, inte ens klarat att sitta kvar då jag trängt mig igenom buskarna eller krupit under altanen. Dålig kvalitet som bara den. Men det jag fick idag, det var grejer det!

Kolla så snyggt det blänker!

Och kolla då jag sträcker på mig, så snyggt att jag nästan trillar omkull...

Guldtjejen måste ju ha mat

OS i löpning

Idag var ingen vanlig dag. Den var både dum och rolig. Först så var vi som vanligt hos hussefar och dagis. Men då matte hämtat oss och vi kommit hem så blev det blod på golvet efter mig. Det är inget kul med det, jag blir så låååg och Vaski blir så jobbig. Men sen kom vår förstamatte, jag kommer ihåg henne jättebra, och vi fick jättemånga klappar av henne. Men Vaski försökte hela tiden dryga sig för henne, ja han fjäskade helt enkelt! Sånt är jag för fin för. Jag höll mig lite vid sidan och väntade på att hon skulle se mig ändå, och tänk det gjorde hon. Pilutta dig, Vaski!
Jag får väl gå och dra nåt gammal över mig nån vecka så är det över till nästa gång...Kanske kommer Aslan på besök på vår uppfart igen snart...

Klinga/Aningen deppad Prinsessa

Bloggvilan över

Ja, vi vet. Det var länge sen vi bloggade. Men matte har inte haft tid att hjälpa oss. Jag, Vaski, har fortfarande ont i tassen och det suger. Matte har köpt sånt där smörjmedel på vettestället. Det sägs vara bra mot ont i...hela kroppen faktiskt. Hon häller det på min mat och jag slafsar i mig det som ingenting. Klinga får också har jag sett. I går fick vi spabehandling igen. Ja, vi hundar alltså. Inte katterna. Det skulle se ut det. Tror inte att de skulle gilla det så mycket som jag och Klinga. Matte tog det dära löddret som skall vara i pälsen jättelänge och som luktar jättegott. Sen så fick vi självtorka. Jag sprang mig torr fast matte sa att jag inte fick springa, he, he. Det konstiga är att Klinga torkade mycket snabbare än mig fast hon inte sprang som en tok. I dag borstade matte mig och då fick vi en ny hund, sa hon, vet inte vad hon menade...

Ja, så har matte skaffat en ny sån där klump i väggen för Skrållan kissade i hörnet igen fast Syrran är snäll mot henne. Jag har sett att hon stryker sig och slickar på Skrållan ofta. Fast ibland flyger f-n i henne och hon jagar omkring som en stolle. Då gnäller jag. 

Igår fick vi helggodis. Såna dära gröna gnagisar som är bra för tannsingarna. Men de är inte så bra för Klingas mage. I morse hade hon jätteont i magen och flåsade så matte vaknade. Som tur var. Matte fick skynda sig ut med Klinga så hon fick bajsa. Det var i sista minuten. Själv har jag inga såna problem, jag fick såklart också gå ut efter att Klinga och matte kommit in och det var ju gött, men ont i magen, näää. 

Matte säger att jag skall till dagis i morgon. Det skall bli kul. Jag gillar att fröknarna gosar med mig. Det är väl inget fel att träffa mina kompisar heller, men fröknarna...de är mina favvisar!

Nybadad Klinga

Nybadad Vaski

Vaskis 8-årsdag. Tårta med 8 korvar! 

Va!! Har vi en hund till? Nä, det blev över då matte borstade
Vaski.

Kolla Tjocksyrran! Hon är mycket snällare mot Skrållan numera. Det kanske
beror på att hon inte orkar busa så mycket med allt fläsk på kroppen...

Klinga skall ju till hussefar och hussemor och det gillar hon jättemycket, och de också, tror jag. De vill ha nån att gosa med och då är Klinga bra att ha. Hoppas att huset klarar sig utan oss nu bara, för man kan väl inte tro att katterna skall klara att vakta...

Tassproblem

 Jag har ont i tassen, det är dret, som matte skulle säga. Jag gjorde bara en raid då matte hade lagt ett godisspår och så bara började det göra ont. Jag har fått så flera gånger, men nu suger det eftersom matte är hemma och vi skulle kunna gå såna långprommisar som bara hon och jag kan göra. Skit. Vi går bara såna jönsiga låååångsamma bajsprommisar. Vad är det för en sån stor kille som jag? Nä, nu måste jag nog gnälla lite...det brukar jag göra då livet är svårt, som till exempel då stora visaren pekar upp, och lilla visaren rakt ner och maten inte står på sin plats eller då husse inte kommer då han borde...

Här ligger jag, helt utslagen efter en dag i stillhet...

Då Vaski inte får gå prommisar så blir matte lite ledsen på läppen. Jag försöker att inte göra så mycket väsen av mig då, utan mest ligga och titta på henne HELA TIDEN. Då brukar hon ta med mig på nån prommis där vi inte brukar vara. Som senast, då vi var i en trollskog och så kom vi till ett stort vatten, men eftersom matte är vädligt harig så fick jag inte gå fram till kanten...men det var jättekul, ändå!

Jag hade skitkul!!!

Men mest av allt är vi på tomten och vilar och rullar oss. Ibland kommer Skrållan och gör oss sällskap!

Här är vi, gänget förrutom Syrran som antagligen fick gå in för att
att hon gjort nåt bus.

Syrran filiso...fiolisif...FILOSOFERAR

Matte har sagt att jag har varit dum mot Skrållan. Men det är inte alltid så lätt att hålla sig då hon går förbi och buset liksom sprattlar i kroppen på mig. Skrållan är ju så sur också, och då är det kul att retas, hihi! Fast på sistone har hon labbat till mig då jag kommit farande! Då blir jag helt paff och ger upp direkt. Ja, vad skall man annars göra, hon är ju mycket större, och äldre, en tant faktiskt. Sen är det gött att ha nån att krypa intill också. Även om jag har storkissen Klinga att tvätta så känns det ibland som om Skrållan är mer...rätt på nåt vis. Jättestorkissen Vaski vågar jag knappt tvätta för han är så klumpig, vet ni, en gång höll han på att sätta sig på lilla mig! Nä, då är det bättre att bli kompis med Skrållan, men då måste jag veta min plats och vara snäll, säger matte. Vet ni, då jag var som värst busig med Skrållan, så hon skrek, då kom det vatten på mig! Undrar om matte hade med det att göra? Matte, förresten, hon och jag är riktiga kompisar. Jag får bita henne i nosen utan att hon skriker, jo förresten, en gång har hon gjort det, jag tog nog i lite för mycket då...Men annars så gosar vi väldigt mycket. Jag kramas väldigt ofta, och gnuggar kind med matte. Då låter matte kluck kluck. Och på senare tid har jag börjat göra det med Skrållan också. Det är jättemysigt, faktiskt. Fast Skrållan såg lite tveksam ut i början. Nu är matte hemma jämt också och då får jag vara ute med storkissarna i det stora lurviga. Jag har fullt upp att fånga fefflar som flyger omkring. Då jag skall gå ut sätter matte på mig en grej med ett snöre i som jag får dra med mig hela tiden, det behöver inte Skrållan har jag märkt...I början sprattlade jag väldigt då matte kom med linan, men nu vet jag vad som väntar och beter mig som en riktigt duktig kissekatt och står heeelt stilla då hon sätter den på mig. Är jag inte världens duktigaste, så säg? Ja, det är helt görroligt här faktiskt. Jag har jättemycket att göra på dagarna, en massa leksaker och då jag tröttnar på dem så har jättekissarna saker som jag lånar. Fast Vaskis hårda gnagisar vågar jag mig inte på igen efter att han låtit jättemörkt i halsen då jag började släpa iväg med en...
Klinga är det lite lättare att låna lekisar av, hon låter sällan mörkt i halsen, man kan till och med äta hennes mat utan problem!

Det är tryggt att ha Klinga i närheten då man är ute i det stora!

Mat förresten, jag älskar mat! På morgonen är jag JÄTTEHUNGRIG och skriker och klättrar på mattes ben, Skrållan är också jättehungrig men sitter snällt och väntar...Så får vi äntligen mat, efter att matte sagt; *Varsågod* och då skyndar jag mig att äta för att sen försöka knycka Skrållans mat, hon äter nämligen väldigt långsamt. Tyvärr brukar matte vara i närheten och säga NEJ, men ibland hinner jag få i mig några bitar i alla fall. Om inte annat tar jag munnen full och springer därifrån, ha ha! Fast en dag åt jag så fort, vi fick sån där jättegod fisk, så jag spydde upp alltihop! Då sa matte till husse att jag var precis som Toker,

Vår änglakatt Toker

vem nu det kan vara? Men det verkade som han bott här förut. Sen säger de också att jag låter som en elefant då jag springer omkring. Jag är tydligen lik väldigt många...
Syrran/ Lillklutten på Abborrvägen

Filmens värld

Igår gjorde vi en jättekul grej då vi var i trädgården! Matte skulle filma den lilla rödtoppen...igen(vi tycker nog att det går till överdrift) och då passade först jag, Vaski alltså, på att toka mig i bakgrunden, och sen var det dags för Klinga att kliva in i filmens värld, ha, ha! Kissen är det väl ingen som bryr sig med!

Kung Vaski och Prinsessan Klinga

Vi är mattes älsklingar, juh!

Då matte tittade åt mitt håll så såg hon det här. Finns nåt gulligare,så säg?

Här är jag veckans badkille, toksnygg, helt enkelt!

Vi vovvar känner ibland att vi måste anstränga oss lite extra för att behålla förstaplatsen som mattes och husses favvisar. Vadå, skulle vi inte vara favvisar? Men det är inte möjligt att kissarna är före oss!!! Kissarna slåss och väsnas, kissar fel och har sig, det gör aldrig vi. Sen kan det tyvärr bli lite fel ibland, som då det ringer på dörren eller då nån fulhund visar sig....Men vadå, vi är ju bäst, eller hur?
Kung Vaski och Prinsessan Klinga

Upp och ner, hit och dit...

Jag vet att det sägs om mig att jag är deppad och inte håller tätt då jag är nån annanstans än på lådan. Det är inte kul då sådana rykten sprids, men dessvärre är de sanna. Ousch, så jobbigt det där var att erkänna!! Fick ryktesvägen reda på att matte har en människoblogg där hon basunerat ut detta. Vet inte vad jag skall tycka om henne faktiskt. Ibland springer jag iväg då hon visar sig, men andra gånger kan jag inte hålla mig för hon GOSAR JU SÅ BRA med mig, attans också, så då kurrar jag! Ibland så känner jag mig som förr, innan rödtopps ankomst. Fast rödtopp är ju inte alltid knäpp, hon gosar ju med mig ibland, stryker sig och tvättar mina öron,.Men man vet ju aldrig vilket humör hon är på liksom, och då måste man vara beredd...eller inte. Jag vet varken ut eller in...Men ett vet jag, det är att då jag kissar framför dörren, då vet matte att nåt inte är bra med mig. Det är inte så lätt då man inte kan tala om vad som är fel. Även om matte skryter om mitt pratande så är det ju bara härm, ju! Men jag tror matte och husse gör så gott de kan med deras minimala hjärnor. Då matte kommer hem så får vi kissar alltid fisk, och inte vilken fisk som helst utan alaska pollock med liiiite aromat. Det godaste ever! Lillklutt och jag har vapenvila då vi anar godsaker. Gamle kompisen Toker älskade ju också denna smaskiga rätt så då rödisen och jag äter så känner jag mig som i gamla dar. Tänk att det är så knäppt med maten i vår flock! Vaski, han är hungrig JÄMT, medan Klinga stirrar på sin matskål som om den skulle innehålla gift. Syrran är, precis som Vaski, alltid hungrig, medan jag är en finsmakare av den fiinare sorten. Syrran och Klinga busar och gosar hela tiden medan Vaski försöker hålla ordning på Syrran då hon jagar mig! Man kan undra vad vi är för sort egentligen? Är vi alla hundar, eller är vi katter allihop?
Om ni nu måste läsa mattes eländiga människoblogg så heter den http://vinterhataren.blogspot.se/...

På min favoritplats, utanför dörren. Där gullar matte med mig!

Och nu blev det alldeles jättegott!

Gud så gott med alaska pollock...fast jag tror matte har blandat nåt i min mat...

Vems mat är kvar tror ni?

Ok då, jag äter väl då!!! Tjata inte så bara!!!

Skrållan/KISSemiss