Nåt konstigt har hänt med min kropp. Då jag kom hit från katthemmet så kunde jag klättra hur lätt som helst, springa och vända i luften, klättra runt mattes hals och balansera på hennes hövve. Men nu tar det liksom emot för minsta lilla. Idag då jag skulle hoppa upp på brädan och titta på fjäderkotletterna, så trillade alla grönsakerna som matte har ställt där, i golvet. Den stora pälsbollen, som låg och sov, blev så rädd att han hoppade rakt upp, ha ha!
Men jag tycker väldigt mycket om att vara här, maten är JÄTTEGOD, och alla klappar på mig då jag ber om det. Ja, inte den stora pälsbollen, men tvåbentingarna och den lilla pälsbollen är jättesnälla! Skrållan springer inte och gömmer sig längre då jag kommer, utan kan gosa lite ibland. Det är ett framsteg, tycker jag. Jag tror hon gillar mig fast vill verka svårflörtad!
Jag blev hastigt gosesjuk idag då matte och den stora pälsbollen kom in efter att ha varit ute jättelänge! Jag försökte nå matte men det var jättelångt fram till henne och hon bara stod där och ville inte hjälpa till ett dugg.
Det var riktigt vingligt för min rumpa har blivit så stor jämfört med mitt hövve så det blev värsta obalansen!
Jag förstår inte varför min kropp blivit såhär konstig, kan det vara maten som matte ger oss, tro? Men varför är inte Skrållan likadan, då? Vi får ju mat samtidigt och lika mycket. Kan det vara att då Skrållan lämnar mat i sin skål så skyndar jag mig att äta upp det ifall det blir förstört...Och Klingas mat har jag också provat flera gånger, fast matte tjoar, och den är också jättegod! Förstår inte varför de inte äter upp den goda maten?
Syrran/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar