Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

söndag 21 oktober 2012

Då Vaski nästan träffade Lummi...

Mitt onda finns fortfarande. Husse tog med mig till det där huset där jag brukar tuppa av och sen vara groggy hela dan. Usch, jag börjar darra bara jag tänker på det! Denna gången träffade vi en gubbe som klämde på mig och såklart där jag har som mest ont. Vilken klant! Jag skrek och då nickade han som om han verkligen hade lyckats med att plåga mig. Och inte skyddade husse mig heller, han borde ju ha klippt till gubben, men nädå. Jag överlevde iallafall.

Jag får fortfarande sån dära god tablett innan matkulorna och så har matte
börjat lägga nåt varmt på det onda flera gånger varje dag. Samtidigt gosar
 hon med mig. Inte helt fel, fast jag brukar sjåpa mig lite i början, tihi!
Sen kommer nåt bra. Jag får nån god gnagis, inte jämt men ibland.

.Om jag sitter vackert, förstås...
Igår blev jag lite förvirrad en sväng. Matte tog med mig i plåtlådan och åkte jättelångt bort. Då vi stannade tyckte jag att jag kände igen mig lite. Det var lite svårt att se för det kom jättemycket vatten uppifrån, men på nåt sätt var det bekant. Det kom två tanter och klappade på mig, det var bra, så kissade jag och så fick jag hoppa in igen. Så åkte vi en liten stund och då vi stannade kände jag ju igen mig. Det var ju där som vi hälsat på Lummi lappjäntan! Matte gick ur plåtisen och då såg jag att tanterna(som gosat med mig) också var där. Jag fattade ingenting. Så hörde jag ett bekant skall. Lummi! Vi skulle hälsa på Lummi, alltså. Men varför inte gå in då vattnet kom jättemycket uppifrån? Näe, vi skulle tydligen vara ute. Ibland förstår jag mig inte på människor...Alla tanter stod och gosade med Lummi men jag fick minsann inte hälsa på henne. Nedrigt, tycker jag, men vad har en stackars lappiskille att säga till om...Och så plötsligt, bara sådär, hoppade Lummi in i TANTERNAS plåtlåda och de for iväg!! Men...Tänk om nån kunde anstränga sig lite och förklara för mig vad som händer? Här åker man jättelänge och så får man bara TITTA på sin kompis. Det är allt bra synd om mig.



Jag får väl kolla på en bild av henne...

Vaski/Lappiskungen,



Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)