Skrållans efterlysning

Jag fattar inte vart Toker har tagit vägen. Han var här igår som vanligt. Vi var ute en sväng på gården, jag tog det lite lugnt med honom, han hade lite svårt att hänga med i svängarna, vi satt mest och kollade läget och nosade på varann. Till middagen var han först, som vanligt. Ett riktigt matvrak är han och smaskar i sig allt i skålen, sen vill han ha mer. Konstigt att han inte blir tjock. Jag tänker på vikten jag, och äter inte så mycket, men då vi får fisk så kan jag inte hålla mig. Då jag tänker efter så har vi fått favoritfisk hur mycket som helst på sistone. Faktiskt varje dag, flera gånger.

Nå, nu finner jag inte honom, han kom inte ner till frukosten, det har aldrig hänt! Jag har letat och letat för jag kan inte äta innan jag funnit honom! Nosade faktiskt lite på maten förut, men den frestade inte. Men vart kan han vara??? Jag saknar honom!!

Skrållan

Toker i katternas himmel

Min älsklingskillekatt Toker har nu lämnat jordelivet och förenats med sin bror Blyger. Vår flock känns förfärligt liten just nu och hans älsklingshörna i soffan gapar ekande tom.

Jag kommer ihåg då vi fick hem honom och hans bror på Amillas födelsedag. Det räckte att vi såg dem så löste sig namnfrågan. Toker var den grabbiga och Blyger den lite tillbakadragna. Toker linslus och Blyger en bit bakom. De busade och gömde sig på de mest osannolika ställen. De jagade fåglar tillsammans, den ena smög och den andra anföll. De gick glatt i koppel och åt det som serverades. Inga krusiduller. Så flyttade jag och katterna och de fick en husse och blev dessutom utekatter! Tyvärr fick Blyger sluta livet vid 9 år, alldeles för tidigt och till mattes stora sorg och så var Toker kvar. Han fick snart en kompis i Skrållan eftersom han saknade sin bror väldigt. Toker har känts som en riktig patriark och en fläkt från mitt "förra" liv. Nu finns han inte längre och mitt hjärta känns som det skall brista, det kommer det naturligtvis inte att göra, men just nu är huset så tomt utan hans JÄTTEHÖGA jamanden. Sov gott, Toker! Hoppas att du visste att din matte gjorde allt för dig och att du njöt att livet!!

Matte

Matte och husse for bort i plåtlådan och Lummi och Lummimatten kom till oss istället. Först blev Lummi sådär "hejåhåspringig" men det gick över ganska fort. Skrållan bad om att få vara på övervåningen men Toker, den gamla gubben, kunde inte hålla sig borta. Han till och med sprängde sig mellan rutväggen som står framför trappan där uppe. Så skrek han sådär som han brukar då vi har somnat för natten. Lummimatten sov nog inte så mycket den natten, stackar´n. Så igår, blev det grejer, skall ni veta. Lummimattens Mathias kom och var sällskap åt oss men då han åkt hem så skulle Lummimatten ut på baksidan och blåsa moln och vi fick följa med( jag tror hon var lite rädd för mörkret och vi skulle skydda henne). Så märkte jag att Lummi, den tokan stack iväg på framsidan, och det får vi hundar inte göra, så jag ställde mig vid komposten och gnällde och tittade åt Lummis håll, men matten fattade inte. Jag blev alldeles förtvivlad för Lummi var borta och så äntligen märkte matten det också! Nu blev det fart och vi fick leta och leta, men ingen Lummi! Attans vovve som skrämde sin matte så! Så rätt som det var stod hon bara där utanför dörren, som om inget hänt. Jag tror att matten ville skälla jättemycket på Lummi, men vet ni vad hon gjorde istället? Hon tog mig på prommis!!! Där fick Lummi! Lummimatten och jag är riktiga kompisar vi! Klinga har mest hållit sig undan, hon. Lummi och hon busar lite ibland men då blir jag så avis att jag skäller och då måste de sluta, ha, ha, för Lummimatten tycker inte om skällvovvar!

Vaski/Lummivaktaren

Vaskis bryderier

Så helt plötsligt fick jag vara på dagis igen! Kul, men ovant. Vi har ju haft semester, allihop. Man blir fort slö. Vad tror ni händer? Då matte(känner igen plåtlådan) kom för att hämta mig så satt Lummi och flinade innanför rutorna!!! Jaja, tänkte jag, det får väl gå, man finner sig i allt, även om jag är lite rädd för Lummi...Så kom vi hem, kom innanför dörren, inte ett liv...jag förtvivlade! Ingen husse eller Klinga, bara Toker och Skrållan! Toker som är helt bort i stöll och Skrållan som bara retas hela tiden!!Å som det ser ut här hemma! Husse och matte har grejat om och färgerna är helt annorlunda. Jag blev så jätteledsen att jag bajsvägrade. Jajemen, det gick inte att bajsa fast jag ätit värsta stora flätgnagisen! Fat vet ni, Lummi har varit jättesnäll och bara morrat liiite. Sen är hon onödigt morgonpigg, tycker jag...I morse varvi tvungna att gå ut med henne GÖRtidigt för hon var jättekissnödig...och då jag kände efter så var jag också det! Matte var snäll och gav oss mat och sen gick vi och snarkade igen, även Lummi. Sovmorgon, gud va gött! Det känns lite som om Lummi har blivit en tant. Hon röjer inte alls som förr utan lägger sig och vilar då matte säger det, inte illa va! Nä, vi har det bra...fast jag saknar husse och Klinga!!!

Stackars Vaski