Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

söndag 28 augusti 2011



Matte och husse for bort i plåtlådan och Lummi och Lummimatten kom till oss istället. Först blev Lummi sådär "hejåhåspringig" men det gick över ganska fort. Skrållan bad om att få vara på övervåningen men Toker, den gamla gubben, kunde inte hålla sig borta. Han till och med sprängde sig mellan rutväggen som står framför trappan där uppe. Så skrek han sådär som han brukar då vi har somnat för natten. Lummimatten sov nog inte så mycket den natten, stackar´n. Så igår, blev det grejer, skall ni veta. Lummimattens Mathias kom och var sällskap åt oss men då han åkt hem så skulle Lummimatten ut på baksidan och blåsa moln och vi fick följa med( jag tror hon var lite rädd för mörkret och vi skulle skydda henne). Så märkte jag att Lummi, den tokan stack iväg på framsidan, och det får vi hundar inte göra, så jag ställde mig vid komposten och gnällde och tittade åt Lummis håll, men matten fattade inte. Jag blev alldeles förtvivlad för Lummi var borta och så äntligen märkte matten det också! Nu blev det fart och vi fick leta och leta, men ingen Lummi! Attans vovve som skrämde sin matte så! Så rätt som det var stod hon bara där utanför dörren, som om inget hänt. Jag tror att matten ville skälla jättemycket på Lummi, men vet ni vad hon gjorde istället? Hon tog mig på prommis!!! Där fick Lummi! Lummimatten och jag är riktiga kompisar vi! Klinga har mest hållit sig undan, hon. Lummi och hon busar lite ibland men då blir jag så avis att jag skäller och då måste de sluta, ha, ha, för Lummimatten tycker inte om skällvovvar!

Vaski/Lummivaktaren




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar