Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

onsdag 31 augusti 2011

Toker i katternas himmel

Min älsklingskillekatt Toker har nu lämnat jordelivet och förenats med sin bror Blyger. Vår flock känns förfärligt liten just nu och hans älsklingshörna i soffan gapar ekande tom.



Jag kommer ihåg då vi fick hem honom och hans bror på Amillas födelsedag. Det räckte att vi såg dem så löste sig namnfrågan. Toker var den grabbiga och Blyger den lite tillbakadragna. Toker linslus och Blyger en bit bakom. De busade och gömde sig på de mest osannolika ställen. De jagade fåglar tillsammans, den ena smög och den andra anföll. De gick glatt i koppel och åt det som serverades. Inga krusiduller. Så flyttade jag och katterna och de fick en husse och blev dessutom utekatter! Tyvärr fick Blyger sluta livet vid 9 år, alldeles för tidigt och till mattes stora sorg och så var Toker kvar. Han fick snart en kompis i Skrållan eftersom han saknade sin bror väldigt. Toker har känts som en riktig patriark och en fläkt från mitt "förra" liv. Nu finns han inte längre och mitt hjärta känns som det skall brista, det kommer det naturligtvis inte att göra, men just nu är huset så tomt utan hans JÄTTEHÖGA jamanden. Sov gott, Toker! Hoppas att du visste att din matte gjorde allt för dig och att du njöt att livet!!



Matte


Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)