Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 13 augusti 2011

















Vaskis bryderier

Så helt plötsligt fick jag vara på dagis igen! Kul, men ovant. Vi har ju haft semester, allihop. Man blir fort slö. Vad tror ni händer? Då matte(känner igen plåtlådan) kom för att hämta mig så satt Lummi och flinade innanför rutorna!!! Jaja, tänkte jag, det får väl gå, man finner sig i allt, även om jag är lite rädd för Lummi...Så kom vi hem, kom innanför dörren, inte ett liv...jag förtvivlade! Ingen husse eller Klinga, bara Toker och Skrållan! Toker som är helt bort i stöll och Skrållan som bara retas hela tiden!!Å som det ser ut här hemma! Husse och matte har grejat om och färgerna är helt annorlunda. Jag blev så jätteledsen att jag bajsvägrade. Jajemen, det gick inte att bajsa fast jag ätit värsta stora flätgnagisen! Fat vet ni, Lummi har varit jättesnäll och bara morrat liiite. Sen är hon onödigt morgonpigg, tycker jag...I morse varvi tvungna att gå ut med henne GÖRtidigt för hon var jättekissnödig...och då jag kände efter så var jag också det! Matte var snäll och gav oss mat och sen gick vi och snarkade igen, även Lummi. Sovmorgon, gud va gött! Det känns lite som om Lummi har blivit en tant. Hon röjer inte alls som förr utan lägger sig och vilar då matte säger det, inte illa va! Nä, vi har det bra...fast jag saknar husse och Klinga!!!


Stackars Vaski

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar