Mer av mig...

Matte, Skrållan och jag har varit lediga från husse och Klinga. Ingen Klinga som kör nosen i örat på mig eller trampar på mig då jag tar en lur i soffan, tar mitt gnagis så jag måste leta upp ett gammalt. Saknar jag henne, tror ni? Ja, lite faktiskt, särskilt på kvällen. Husse är borta så mycket så det är inget konstigt med det, jag vet ju att han kommer tillbaka, fast på kvällen vill jag han skall vara här iallafall. Jag tycker det är bäst då ALLA sitter i soffan och stirrar på bildlådan!

Matte har tagit mig med på äventyr hela tiden! Jättelånga prommisar och igår fick jag åka pålåtlådan till stora sta´n. Först for vi till hundgodisaffären och köpte gnagis, mina 5 gnagisar var nästan slut...trista, ärligt talat. Ja, just det, matte satte mig på vägplattan och också. 23,7 sa, hon. -Ett kilo har du gått upp alltså. Det märks inte, tycker jag. Jag är ju lika smäcker och smidig som alltid. Fast om jag nu har gått upp lite så är det ju bara mer av mig att tycka om. Sen gick vi i skogen men rätt som det var så small det JÄTTENÄRA oss och gubbar pratade, då sa matte att här vågar vi inte vara då skjutglada gubbar finns i närheten! Vi gick en långprommis lite här och där och vet ni, matte sa jag var JÄTTEDUKTIGA KILLEN!!! Det kom ju plåtlådor, folk på cykel, hundar på FEL SIDA VÄGEN(vilka slarviga mattar) huller om buller men vad gjorde jag, tror ni? Tittade på matte såklart! Så var det dags för plåtlådan en stund och ett annat ställe att upptäcka. Men vet ni, där var det stora stenar i rader med blommor framför och det luktade konstig, ja så konstigt att jag glömde hur man uppför sig. Ingen duktig kille alltså...ja, ja ingen är perfekt, inte ens jag.

Så åkte vi hem och det var tur för nu var jag jättetrött och behövde vila, och nya gnagisen behövde avsmakas...

Vaski/

Vaski, arbetslös

Jag fattar inget. Jag tycker att jag hållit reda på Toker så noga men ändå har jag inte sett till honom på jättelänge. Matte tog kort på oss allihop och allt var frid och fröjd, nåja, matte var lite moloken då jag tänker efter. Så dan därpå kom matte hem och sen husse...hm, så tog de Toker med sig i plåtlådan...och sen har vi inte sett till Toker. Flocken känns liten och jag har gnällt väldigt mycket, men vad gööör man? Jag har legat vid dörren varje kväll sen han försvann ifall han MAOAR men det har inte hänt än. Suck....

Vaski/dörrvakten

In memoriam

Så här kommer vi att minnas Toker. Spejande vid brevlådan så inga obehöriga kom förbi, smaskandes favoritmaten alaska pollock med aaaaningen aromat, eller tonfisk, inte sån där finfördelad utan den i bitar, den dyyyra...vanlig kattmat var en förolämpning, även Shiba. Royal Canins seniorknaprisar gick an då matte just kommit hem och det var bråttom. Han väntade alltid på "Varsågod" innan han började äta, han var väl en förfinad herre! Sen ett skarpt MAOANDE att matte skulle släppa ut honom för en runda i carporten och vid brevlådan, såklart, för att sen MAOA utanför dörren. Om då matte eller husse, för den delen, inte hörde, så var det Vaskis självpåtagna uppgift att berätta detta. Jag har fortfarande hugg i hjärtat av saknad men det blir sakta lättare. Så här är livet med husdjur. En massa härliga år men så kommer stunden man inte vill tänka på, stunden som man måste ge dem då det blir för jobbigt. Han och hans bror kom till oss, mig och dottern, för många år sen, vi fick många roliga...och oroliga stunder tillsammans med "svarta pantrarna"! På senare år blev Toker ängslig, särskilt om natten, att vi fortfarande fanns kvar. Han ropade på oss, gick runt och letade, blev förvirrad då han inte fann oss. Vi var inte alltid så glada över att bli väckta mitt i natten. Hans lever, njurar och sköldkörtel gick på högvarv vilket gjorde att han åt som en häst men var mager som en sticka. Han blev stel i lederna men rätt som det var så for han runt som en kattunge och lekte som i fornstora da´r. Så en dag fann han inte kattlådan längre, matte fann bajs framför diskbänken eller framför kattlådan, kiss i hörnen och där nya kaminen stod(som tur var ännu inte installerad). Då var matte tvungen att inse fakta, det var dags för Toker att träffa sin bror Blyger igen.

Tokers matte