In memoriam

Så här kommer vi att minnas Toker. Spejande vid brevlådan så inga obehöriga kom förbi, smaskandes favoritmaten alaska pollock med aaaaningen aromat, eller tonfisk, inte sån där finfördelad utan den i bitar, den dyyyra...vanlig kattmat var en förolämpning, även Shiba. Royal Canins seniorknaprisar gick an då matte just kommit hem och det var bråttom. Han väntade alltid på "Varsågod" innan han började äta, han var väl en förfinad herre! Sen ett skarpt MAOANDE att matte skulle släppa ut honom för en runda i carporten och vid brevlådan, såklart, för att sen MAOA utanför dörren. Om då matte eller husse, för den delen, inte hörde, så var det Vaskis självpåtagna uppgift att berätta detta. Jag har fortfarande hugg i hjärtat av saknad men det blir sakta lättare. Så här är livet med husdjur. En massa härliga år men så kommer stunden man inte vill tänka på, stunden som man måste ge dem då det blir för jobbigt. Han och hans bror kom till oss, mig och dottern, för många år sen, vi fick många roliga...och oroliga stunder tillsammans med "svarta pantrarna"! På senare år blev Toker ängslig, särskilt om natten, att vi fortfarande fanns kvar. Han ropade på oss, gick runt och letade, blev förvirrad då han inte fann oss. Vi var inte alltid så glada över att bli väckta mitt i natten. Hans lever, njurar och sköldkörtel gick på högvarv vilket gjorde att han åt som en häst men var mager som en sticka. Han blev stel i lederna men rätt som det var så for han runt som en kattunge och lekte som i fornstora da´r. Så en dag fann han inte kattlådan längre, matte fann bajs framför diskbänken eller framför kattlådan, kiss i hörnen och där nya kaminen stod(som tur var ännu inte installerad). Då var matte tvungen att inse fakta, det var dags för Toker att träffa sin bror Blyger igen.

Tokers matte