Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

torsdag 20 oktober 2016

...och då man vänder ryggen till....

Så är Klinga och husse borta! Har inte sett dem sen igår. Husse har ju försvunnit förut men alltid kommit hem igen, så han är vi inte oroliga för, men Klinga....
Lummi såg att husse smusslade med eldkäppen igår och trodde att hon skulle få åka med på jobb, men av det blev det inget. 
Istället så skällde hon så in i bergväggen att hon inte märkte nåt förrän både Klinga och husse var borta! Och då var det ju försent...
Ibland år hon allt heeelt körd i hövvet, den där Lummi!

Så här är Klingas vanliga ställning

Här kan man känna igen henne bättre

Och här är hennes framsida

Och som inte det var nog med att Klinga är borta.
Det händer saker konstiga saker hela tiden.

Som till exempel...
 Idag for matte åt fel håll då hon hämtat mig från dagis! Hon for åt "det där otäcka hållet".
Och jag, den kloke killen, visste direkt vartåt det barkade!
VETTEN!!
Jag kan inte hjälpa att jag blir en darrande valp då jag märker att vetten är på gång. Han ÄR ju jättesnäll och säger bra saker, klämmer lite på mig och framförallt!!! KLAPPAR mig men det är liksom INNAN allt det där gullandet som jag får stora darren.
Uhhhh, jag vill hem


Det kommer från att jag var på det där andra vettestället där de inte var så noga med hur det behandlade en känslig kille som mig.
Idag sa han det där vanliga som han alltid säger; Han är ju otroligt fräsch för sin ålder! Men vaddådå?
Det har jag ju alltid varit!! För min ålder? Jag har ALLTID varit fräsch för min ålder juh!
Helt onödigt besök, om jag får säga min mening.
Och stack mig i nacken gjorde han också! Faaan!
Fast det gjorde nästan inte ont alls...så det så....

Värre är att jag saknar Klinga!!!!!
Och husse, lite grann också...men mest Klinga.

Vaski/mjukiskillen





måndag 3 oktober 2016

Mina namn och jag

Jag har tänkt på en sak. Det där med namn, alltså. Och hur många man kan ha, och ändå veta vem man är.
Då jag kom till husse och matte för länge sen så hette jag Vaski. Punkt slut.

Här hette jag Vaski. Veckan innan jag kom till
husetbus.
Men eftersom jag var en smula(hehe) otränad på att lyssna och och göra bra grejer så fick jag också heta VASKI!!!!!!!  Och ibland VASKINEJ!!!! Detta hette jag ofta samtidigt med att jag snattat från bordet eller fått tokryck och dragit matte in i en gran...typ. Fast den gången mattes finger pekade åt fel håll efter att jag fått bråttom in i en häck så hette jag ingenting....Det var nog lika bra, för jag tror inte det hade varit nåt vidare vackert....

Sen fanns det ju tillfällen då jag var tvungen att styra upp vid staketet och skälla ut nån fuling, då hette jag VASKIIIIIIIIIIIKOMHIT!!!!!
Men det var ju himla långt och krångligt att kalla mig så det slutade de ganska snart med. Jag fick istället lite annat att göra då fulhundarna gick förbi och fick då namnet Vaskiböbb. Det heter jag fortfarande. Oftast då jag gjort nåt duktigt eller ser extra gullig ut...Men eftersom jag är duktig och ser extra gullig ut väldigt ofta så räcker inte namnet till riktigt, därför de har varit tvungna att ge mig fler, såsom Vaskiböbben, Böbbeliböbb, Böbbis, Mammaspöjk och Pappaspöjk. Fast mest heter jag Vaskiböbb.
Eller Böbbeliböbb...

Vaskiböbb

Vaskiböbben

Böbbeliböbb, helt klart!

Böbbis

Pappas pöjk










Mammas pöjk åsså Lummistump


































En som bodde i huset bredvid för länge sen kallade mig för Baskis, men  det var nog för att han hade fel på öronen.

På dagis heter jag ibland Smaskis, det har Fröknarna kommit på alldeles själva och när matte hämtar mig därifrån så brukar hon säga: -Hej, mattes Gris! Jag som sett att grisar har tryne, är hårlösa och låter nöffnöff.
Det enda som kan påminna lite är väl mitt senaste namn...

Efter att matte köpte mockasiner till mig så kallas jag TöffTöff...


Smaskis





Så himla lustigt att då jag går med
mockisarna på, så låter det som jag heter,
Töfftöff
Vaski/Kungen av många namn