Klingas rättigheter och Lummis skyldigheter

 Kan ni gissa vilken skål som har den godaste maten? Jo, MIN såklart!!! Fast om man frågar Vaski och Klinga så säger de att ALL mat är den godaste. Men de är ju lite knäppa också....
Jag är ju känd som Klinga-finsmakerskan och då jag krånglat tillräckligt så VET jag att matte ger mig den godaste maten ever!!! Det kallas bortskämd, har jag hört, fast det vet jag inte riktigt vad det är...
Smaskig mat är väl en vovves rättighet, eller?

Det kanske är tur att vi bara är tre stycken vovvar, för tänk så jobbigt om vi
hade massor av kompisar och alla skulle ha olika mat...
Opps, jag glömde kissarna, de får ju också olika mat....Jisses...
Hur kan matte hålla koll?

Men ärligt, jag förstår matte då hon inte kan motstå min ÛBERGULLIGA
blick. Jag vet faktiskt inte nån annan vovve som är så helt fantastiskt
go som jag!

Fast idag var jag nog lite olydig, ändå...Då matte tog Lummi och mig på eftermiddagspromme så hände det att en vovve med hussen i andra änden av snöret kom i vår väg. Och ni vet ju Lummi...suck....Hon gapade och skällde medan jag var ytterst lågmäld i mitt boffande, om jag får säga det själv. Och då hon var som värst så såg jag att att matte tappat kopplet....Jag drog direkt, jag!

Och....

Träffade Lotus idag. Han visade sig vara en liten dretonge, så jag morrade lite farligt en stund, men ärligt så tror jag att det var ganska onödigt, eftersom jag mest är nyfiken. Hans husse verkade vara en hyvens kille och han och matte verkade inte skälla på varann så då var allt ok, enligt mig, alltså.
Lummi skällde på hon. Och tänk, efter en stund så TYSTNADE hon! Visst är hon bra?

Då matte ropade; -Klinga, kom! så sprang jag snabbt till henne och tänk, då var Lummi jättetyst. Fattar inget jag...

Klinga/Prinsessan 

Mellanmål är viktigt, säger matte

Det var inte jag!!! Ja, alltså, det var det nog...om jag tänker efter, men jag har ett väldigt bra försvar.

Så här var det; Matte hämtade mig jättetidigt och så for vi i plåtlådan och sen fick jag välja gnagis!!! Jag tog en sån som vi alltid brukar ta...fast jag var lite crazy och valde ett rakt istället för en ring.

Tills slut for vi hem och då märkte jag hur det kurrade i magen. Det är hemskt att vara hungrig!!!!!

Men matte brydde sig ju inte ett skvatt om att jag gnällde järnet då vi kommit in. Nädå, hon är grym, den människan. 

Hon bara packade upp alla saker som hon handlat och sen gick hon ut på promme med Lummi och Klinga. 

DÅ....såg jag att matte lagt gnagispåsen högt upp på bänken.....Men FRAMFÖR gnagispåsen stod nån sorts nätgrej med en massa såna dära goda äpplen. Hmmm....

Hur lätt som helst att få ner den här grejen.

Jag har hört matte säga åt husse att det är viktigt med mellanmål, och detta var verkligen ett sånt tillfälle. 

Och vet ni?

Jag nådde!

Det var väldigt många äpplen....

Orkade inte alla...rap....

Jag vet inte om det är så gott med äpplen längre....

Och då matte upptäckte allt så rynkade hon ögonhåren sådär otäckt så jag blir alldeles tillintetgjord(vilket fint ord jag lärt mig). Jag kommer aldrig att begripa mig på matte. Det hon säger till husse borde väl vara lika för mig, eller hur?

Uhhh, nu bullrar det i magen, känner jag....

Måste kila!

Vaski/Mycket nödig äppelkung

SnyggLummi

Jag är ju känd som en tuff brud, men då det är dags för borst-och kloklippning så säger matte att jag ser ut att gå till min egen avrättning. Jag vet inte riktigt vad hon menar, men det känns som då jag är hos vetten och han kanske skall ge mig ett stick i nacken och jag kanske inte vaknar mer.
Då matte ropar, så försöker jag att smyyyga iväg nånstans ifall hon då glömmer att jag finns. Men det lyckas aldrig. Hon ropar med den där rösten som man inte kan krångla emot, den är jättesträng, vet ni!
Sen är det lite pinigt att Vaski och Klinga går omkring och mallar sig med sina korta klor och fluffiga pälsar. Jag brukar ju vara tuffast av oss alla.
Det är bara att gå uppför trappan, med hängande öron och bedjande blick försöka få matte att ångra sig. Det har heller aldrig lyckats...

Snälla matte, döda mig inte!!!!

Jag vet egentligen inte vad det är som är så otäckt. Då hon väl har börjat borsta mig så är det görgött. Hon grejar och masserar min rygg och håller på. Men så vet jag att hon kommer att börja greja med mina tassar. Den där taborthårmellantårnagrejen är för äcklig. Den låter ju högre än jag kan skälla, juh!
Jag tror matte förstår att jag tycker det är äckligt för hon ger mig massor av frollisar som jag slukar hela, för då är jag i alla fall lugn och ligger still en stund till. Och så vet jag att vi senare skall få varsin gnagis.

Hon är inte så dum, Klinga, ett bra val av
gnagis. Bara synd att den är så odryg...

Det är ungefär som då matte säger; Skall vi borsta tänderna? Och vi rusar alla tre in på toan för att plötsligt inse vad det är vi skall göra. Varje gång. Men vi står ut bara för det goda tandgnagiset som vi alltid får efteråt.
Idag var jag YTTERST nära att hinna äta upp kattmaten. Så här nära ******************Men så råkade jag avslöja mig med en litet smackande precis innan jag skulle till att smyyyyga i mig den.
ATTANS!!

Jag hade lagt upp det så bra. Jag lade mig bakom husses stol och
låtsades sova. Så ålade jag fram, bit för bit, ljudlöst. Så klantar jag till
det med att smaska! men jag ger inte upp! På´t igen!

Lummi/kattmatsdrottningen

SnyggKlinga

Vet ni, jag måste vara den lydigaste Prinsess...hm vovvetjejen i hela världen. Igår, då matte hade grejat färdigt Vaskis golvmoppfrilla och tagit bort klippetikloppljudet, så hann hon bara ropa EN gång på mig så gick jag  in till henne i borst- och klipprummet. Med min medfödda lydighet så gjorde jag PRECIS som matte sa. Jag gillar särskilt då hon borstar mig på magen, och då hon tar fram taborthårmellantårnagrejen som brummar väldigt högt, så BRYR JAG MIG INTE. Då får jag så mycket beröm av matte att hälften vore nog....Få sen nu, hur blev det där? Ja ja...

Sen får jag godisar. Med yttersta förfining tuggar jag i mig dem sakta, sakta. Inte som Lummi, det matvraket. Sväljer dem hela. Nej, en viss värdighet får man väl lov att ha.

Snart dags för tasshårsklippning

Man blir sömnig av att bli borstad.

Och vet ni, jag fick följa med matte till godisaffären och välja gnagis! Jag får lov att erkänna att jag blev aningen exalterad då jag kom in dit. Det var nämligen så att det hände en olycka på golvet...Inte så värdigt, kanske,, men även en prinsess....hmfp, liten vovveflicka kan göra misstag. 

Jag valde de godaste gnagisarna ever. Jag fick nosa på alla och då bara, liksom, tog jag det godaste och gick fram till tanten. Ja, man får ju inte bara ta en grej och gå ut! Man måste alltid gå fram till tanten, eller farbror´n för att visa vad man har. 

Åhh, så matte blev mallig över mig! Jag brukar komma med såna överraskningar då jag känner för det, förstår ni. 

Men då vi varit till en massa ställen och skulle åka hem med rullande plåthuset, så kom det en spya. Yäääck, så illa jag mådde. 

Men gissa, så glada Vaski och Lummi var över mitt utmärkta val av gnagisar! De satt ju i sig sina direkt, som vanligt, och Vaski satte en stor bit i halsen, som vanligt, och som vanligt bara smakade jag på mitt och sparade det till en annan gång.

Mitt favvoställe då jag har fått en gnagis. Jag
får det för matte och husse. Bra, va?

Klinga/Lydnadsprinsessan

Jag, SnyggVaski

Igår var det en sån där dag då matte ropade; Vaaaaski, på det där sättet som betyder att det är borst- och klippdag. Då får jag godis....och senare en smarrig gnagis. Jag ÄLSKAR borst och klippdagen! Bäst är då matte borstar mig, mindre bäst är taborthårmellantårnagrejen...Den låter väldigt högt, men värst är att det killar så förbenat mellan tårna. Särskilt baktassarna. Sist får jag klorna klippta. Inte jättekul, men det är gött att kunna smyga igen, utan att bli avslöjad av klippetikloppljudet....

Jag vet inte hur jag skall säga det här, blygsamma killen, som
jag är, men jag måste vara den stiligaste vovven i världen.
Kolla bara min avslappnade och något nonchalant framsträckta
framtass.

Sen blev det långpromme i skogen med matte. Ni skulle ha sett då matte plumsade med foten rakt i en snödriva med vatten under, ha ha! Hon sa såna där fula ord, som inte jag ens får skriva. 

Fast det gick över fort. Det verkar funka bra med de där orden....

Det är nåt med mattes ena tass. Hon liksom vaggar fram då hon går, och ibland så liksom gnäller hon till så där som jag gjorde då jag hade ont i bröstet. 

Hon får väl åka till vetten som jag fick. Hon får ett stick i nacken och så somnar hon på stört. Då hon vaknar känner hon sig yr i bollen och vinglar fram ett tag. På foten har hon blivit rakad.....hmmm, kanske inte...

Vi fick i alla fall varsin promme, allihop även om matte vaggade mer och mer. 

Och sen, det bästa, GNAGISAR! 

Såna här gnagisar är de godaste ever! 

Synd att de är så himla lätta att sätta i halsen....
Den här fiskade matte upp ur halsen på mig. Ja, alltså, inte äpplet,
utan den vita grejen.
Och den här gången grinade hon
inte ens! 

Vaski/Snyggkungen

                                                                                                                                                                  

Lummi, snöbollen

Husse hade en ny sele till mig idag. Och en snygg lina som
passade i färg. Ni kanske kommer ihåg att jag var lite obekväm
med selar och reflexvästar för ett tag sen. Det var då det.
Nu är jag husses spårfavvis och mycket medveten om det!
Visst är jag snygg? Kolla bara min finurliga blick...

Tänk så mycket som har hänt sen jag kom till husetbus. Jag har blivit husses spårchampinjon....ehhh, jag menar champion, så klart!
Ibland vet jag att de blir lite trötta på mig, mest då jag skäller på allt och alla ....då är det jobbigt för mig, för jag vill ju inte vara knäpp. men det liksom bara kommer skäll ur mig från alla håll. Ibland verkar skället ryka ut ur öronen, faktiskt....
Fast jag jobbar på det...
Matte bestämmer för det mesta, då vi går på prommar. Jag försöker att bestämma men....nä, hon säger; Lummi, gå bakom, och eftersom jag är en lydig vovve så gör jag som hon säger....ja, inte kanske direkt, men efter att matte sagt det en gång...eller kanske..........fler gånger, så gör jag som hon säger. Vadå, godis regerar!

Men husse och jag har verkligen blivit kompisar.
Det har vi inte alltid varit, särskilt inte då jag var hos förstamatten. Då sa husse(som inte var husse då) att jag var en jobbig vovve. Jag kissade ofta inne. Men vadådå, jag hamnade ju i värsta stora huset jämfört med fd mattens hus. Vi vovvar måste ju markera att vi finns, liksom....

Kolla bollarna, man kan tro att jag har valpar...

Vaski försvann med matte en möra, han och jag har ju vaktat huset då matte och husse varit borta. Nu tog Klinga hans plats istället. Det funkar. Hon är ju lite bakom flötet, enligt mig, men vadå, det kan hon ju inte hjälpa....Jag försöker hjälpa henne att bli tuff, men det går sådär...

Idag var husse och jag ute på spåräventyr igen. Det är så himla kul, men rätt som det var så hade jag hela magen full i snöbollar! Inte inne i magen alltså, utan under magen.
Husse tog bort bollar men det kom ny hela tiden och det var jättejobbigt. Men matte kom på råd, vet inte var matte får allt ifrån, faktiskt men hon tog värmegrejen och blåste på min mage och tjillevips, så var bollarna borta. Bra va? Och vet ni, jag fick värsta bästa gnagisen efteråt. Bra va!!

Nomnomnomnom....

Lummi/Snöbollsdrottningen