Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

söndag 9 februari 2014

Jag, SnyggVaski

Igår var det en sån där dag då matte ropade; Vaaaaski, på det där sättet som betyder att det är borst- och klippdag. Då får jag godis....och senare en smarrig gnagis. Jag ÄLSKAR borst och klippdagen! Bäst är då matte borstar mig, mindre bäst är taborthårmellantårnagrejen...Den låter väldigt högt, men värst är att det killar så förbenat mellan tårna. Särskilt baktassarna. Sist får jag klorna klippta. Inte jättekul, men det är gött att kunna smyga igen, utan att bli avslöjad av klippetikloppljudet....

Jag vet inte hur jag skall säga det här, blygsamma killen, som
jag är, men jag måste vara den stiligaste vovven i världen.
Kolla bara min avslappnade och något nonchalant framsträckta
framtass.
Sen blev det långpromme i skogen med matte. Ni skulle ha sett då matte plumsade med foten rakt i en snödriva med vatten under, ha ha! Hon sa såna där fula ord, som inte jag ens får skriva. 
Fast det gick över fort. Det verkar funka bra med de där orden....

Det är nåt med mattes ena tass. Hon liksom vaggar fram då hon går, och ibland så liksom gnäller hon till så där som jag gjorde då jag hade ont i bröstet. 
Hon får väl åka till vetten som jag fick. Hon får ett stick i nacken och så somnar hon på stört. Då hon vaknar känner hon sig yr i bollen och vinglar fram ett tag. På foten har hon blivit rakad.....hmmm, kanske inte...

Vi fick i alla fall varsin promme, allihop även om matte vaggade mer och mer. 

Och sen, det bästa, GNAGISAR! 

Såna här gnagisar är de godaste ever! 
Synd att de är så himla lätta att sätta i halsen....
Den här fiskade matte upp ur halsen på mig. Ja, alltså, inte äpplet,
utan den vita grejen.
Och den här gången grinade hon
inte ens! 
Vaski/Snyggkungen








                                                                                                                                                                  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar