Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

fredag 14 februari 2014

Mellanmål är viktigt, säger matte

Det var inte jag!!! Ja, alltså, det var det nog...om jag tänker efter, men jag har ett väldigt bra försvar.
Så här var det; Matte hämtade mig jättetidigt och så for vi i plåtlådan och sen fick jag välja gnagis!!! Jag tog en sån som vi alltid brukar ta...fast jag var lite crazy och valde ett rakt istället för en ring.

Tills slut for vi hem och då märkte jag hur det kurrade i magen. Det är hemskt att vara hungrig!!!!!
Men matte brydde sig ju inte ett skvatt om att jag gnällde järnet då vi kommit in. Nädå, hon är grym, den människan. 
Hon bara packade upp alla saker som hon handlat och sen gick hon ut på promme med Lummi och Klinga. 
DÅ....såg jag att matte lagt gnagispåsen högt upp på bänken.....Men FRAMFÖR gnagispåsen stod nån sorts nätgrej med en massa såna dära goda äpplen. Hmmm....


Hur lätt som helst att få ner den här grejen.


Jag har hört matte säga åt husse att det är viktigt med mellanmål, och detta var verkligen ett sånt tillfälle. 
Och vet ni?

Jag nådde!

Det var väldigt många äpplen....

Orkade inte alla...rap....


Jag vet inte om det är så gott med äpplen längre....

Och då matte upptäckte allt så rynkade hon ögonhåren sådär otäckt så jag blir alldeles tillintetgjord(vilket fint ord jag lärt mig). Jag kommer aldrig att begripa mig på matte. Det hon säger till husse borde väl vara lika för mig, eller hur?

Uhhh, nu bullrar det i magen, känner jag....
Måste kila!

Vaski/Mycket nödig äppelkung

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar