Då matte ropar, så försöker jag att smyyyga iväg nånstans ifall hon då glömmer att jag finns. Men det lyckas aldrig. Hon ropar med den där rösten som man inte kan krångla emot, den är jättesträng, vet ni!
Sen är det lite pinigt att Vaski och Klinga går omkring och mallar sig med sina korta klor och fluffiga pälsar. Jag brukar ju vara tuffast av oss alla.
Det är bara att gå uppför trappan, med hängande öron och bedjande blick försöka få matte att ångra sig. Det har heller aldrig lyckats...
 |
| Snälla matte, döda mig inte!!!! |
Jag vet egentligen inte vad det är som är så otäckt. Då hon väl har börjat borsta mig så är det görgött. Hon grejar och masserar min rygg och håller på. Men så vet jag att hon kommer att börja greja med mina tassar. Den där taborthårmellantårnagrejen är för äcklig. Den låter ju högre än jag kan skälla, juh!
Jag tror matte förstår att jag tycker det är äckligt för hon ger mig massor av frollisar som jag slukar hela, för då är jag i alla fall lugn och ligger still en stund till. Och så vet jag att vi senare skall få varsin gnagis.
 |
| Hon är inte så dum, Klinga, ett bra val av gnagis. Bara synd att den är så odryg... |
Det är ungefär som då matte säger; Skall vi borsta tänderna? Och vi rusar alla tre in på toan för att plötsligt inse vad det är vi skall göra. Varje gång. Men vi står ut bara för det goda tandgnagiset som vi alltid får efteråt.
Idag var jag YTTERST nära att hinna äta upp kattmaten. Så här nära ******************Men så råkade jag avslöja mig med en litet smackande precis innan jag skulle till att smyyyyga i mig den.
ATTANS!!
 |
| Jag hade lagt upp det så bra. Jag lade mig bakom husses stol och låtsades sova. Så ålade jag fram, bit för bit, ljudlöst. Så klantar jag till det med att smaska! men jag ger inte upp! På´t igen! |
Lummi/kattmatsdrottningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar