Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

söndag 9 februari 2014

SnyggKlinga

Vet ni, jag måste vara den lydigaste Prinsess...hm vovvetjejen i hela världen. Igår, då matte hade grejat färdigt Vaskis golvmoppfrilla och tagit bort klippetikloppljudet, så hann hon bara ropa EN gång på mig så gick jag  in till henne i borst- och klipprummet. Med min medfödda lydighet så gjorde jag PRECIS som matte sa. Jag gillar särskilt då hon borstar mig på magen, och då hon tar fram taborthårmellantårnagrejen som brummar väldigt högt, så BRYR JAG MIG INTE. Då får jag så mycket beröm av matte att hälften vore nog....Få sen nu, hur blev det där? Ja ja...
Sen får jag godisar. Med yttersta förfining tuggar jag i mig dem sakta, sakta. Inte som Lummi, det matvraket. Sväljer dem hela. Nej, en viss värdighet får man väl lov att ha.


Snart dags för tasshårsklippning

Man blir sömnig av att bli borstad.



Och vet ni, jag fick följa med matte till godisaffären och välja gnagis! Jag får lov att erkänna att jag blev aningen exalterad då jag kom in dit. Det var nämligen så att det hände en olycka på golvet...Inte så värdigt, kanske,, men även en prinsess....hmfp, liten vovveflicka kan göra misstag. 

Jag valde de godaste gnagisarna ever. Jag fick nosa på alla och då bara, liksom, tog jag det godaste och gick fram till tanten. Ja, man får ju inte bara ta en grej och gå ut! Man måste alltid gå fram till tanten, eller farbror´n för att visa vad man har. 
Åhh, så matte blev mallig över mig! Jag brukar komma med såna överraskningar då jag känner för det, förstår ni. 
Men då vi varit till en massa ställen och skulle åka hem med rullande plåthuset, så kom det en spya. Yäääck, så illa jag mådde. 

Men gissa, så glada Vaski och Lummi var över mitt utmärkta val av gnagisar! De satt ju i sig sina direkt, som vanligt, och Vaski satte en stor bit i halsen, som vanligt, och som vanligt bara smakade jag på mitt och sparade det till en annan gång.


Mitt favvoställe då jag har fått en gnagis. Jag
får det för matte och husse. Bra, va?
Klinga/Lydnadsprinsessan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar