Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 1 februari 2014

Lummi, snöbollen

Husse hade en ny sele till mig idag. Och en snygg lina som
passade i färg. Ni kanske kommer ihåg att jag var lite obekväm
med selar och reflexvästar för ett tag sen. Det var då det.
Nu är jag husses spårfavvis och mycket medveten om det!
Visst är jag snygg? Kolla bara min finurliga blick...
Tänk så mycket som har hänt sen jag kom till husetbus. Jag har blivit husses spårchampinjon....ehhh, jag menar champion, så klart!
Ibland vet jag att de blir lite trötta på mig, mest då jag skäller på allt och alla ....då är det jobbigt för mig, för jag vill ju inte vara knäpp. men det liksom bara kommer skäll ur mig från alla håll. Ibland verkar skället ryka ut ur öronen, faktiskt....
Fast jag jobbar på det...
Matte bestämmer för det mesta, då vi går på prommar. Jag försöker att bestämma men....nä, hon säger; Lummi, gå bakom, och eftersom jag är en lydig vovve så gör jag som hon säger....ja, inte kanske direkt, men efter att matte sagt det en gång...eller kanske..........fler gånger, så gör jag som hon säger. Vadå, godis regerar!

Men husse och jag har verkligen blivit kompisar.
Det har vi inte alltid varit, särskilt inte då jag var hos förstamatten. Då sa husse(som inte var husse då) att jag var en jobbig vovve. Jag kissade ofta inne. Men vadådå, jag hamnade ju i värsta stora huset jämfört med fd mattens hus. Vi vovvar måste ju markera att vi finns, liksom....

Kolla bollarna, man kan tro att jag har valpar...
Vaski försvann med matte en möra, han och jag har ju vaktat huset då matte och husse varit borta. Nu tog Klinga hans plats istället. Det funkar. Hon är ju lite bakom flötet, enligt mig, men vadå, det kan hon ju inte hjälpa....Jag försöker hjälpa henne att bli tuff, men det går sådär...

Idag var husse och jag ute på spåräventyr igen. Det är så himla kul, men rätt som det var så hade jag hela magen full i snöbollar! Inte inne i magen alltså, utan under magen.
Husse tog bort bollar men det kom ny hela tiden och det var jättejobbigt. Men matte kom på råd, vet inte var matte får allt ifrån, faktiskt men hon tog värmegrejen och blåste på min mage och tjillevips, så var bollarna borta. Bra va? Och vet ni, jag fick värsta bästa gnagisen efteråt. Bra va!!

Nomnomnomnom....

Lummi/Snöbollsdrottningen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar